<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956</id><updated>2012-01-28T11:31:21.461+08:00</updated><category term='A Husband&apos;s Sacrifice'/><category term='My Studies'/><category term='My Baby'/><category term='Wedding'/><category term='At Work'/><category term='Family'/><category term='Edisi Ringkas Setiap Hari'/><category term='Myself'/><category term='Friends'/><category term='My Second Pregnancy'/><category term='My Love Story'/><category term='Articles'/><category term='Jalan-jalan'/><title type='text'>Hannah Johary</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>661</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-9138366610175817937</id><published>2012-01-27T14:32:00.003+08:00</published><updated>2012-01-27T19:04:55.124+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Baby'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>I Never Want to Ruin Myiesha's Happiness</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Work is less today. It is something normal for a Friday. Since I do not have any idea to update my blog, I have decided to read entries from my own blog. Baca. Baca. Baca. Sehinggalah saya tiba ke entry memberanakkan Myiesha &lt;b&gt;&lt;a href="http://hannahjohary.blogspot.com/2010/01/my-delivery-detailed-version.html"&gt;HERE&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;. Yes, I can still remember each and everything I have gone through. Segala rasa panic. Segala rasa sakit itu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun kali ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun kali ini membacanya, saya telah menitiskan air mata. Kenapa? Kerana saya tidak dapat membayangkan this time's delivery. Kalau dahulu, Myiesha adalah watak utama. Kali ini Myiesha menjadi watak sampingan. I suddenly realize that I cannot imagine Myiesha coming to the hospital to visit me. And all that sees is another baby in my arms. Apakah agaknya perasaan Myiesha nanti. Adakah dia akan rasa pelik? Adakah dia akan rasa jealous? Adakah dia akan rasa dipinggirkan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To be honest, I never want her to see me cradling another baby in my arms. Saya tidak tergamak melukakan hatinya. Bolehkah saya melarikan diri?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hahaha. OK Hannah sudah start jadi psycho freak. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But really. Selama ini, selama 2 tahun ini, Myiesha lah permata hati kami. Permata, berlian, intan payung, buah hati, pengarang jantung segala. Selama ini dia mendapat sepenuh perhatian. Selama ini dia mendapat sepenuh kasih sayang. Selama ini nama yang disebut-sebut oleh kami adalah Myiesha. Myiesha this. Myiesha that. Asal text message dengan Mett, Maman atau sesiapa sahaja, pastinya bercerita tentang Myiesha. Cuba sahaja tengok handphone semua orang dalam keluarga kami, daripada adik beradik saya ke adik beradik Mett, sampailah ke handphone Maman and Daddy, semuanya gambar Myiesha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tidak ada kisah yang lebih menarik untuk diceritakan melainkan Myiesha. Tidak ada wajah yang paling ingin dilihat melainkan wajah Myiesha. Tidak ada kerinduan yang terasa melainkan kerinduan terhadap Myiesha semata-mata.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Having to be our first born, dan cucu pertama bagi kedua-dua belah pihak, Myiesha lah segala-galanya. Myiesha is even the first goddaughter of all our BFFs!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tanpa Myiesha, hidup bagaikan gelap tanpa mentari. Tanpa Myiesha, malam bagaikan kelam tanpa kerlipan bintang. Tanpa Myiesha, hidup menjadi sunyi. Sunyi sesunyi sunyinya. Bak kata Maman, tidak perlu tunggu Myiesha pulang, Myiesha tidur sejam dua sahaja pun sudah terasa kesunyian yang teramat sangat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But now?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ketika kandungan sudah menjengah usia 32 minggu begini saya tiba-tiba terperasan. Saya tiba-tiba tertanya sendiri, what am I doing. Kenapa saya terlalu excited menanti kehadiran yang satu lagi ini. Pernahkah saya terfikirkan perasaan Myiesha? Pernahkah saya terfikirkan reaksi Myiesha? To be honest, hati saya tiba-tiba rasa seperti berkecai seribu. Saya tiba-tiba rasa seperti tidak sanggup melukakan hati Myiesha. Selama ini yang dipeluk adalah Myiesha. Selama ini yang dicium adalah Myiesha. Selama ini kata-kata &lt;i&gt;Mummy's love&lt;/i&gt;, &lt;i&gt;Mummy's little angel&lt;/i&gt;, &lt;i&gt;Mummy loves Myiesha&lt;/i&gt;, semuanya hanya untuk Myiesha semata-mata. 100% untuk Myiesha. Khusus untuk Myiesha. But now?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I somehow feel like I am ruining everything. Setiap cebisan kebahagiaan yang ada.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hannah. WHAT ARE YOU DOING?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Eh, please do not take serious of what I am writing, OK. Ini hanyalah luahan saya perasaan saya semata-mata. Saya masih seorang wanita, ibu dan bakal ibu yang waras. HAHAHA.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I want this entry to be a proof of my feelings. I want Myiesha to read this when she grows up. Dear Myiesha, Mummy hendak bilang yang no matter what happens, no matter how many siblings you will have after this, Mummy want you to know that I will always love you. Cinta Mummy terhadap kamu tidak akan pernah berubah walau sekelumit pun. Never. Never ever. I will still love you. I will still give you 100% attention. And you will always be my baby in my heart. Mummy tetap akan curahkan sepenuh kasih sayang. Bukan sahaja kasih sayang, tetapi juga jiwa dan raga. Anything. And everything.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Please do not ever feel that Mummy is trying to push you away. Or Mummy selalu spend time dengan adik. No, please do not feel that way. It will just crush my heart more. I love you too much to push you away, Sayang. I promise to be fair to you and adik. Adil dari segi apa yang kamu berdua perlukan. I might not be the perfect mother, but I promise to try as hard as I can. As long as I live.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya harap dengan lahirnya zuriat yang kedua ini nanti, perasaan ini akan hilang. Saya harap dengan lahirnya zuriat yang kedua ini nanti, tidak akan menghancur remukkan perasaan Myiesha. I just want to be happy with whatever happens, and I hope she will too. Saya harap ini hanyalah sebuah luahan perasaan oleh seorang wanita yang sedang mengandungkan anak keduanya. Guess all mothers feel the same, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;a href="http://myaishah.blogspot.com/"&gt;Aishah&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;, please tell me this is just temporary.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-9138366610175817937?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/9138366610175817937/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=9138366610175817937' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/9138366610175817937'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/9138366610175817937'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/i-never-want-to-ruin-myieshas-happiness.html' title='I Never Want to Ruin Myiesha&apos;s Happiness'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-6811365032500476129</id><published>2012-01-21T12:01:00.003+08:00</published><updated>2012-01-21T12:14:01.545+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Baby'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Myself'/><title type='text'>Sebuah Kisah Tentang Petang Semalam</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;P/S: Entry ini ditulis dalam perasaan sedikit emosi. Jangan ambil hati, ya. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It was raining cats and dogs when I left office yesterday evening. Hujan lebat gila. Federal Highway di hadapan ini jammed gila. Mett had a meeting at Syabas HQ di Bangsar. He was supposed to fetch me back after the meeting. But since it was raining cats and dogs, dan jalan pun jammed gila, I said, never mind. Let me just meet him somewhere. At least tidaklah buang masa dia terperangkap dalam jam. Mett said, OK. We agreed to meet up at Universiti LRT station.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sepatutnya memang ada bas direct dari office saya ke LRT Universiti, so it is like convenient lah juga for me to meet him up there. Tetapi oleh kerana jam adalah tersangat teruk semacam tidak bergerak langsung, I have decided to take the LRT.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So naik bas dari office.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Turun di bus stop. Lintas jalan sampai ke LRT Asia Jaya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Naik LRT sampai LRT Universiti.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Turun dan lintas jalan untuk tunggu Mett.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dalam lintas jalan ke sana sini, seluar saya sudah basah lencun dari lutut ke bawah, dan kasut pun sudah dipenuhi air menjadi semacam fish aquarium. Cuma tidak ada fish sahaja. Hehehe. Hujan memang lebat gila. Dan automatically semakin lebatnya hujan, semakin sesaknya jalan. Sudah macam persamaan linear pula. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dalam saya melintas jalan di hadapan LRT Universiti itu, sewaktu saya berdiri di atas divider mencari peluang untuk meneruskan perjalanan, there was this one car. Betul-betul di hadapan saya. Kereta itu hendak jalan, tetapi sebuah bas sedang cuba menyelitkan diri di hadapan kereta itu. Apa lagi, driver kereta itu bengang gilalah. Lalu dia pun hon bertalu-talu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hon dengan kuat gila tanpa henti dalam seminit dua untuk menunjukkan tanda protesnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And his car was right beside me.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apa lagi, saya terkejut gilalah. Sempat beristighfar berkali-kali.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;For a moment, I was speechless. The first thing that came into my mind was that, driver itu adalah sangat selfish. Yes, selfish is the perfect word. You might be bengang gila. You might be marah gila bas itu potong kamu. But then again, tengoklah kiri kanan sikit. I am a heavily pregnant lady beside you, terkial-kial cuba melintas jalan yang maha sibuk. Basah lencun dalam hujan lebat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;You might be bengang, but you are in a car. Anda sedang duduk. Langsung tidak basah kena hujan. Ada pula aircond untuk menyejukkan badan dan hati. Ditemani pula dengan alunan lagu-lagu kegemaran masa kini dari CD di dalam kereta. You have everything you need to be comfortable in a journey. Kenapa kena buat perangai macam itu? Saya terkejut hampir kena heart attack anda hon bertalu-talu begitu, tahu?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas saya 'diselamatkan' oleh Mett dan duduk di dalam keselesaan kereta sendiri, saya terfikir tentang perkara ini. Kita manusia memang sangat jarang bersyukur. We have almost everything, tetapi masih hendak marah tentang perkara-perkara remeh. Masih tidak bersyukur dengan apa yang ada. I also see this from my customers. Beli washing machine, rosak, marah. Beli aircond, rosak, marah. Beli handphone, rosak, marah. Yes, it is OK to be angry. Kita sudah labur duit banyak untuk something, apabila rosak, haruslah marah. Orang gila sahaja yang tidak marah, ya tidak?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But it is always not OK to marah melampau-lampau. Memaki orang tidak tentu pasal. Menjerit pekik macam maruah sudah tergadai di telapak kaki. Buat perkara pelik-pelik seperti hon selama beberapa minit di hadapan seorang wanita mengandung yang helpless di dalam hujan lebat. For what? Saya hendak tanya. Apa yang anda dapat dengan berkelakuan begitu? Kepuasan? Atau anda dapat apa yang anda hendak?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bas semalam yang memotong kereta itu memang berjaya memotong, kerana dia lebih besar! Kereta itu tidak dapat apa-apa. Except my anger, and this entry kot! HAHAHA.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apa untungnya? Saya rasa rugi adalah, kerana apabila anda menunjukkan perangai begitu, anda seolah-olah menggadaikan maruah sendiri di hadapan orang. Anda membuka pekung sendiri di hadapan orang. Orang tidak pernah akan anggap anda bagus dan hebat, tetapi orang akan fikir perkara itu memalukan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Working in the Customer Service line begini selalu membuatkan saya terfikir tentang karenah manusia yang bermacam-macam ini. Apalah salahnya bersyukur dengan apa yang ada. At least anda ada kereta. Anda ada aircond. Anda ada washing machine. Anda ada LCD TV. Anda ada handphone mahal. Some people they do not even have one of the things you own, dan mereka tidak mengeluh pun. Mereka tidak memaki orang pun. Mereka tidak menjerit pekik pun. Hidup masih lagi boleh diteruskan dengan apa yang ada. Hidup tidak terasa ralat walau sedikitpun.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;My advise is, ikutlah resmi padi. Semakin berisi, semakin tunduk. Jangan biarkan harta kekayaan dan ketinggian ilmu menjadikan anda manusia yang tidak berpijak pada bumi. Manusia yang tidak bersyukur. Walau apa sekalipun yang terjadi, terperangkap dalam kesesakan lalu lintas, atau barangan rosak, bertenanglah. Everything can be settled in a proper way. And the most important thing, bersyukurlah walau apa sekalipun yang terjadi, anda masih dapat mengecapi kemudahan hidup yang sementara ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kadang-kadang apabila tengok Bersamamu, rasa kasihan sangat. Kalau kita dapat kehidupan macam itu, apakah yang akan terjadi pada kita kalau kita asyik turutkan perangai gila kita ini?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Akan jadi gilakah?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-6811365032500476129?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/6811365032500476129/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=6811365032500476129' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6811365032500476129'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6811365032500476129'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/ps-entry-ini-ditulis-dalam-perasaan.html' title='Sebuah Kisah Tentang Petang Semalam'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8547318720212753922</id><published>2012-01-20T14:01:00.002+08:00</published><updated>2012-01-20T14:30:49.995+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>Berangan Tentang Hari Delivery</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I am writing this entry at my 31st week of pregnancy. Mengandungkan anak kedua pada usia menginjak 28 tahun. How do I feel? I feel great. Never felt better. Baru pulang dari blogwalking ke blog &lt;a href="http://yayafrdz-mylifechapter.blogspot.com/2009/12/moment-of-pecah-ketuban.html"&gt;&lt;b&gt;Yaya&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; sebenarnya. Kenapa blog Yaya? Sebab plan saya adalah untuk merasa sakit di office. Then panic pergi hospital.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Best, tak? :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sewaktu mengandungkan Myiesha dahulu saya ambil cuti awal. 2 months before delivery! Why? Saja-saja. Sudah malas bekerja. Then mengada-ngada rasa sarat so tidak mahu pergi kerja lagi. So duduk di rumah Maman surf internet siang malam. Itu yang boleh update blog setiap hari. Hehe. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This time around, saya extra rajin pula bekerja. Since new year, setakat hari ini belum pernah ambil leave, dan setiap hari OT sampai 7.30pm. Penat memang penat. Kadang-kadang rasa macam hendak mati, sebab sudah start sarat begini masih kerja dengan tekun. Pergi balik kerja perlu lari kejar bas naik turun. Bas pula penuh macam sardin, nauzubillah. Memang terbaiklah kesesakan, dan lebih terbaik lagi baunya. Hahaha. But this is my life now. Entah kenapa, semakin gigih pula.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Semakin gigih sampaikan apabila orang bertanya bila start cuti, saya tidak tahu hendak jawab apa. The truth is, saya belum bersedia untuk bercuti.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gigih betul, ni! Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gigih sampai ke tahap, I think I want my last day before delivery to be at work. Di sini, di hadapan PC ini menjawab emails tanpa henti. Dan tiba-tiba POP air ketuban pecah. Or pergi ladies tengok, Ops ada darah! Then terus sakit contraction. Mesti panic, kan? &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Then my boss Edward akan hantar saya pergi hospital naik kereta Volvo cantiknya. Atau kalau dia tidak ada, mungkin saya akan membonceng Gilera milik Boe ke hospital. Hahaha aku ni buat main-main pula benda serious. Sekali hendak dijadikan cerita, terkena hari Jumaat, hujan lebat some more, Federal Highway di hadapan ini jammed macam hendak mampus, barulah akan terberanak di office!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Haru weh!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi bagus juga. Mana tahu ini kejadian pertama di company gergasi ini, kisah saya menjadi kisah hit sampai ke boss besar nun di Korea sana. Masuk suratkhabar Malaysia. Masuk suratkhabar Korea. Then dihadiahkan pula barangan elektronik selengkap-lengkapnya seperti aircond, washing machine, fridge, LED TV, digital camera, sampailah ke handphone tercanggih sebagai hadiah delivery. Bagus juga, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau sponsor water birth di Prince Court lagi best!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hahaha angan-angan mesti hendak tinggi melangit!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi ini hanyalah angan-angan saya. Apa yang akan terjadi pada hari delivery saya, hanya Allah sahaja yang tahu pada waktu ini. I hope to have a safe delivery, that is what most important. Tetapi kalau diselangi dengan kepanikan pun pasti best kalau di-update di blog. Mungkin ia akan menjadi hari yang paling saya tidak akan lupakan sepanjang hayat saya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mungkin.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8547318720212753922?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8547318720212753922/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8547318720212753922' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8547318720212753922'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8547318720212753922'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/berangan-tentang-hari-delivery.html' title='Berangan Tentang Hari Delivery'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-4267510211144771261</id><published>2012-01-19T19:11:00.002+08:00</published><updated>2012-01-19T19:15:46.055+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Myself'/><title type='text'>HJ - Back in 1993</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-b_ZWuOrJnnE/Txf6QU8hYxI/AAAAAAAAHFo/7Pz8G7hDcTY/s1600/skool.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="442" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5699299011868058386" src="http://4.bp.blogspot.com/-b_ZWuOrJnnE/Txf6QU8hYxI/AAAAAAAAHFo/7Pz8G7hDcTY/s640/skool.jpg" style="text-align: justify;display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; " width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;Rasanya semua orang pun boleh teka yang mana HJ, kan? :D&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;Zaman comot. Berlengas.&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;Sama tak muka dengan sekarang? Heheh.&lt;/div&gt;&lt;div dir="ltr" trbidi="on" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-4267510211144771261?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/4267510211144771261/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=4267510211144771261' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/4267510211144771261'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/4267510211144771261'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/hj-back-in-1993.html' title='HJ - Back in 1993'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-b_ZWuOrJnnE/Txf6QU8hYxI/AAAAAAAAHFo/7Pz8G7hDcTY/s72-c/skool.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-1743003275849314616</id><published>2012-01-16T23:59:00.000+08:00</published><updated>2012-01-17T07:28:55.819+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>Farris Turns Out to be a..</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-tOj4xxhe7Zg/TxRTjaym41I/AAAAAAAAHFc/3r011v6TNDc/s1600/397776_222911177793667_100002243602872_510417_1880865167_n.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5698271296482632530" src="http://2.bp.blogspot.com/-tOj4xxhe7Zg/TxRTjaym41I/AAAAAAAAHFc/3r011v6TNDc/s640/397776_222911177793667_100002243602872_510417_1880865167_n.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="426" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;The gay Mummy to-be, with her colleagues.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Annual Dinner.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;6th January 2012.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Guess this is the most awaited entry of all times!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Went for a 4D scan at Kajang Plaza Medical Center on Saturday morning. As mentioned in my previous entry, Mett adalah manusia yang paling excited. Pagi-pagi jam 7 sudah bangun bersiap-siap. Jam 9 pagi sudah sampai di sana. Ketika hendak turun daripada kereta, as always, Myiesha adalah manusia yang paling chuak hendak masuk hospital or clinic. Tetapi saya pujuk dia tanya, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Nak tengok baby tak?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Then baru dia senyum-senyum hendak masuk.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Comel betul anak saya ini. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It did not take us long for our turn to come. Pagi-pagi Sabtu begitu belum ramai orang. I was attended by Dr. Jamil. Menurut Mett, colleagues dia semua was consulted by Dr. Jamil, yang dikatakan doctor O &amp;amp; G yang paling bagus di sana. Apabila nama dipanggil, saya masuk, had a simple Q &amp;amp; A session with the doctor, baring, selak baju and the scanning session begins.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Went through the normal 2D scan at first. Tengok kepala. Tengok jantung. Tengok tulang peha. Tengok tangan kaki. Suddenly the doctor said, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Hah ini jantina dia&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Auw! Excited! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I spontaneously asked, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Lelaki ya, doctor?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; without having to understand the scan image. Tetapi saya pandailah juga tengok sikit-sikit. Tengok kepala. Tengok jantung. Tengok tangan dan kaki. Tengok gender sahaja yang belum khatam. Better than Mett yang sampai hari ini tidak faham satu benda pun tentang gambar scan itu. HAHAHA.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dr. Jamil smiled. He then said..~&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hendak tahu apa yang dia bilang?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Betul ke hendak tahu apa yang dia bilang?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Suspend ni!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya pun dupdapdupdapdupdap lebih laju daripada heartbeat Farris kot, pada masa ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Isk.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Jeng jeng jeng.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Jeng jeng jeng.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Ten ten ten.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Ten ten ten.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Jeng jeng jeng.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Ten ten ten.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Rupa-rupanya Farris turns out to be a..~&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size: x-large;"&gt;GIRL!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;HAHAHAHAHA!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Yes, it is a GIRL!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ohh memang saya hampir kena heart attack lah! Instinct asyik rasa boy. Orang keliling pun agak boy. Nama pun sudah pilih nama boy. Tetapi rupanya girl! Allahu Akbar! Sesungguhnya Allah itu maha berkuasa dalam menentukan setiap sesuatu. Memang terkejut dan un-sangka-rable!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tidak sangka sebab adik beradik saya selang bunga. Girl - Boy - Girl - Boy.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Adik beradik Mett lagilah. Boy - Boy - Boy - Girl.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mana datang turutan Girl - Girl ini?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Siapa yang sememangnya sudah dapat meneka girl, angkat tangan! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Huhuhu. Terharu sekejap. Terpana. Terkaku. Terkedu. Terkelu!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After that, Dr. Jamil proceeded with the 4D scan. He is really good at finding this little one's face. Cari sekejap sudah jumpa. Tetapi dahi terlindung sedikit dengan uri. So nampak muka dia dari forehead ke bawah. I could see her eyes. Her nose. Her mouth. And her chin. Macam muka Myiesha pun ada. Hehe. She looks chubby. Pipi penuh! Terlupa pula hendak tanya latest weight dia. I wonder if she will be as big as Myiesha when I give birth to her nanti. Myiesha dahulu was 3.53kg.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami tidak dapat gambar 4D scan sebab menurut mereka, gambar tidak clear. So they did not print one out for us. :(&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After the short visit, we left KPMC. Sewaktu hendak masuk kereta, Myiesha sempat tanya, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Where's baby?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Ahahaha kesiannya dia ingatkan baby sudah keluar, kot, not having to realize yang sewaktu scan itu kami sudah tengok baby. Myiesha sudah tidak sabar hendak jadi kakak, ya? &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mett bilang, dia memang sudah boleh agak girl. He then said, we can start thinking of names. And shopping too! :D Mett bilang, kali ini mesti publicize name, supaya semua orang tahu beforehand. Tidak mahu saya &lt;b&gt;&lt;a href="http://hannahjohary.blogspot.com/2010/01/my-delivery-detailed-version.html"&gt;terima text message bukan-bukan lagi pada hari delivery&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;. Tidak mahu pisang berbuah dua kali. Ahah. Kami kemudiannya berangan-angan tentang nama yang sesuai for our second darling.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apabila tengok TV, terasa hendak letak nama Ariana Mikhail. Apabila Mett terfikir tentang politics, hendak letak nama Nurul Izzah. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;Saya pun tidak kisah. It is always nice to have many kids with all kinds of names. Kakak nama ini. Adik nama itu. Nanti apabila masuk sekolah, tidaklah anak-anak saya terima soalan begini: &lt;i&gt;&lt;b&gt;Eh Farimikaela, awak adik Farimyiesha ye?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Whatever it is, I have come to feel very glad that I am expecting a girl, instead of a boy. Kenapa? Mungkin Allah tahu saya belum bersedia menghadapi kelasakan seorang anak lelaki. Mungkin Allah tahu saya lebih sesuai membesarkan dua orang anak perempuan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mungkin juga Allah tahu, saya mungkin sangat tidak cekap mengelak apabila anak lelaki ter-shoot setiap kali menukar diapers! Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya rasa sangat bersyukur. Alhamdulillah. Alhamdulillah. Alhamdulillah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And now, having to know the gender of my baby, telah memberikan saya sedikit ketenangan. Rasa confident. Rasa happy. Rasa seperti hendak tersenyum sentiasa. Rasa tidak sabar hendak tunggu dia keluar. Mummy's little girl. Mummy will have two adorable little girls soon!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So to everyone, inilah kisah jantina Farris yang tersangatlah suspend hingga ke saat ini. Finally dapat tahu juga. And everyone is welcomed to drop any girl names in the comment column since we do not have a name yet, and since we do not have any limitations to this name, this time. Tidak kisah start dengan huruf apa, nama apa, berapa nama, apa makna. Asal sedap, unique and ada makna yang bagus sudah cukup. We want each and every of our children be unique in their own way, therefore we will get a completely different name for each of them.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We hope that with this, everyone will be happy with the arrival of our next girl in approximately 10 weeks time, InsyaAllah. Semoga semuanya selamat nanti, and I just cannot wait to get the right name soon!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-EfQOscT3Ztk/TxRL1GNiWxI/AAAAAAAAHFQ/FO1cp_seJaQ/s1600/IMG-20120115-01435.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="477" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5698262804103060242" src="http://1.bp.blogspot.com/-EfQOscT3Ztk/TxRL1GNiWxI/AAAAAAAAHFQ/FO1cp_seJaQ/s640/IMG-20120115-01435.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;At &lt;/b&gt;&lt;a href="http://our-little-r.blogspot.com/"&gt;Tiana Jezmine&lt;/a&gt;&lt;b&gt;'s majlis aqiqah and cukur jambul yesterday. &lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Me at 30 weeks! :)&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;P/S: Sudah start bengkak kaki semalam!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-1743003275849314616?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/1743003275849314616/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=1743003275849314616' title='39 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/1743003275849314616'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/1743003275849314616'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/farris-turns-out-to-be.html' title='Farris Turns Out to be a..'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-tOj4xxhe7Zg/TxRTjaym41I/AAAAAAAAHFc/3r011v6TNDc/s72-c/397776_222911177793667_100002243602872_510417_1880865167_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>39</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-6563753012458382160</id><published>2012-01-13T14:18:00.001+08:00</published><updated>2012-01-13T14:27:06.000+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>29 Weeks Pregnant - Part II</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Setelah 2 minggu berhempas pulas sejak new year, hari ini baru saya dapat bernafas sedikit. Alhamdulillah. Yesterday Myiesha slept early selepas 3 hari berturut-turut tidur jam 12am. So saya pun dapat tidur awal sedikit. Bukan awal sedikit, awal banyak, kot. 9.30pm! Hehe. Then today pula before noon saya sudah dapat siapkan email.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Rasa happy sangat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So dengan beresnya segala commitment ini, I would like to update my blog. Taraa..~ :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya dapat idea untuk entry ini ketika mandi pagi tadi. Time mandi pun boleh dapat idea ya, Hannah? Tidak senonoh betul. Hehe. Alkisahnya sewaktu saya menyabun perut this morning, saya terperasan yang saya tidak ada line menegak yang tergaris dari bawah dada hingga ke bawah perut, merentasi pusat, like what I had when I was expecting Myiesha. Perut bersih sahaja kali ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dulu I had this dark brown line that I was so scared it will not go away after delivery. But Alhamdulillah, it did. And this time it does not come back.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;img src="http://3.bp.blogspot.com/-y_Nghz3KHDs/Tw_FjsHbeRI/AAAAAAAAHE4/Lp-9BBOS0gs/s400/line%2Bon%2Btummy.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5696989270575380754" style="display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; text-align: center; cursor: pointer; width: 275px; height: 400px; " /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="text-align: justify; "&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;The line looks like this.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="text-align: justify; "&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;But I did not have the dark ring around my navel.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Dan kali ini juga pusat terkeluar semacam. Bukan semacam lagi, ketara gila. I also had this pusat terkeluar when expecting Myiesha, tetapi tidak seketara ini. Now I feel like I would have to wear a bra down there. Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;img src="http://1.bp.blogspot.com/-7eZCCZfsLYs/Tw_FxzUM1ZI/AAAAAAAAHFE/iwZNZBXKoe4/s400/pregnant%2Bbelly%2Bbutton.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5696989513026164114" style="display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; text-align: center; cursor: pointer; width: 310px; height: 279px; " /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Ya, sebiji macam ini.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;I am not joking!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selain dua perkara ini, there is not much difference from expecting Myiesha dahulu. But I hope that this 2 difference is a hint that I am expecting a boy. Sepasang is nice, kan. A girl and a boy. Myiesha and Farris. Tetapi tidak kisah, ini angan-angan sahaja. Kalau girl pun OK. Asalkan selamat, sihat dan sempurna. Itu yang penting.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;InsyaAllah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And at this point of time, saya belum ada perasaan takut untuk beranak. Rasa confident ada kot, maybe sebab sudah ada experience, so macam sudah tahu what to expect. Dan kalau katakan kelahiran kali ini pun pengalamannya sama, saya sudah bersedia. Yang tidak bersedia cuma the unexpected lah. Emergency c-sect ke apa. Tetapi harapnya semuanya smooth dan selamat nanti.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Amin.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mett is bringing me to Kajang Plaza Medical Center tomorrow, for a 4D scan yang dia excited sangat itu. Saat ini saya pun sudah mula rasa excited. Tidak sabar rasanya hendak menanti kelahiran si kecil ini. I just cannot wait to carry two kids in both my hands. Sayang sangat pada Myiesha, dan sayang sangat pada Farris.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hope esok juga dapat nampak gender. Kalau betul dia adalah Farris, I cannot wait to go shopping! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-6563753012458382160?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/6563753012458382160/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=6563753012458382160' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6563753012458382160'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6563753012458382160'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/29-weeks-pregnant-part-ii.html' title='29 Weeks Pregnant - Part II'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-y_Nghz3KHDs/Tw_FjsHbeRI/AAAAAAAAHE4/Lp-9BBOS0gs/s72-c/line%2Bon%2Btummy.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8928041990156208073</id><published>2012-01-12T09:03:00.000+08:00</published><updated>2012-01-12T09:08:47.204+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Baby'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='At Work'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Myself'/><title type='text'>29 Weeks Pregnant</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hello everyone! It has been 6 days since I last updated my blog. It has been 2 weeks since I last updated my Facebook status. And it has been a couple of days since I last actively tweeted on Twitter. The fact is, I am tremendously busy. Sangat, sangat, SANGAT SIBUK. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I leave for work at 8am in the morning. Return home at 9pm at night. Spend time with the family for 3 hours or so, before going to sleep at 12am. Then pagi sudah bangun lagi untuk pergi kerja.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This may look like a normal routine for any working wife and mother, but for me, since this new year, semuanya telah menjadi tersangat padat. Having to juggle with my new task telah mencuri kesemua masa dan tenaga saya. If before this I still have time to check my Facebook account, comment my friends' status and update my blog whilst talking to crazy customers on the phone, working off the phone rupanya lebih mencabar! To those who still do not know, I am in charge of the company's emails now. And although there are reply templates to choose from, I always prefer to alter them mengikut kesesuaian email customer. Rasa lebih human touch, kot? Jadi customers tidak akan rasa macam computerized reply. Kahkahkah. Rajin sungguh, kan? So setiap customers akan terima balasan email yang berbeza walaupun untuk soalan yang sama, depending to the way they write and their emotions. Well, semua orang ada cara tersendiri dalam melaksanakan tugas. As for me, kalau ada tugasan yang melibatkan penulisan, I will never take it for granted walau ia hanya tugas kecil.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So that is my job dari 9 pagi sampai 7.30 malam setiap hari. Replying customers email. Tulis tulis tulis sampai mata naik rabun dan otak jadi tepu. Why do I say tepu? Because by the end of the day, kadang-kadang saya naik tidak faham apa yang customers tulis that I have to copy them onto a word document, baca sepatah-sepatah dan tukarkan font isi penting menjadi font 20 untuk separate-kan craps dari isi penting. HAHAHA. Seriously. Apabila terlalu banyak membaca the whole day, akan jadi tidak faham gila. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So kepada para pelajar, sila jangan belajar sehari suntuk, OK. Take time to rest, have fun and go dating. Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So inilah perkara yang telah membuatkan saya tersangat busy throughout the day sampai tidak ada masa untuk log in Facebook and update blog. As soon as I reach home, haruslah spend quality time with family pula. Have small chats with Mett dan main dengan Myiesha sampailah dia tidur. Not to forget, household chores sentiasa memanggil-manggil minta dibereskan. Kain baju segala. Semua ini tidak boleh tinggal. Kalau tinggal, hari esok akan menjadi lebih kelam kabut lagi walaupun sejak masuk 7 months pregnant ini saya hampir tinggalkan tugas memasak sepenuhnya sebab serious badan sudah sangat tidak larat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Siapa kata saya balik kerja terus update blog panjang berjela sampai abaikan anak suami? Siapa? Siapa? Harmoni sangatlah kononnya, kan? Kahkahkah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mett suka gila saya ulang ayat ini. Nanti dia bilang, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Eh macam pernah dengar saja?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; dalam senyuman-senyuman perlinya. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Yes, so this is my current life. Tersangat sibuk until sometimes I forgot to breathe. Namun sejak duduk dengan HR the other day tengok increment pada gaji pokok dan increment pada allowance, saya rasa inilah yang harus saya korbankan untuk kehidupan yang lebih baik. Benar, ada orang mampu hidup senang walau tanpa perlu mengorbankan private time dan bersama keluarga, but to me, this is fine for now. Nanti apabila ada peluang sebegitu, I will grab it.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So goodbye precious time, and hello tons of work! Although Mummy spends lesser time with you now, but you just know I love you all the same, kan Myiesha? :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So to tell about being 29 weeks pregnant (banyaknya SO dalam entry ini!), I am all great sampaikan rasa macam belum puas pregnant, hendak pregnant total 18 bulan boleh, instead of 9 months? Hehe. And for now saya sedang rasa sangat confident that I have no fears of giving birth yet. Oh, and 1 surprising thing, sejak dua menjak ini Mett asyik sibuk ajak pergi 4D scan! Omg! That guy, my husband yang tersangat tidak romantik dan nampak macam tidak caring langsung itu, ajak saya pergi 4D scan! Excitedly pula itu! HAHAHA. Serious kelakar, rasa macam hendak pengsan dan rasa macam malas pula hendak melayan karenahnya yang bukan-bukan ini. Why? Because selama ini scan 2D pun dia asyik bertangguh malas gila bilang &lt;i&gt;&lt;b&gt;Tak payahlah Tak Payahlah&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;, this time excited melonjak-lonjak pula.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pelik tetapi benar, kan? Some things can really happen unexpectedly! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So this is life at 29 weeks. Penuh dengan kesibukan. I am truly sorry, dear readers, for not having the time to update as frequent as I used to now, but I promise to catch up. Lebih sorry lagi kepada Myiesha sayang kerana belum dapat tuliskan entry tentang birthday nya yang ke-dua yang jatuh pada hari Monday lepas. Isk. Mummy is really busy, Sayang. InsyaAllah I will try to find time to update more later.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Until then, have a great working day, everyone! Eh, sudah Thursday. Wee..~&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;P/S: This entry ditulis pada waktu pagi apabila tiba awal 20 minit di office. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8928041990156208073?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8928041990156208073/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8928041990156208073' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8928041990156208073'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8928041990156208073'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/29-weeks-pregnant.html' title='29 Weeks Pregnant'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-2340905529264671936</id><published>2012-01-06T00:01:00.001+08:00</published><updated>2012-01-06T08:53:42.462+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Sejauh Mana</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hari ini saya tidak mahu menulis. But I want to share a story from someone. Seseorang yang saya tidak langsung kenal, tetapi berhati mulia menitipkan email buat saya untuk dikongsikan dengan readers yang saya sayangi. Semoga kita semua mendapat inspirasi daripadanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Mentang-mentanglah sekarang di office pun saya in charge bahagian Email. Request entry pun through email lah sekarang. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thank you, dear anonymous. Saya amat menghargai email yang panjang, tetapi penuh bermakna ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Assalamualaikum Hannah. Semoga berada dalam keadaan sihat walafiat di samping Mett, Myiesha dan Farris.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Pertama sekali, saya nak minta maaf kalau kehadiran emel ni menganggu Hannah. Buat pengetahuan Hannah, saya adalah pembaca baru Hannah. Yang terbaru mungkin. Saya baru saja mengikuti blog Hannah selama lebih kurang seminggu lebih, namun kisah-kisah yang Hannah tuliskan tentang kehidupan Hannah membuatkan saya rasa sangat dekat. Terlalu banyak persamaan mungkin. Dan saya rasa kagum, macam mana Hannah boleh terus-terusan memberikan inspirasi kepada kami meskipun Hannah sendiri menghadapi kehidupan yang mencabar. Saya sendiri rasanya macam sudah berputus asa.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Berbeza dengan Hannah, saya dah berumahtangga selama 5 tahun. Hidup kami sangat bahagia, Alhamdulillah. Kami pun ada seorang anak, hendak masuk dua juga. Kalau Hannah sendiri sedang mengandung 28 minggu, saya kini menginjak 21 minggu. Tak jauh, kan? Setakat ini saya dikurniakan kesihatan yang baik, semoga semuanya lancar sehingga hari kita sama-sama melahirkan.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Bercerita tentang kehidupan, saya katakan kehidupan kita ada banyak persamaan kerana saya juga orang biasa. Yang berkahwin dengan orang biasa. Kalau yang Hannah suka sebut, orang kebanyakan. Bukan orang ada-ada. :) Kehidupan kami sangat sederhana. Pendapatan saya dan suami lebih kurang. Namun dalam rumahtangga, rasanya saya yang lebih banyak menyumbang. Suami lebih menitikberatkan keluarganya yang masih memerlukannya. Jadinya saya banyak membantu suami. Benarlah kata orang, lelaki walaupun sudah berkahwin, tanggungjawab terhadap keluarganya tidak pernah putus. Sedangkan kita perempuan, lepas kahwin kita ikut suami.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Selama 5 tahun begini hidup kami. Sangat sederhana. Saya tidak tahu pada waktu ini saya harus katakan sederhana, atau kekurangan? Kerana sejak berkahwin, tidak banyak yang saya dapat merasa. Yelah, kalau sekarang orang lain sudah gunakan BlackBerry dan iPhone, kami masih menggunakan Nokia cikai. Kalau orang sudah boleh bercuti ke luar negara, kami ni dalam negara pun tak lepas. Jangankan bercuti, hendak hadiri majlis perkahwinan sepupu sendiri di negeri lain pun asyik berkira-kira, takut duit tidak cukup sampai hujung bulan. Peti sejuk di rumah, usah cakaplah. Sentiasa kosong. Botol air kosong banyaklah. Sejak berkahwin, hanya pada tahun pertama saja saya dapat pakai baju raya. Tahun lain semuanya baju kitar semula. Shopping setahun sekali pun susah. Baju dan kasut bila sudah betul-betul koyak dan lunyai barulah beli baru.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Semuanya kerana komitmen terhadap kos kehidupan yang semakin meningkat. Hidup kat KL ni bukannya mudah. Semuanya memerlukan duit. Sedangkan gaji berapa cuma. Hari ini ada 4 angka di dalam bank, esok tinggal 2 angka. Semuanya habis buat bayar macam-macam. 2 angka itulah untuk digunakan berdikit-dikit sampai hujung bulan. Kami betul-betul sesak. Setiap hari nasi goreng seringgitlah makanan kami. Kalau bosan dengan nasi lemak seringgit, beli bihun seringgit atau kuey teow seringgit. Pernah juga saya hidup berbekalkan sebuku roti Gardenia yang dibeli di 7-Eleven. Sebuku roti besar boleh tahan 3 hari untuk makan di tempat kerja. Makan roti celup Milo. Asal kenyang sampai ke petang saya sudah cukup bersyukur.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Bercerita tentang ini, saya teringat Hannah pun pernah cerita duit belanja Hannah hanya 5 ringgit sehari. Dan rasanya Hannah juga ada tulis di Twitter yang Hannah pernah seharian makan roti celup Milo juga. Sebenarnya semua yang saya lakukan adalah berinspirasi daripada Hannah juga. Terima kasih banyak-banyak di atas tips yang Hannah berikan dalam keadaan tidak perasan mungkin. Mungkin bagi Hannah, Hannah hanya cerita tentang kehidupan Hannah sendiri. Tetapi bagi saya, setiap apa yang Hannah katakan adalah inspirasi.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Kenapa saya katakan inspirasi? Kerana sebelum saya kenal blog Hannah, jiwa saya selalu memberontak. Mungkin ini keterlaluan, tapi saya pernah menangis di tempat kerja kerana tengok kawan makan McD untuk makan tengah hari, sedangkan saya tidak mampu. Saya pernah menangis di depan PC apabila kawan masukkan gambar bershopping di dalam Facebook, sedangkan saya tidak mampu. Saya pernah menangis di mana sahaja, tengok orang dapat ini dan itu, sedangkan sejak saya berkahwin, saya tidak pernah merasa semua itu lagi. Kehidupan saya hanya tentang bekerja keras setiap hari, hujung bulan dapat gaji, lunaskan hutang. Itu sahaja. Saya rasa semakin lama saya menjadi semakin tidak mengerti apa maksud kegembiraan. Saya rasa semakin lama saya menjadi semakin tidak tahu bagaimana untuk tersenyum. Saya rasa sedih setiap hari. Ya, setiap hari. Daripada seseorang yang ceria dan gembira, saya rasa kehidupan ini telah menjadikan saya seorang yang pendiam dan tidak lagi ceria.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Semuanya kerana kesempitan hidup ini.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Tipulah kalau saya katakan sepanjang 5 tahun perkahwinan ini saya tidak pernah terfikir untuk hidup bebas. Untuk hidup bebas daripada kekangan kewangan ini. Tipulah kalau saya katakan saya tidak pernah memberontak, saya tidak pernah rasa kecewa, saya tidak pernah rasa putus asa. Banyak kali. Terlalu banyak kali. Daripada bersabar sesabar sabarnya, sampailah bertengkar mati-matian dengan suami. Saya sentiasa mencari jalan untuk keluar daripada kepompong kesusahan ini. Tetapi barangkali buat masa ini hanya setakat ini rezeki kami. Saya betul-betul tidak tahu apa yang perlu dibuat lagi kecuali berdoa semoga kami suami isteri mendapat pekerjaan yang lebih baik untuk kehidupan yang lebih baik.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Barangkali inilah nasib kami apabila tidak ada ilmu. Kalau kami turutkan kata mak ayah belajar sampai ke universiti dulu mungkin hidup kami senang, walau tak mewah. Bila pelajaran hanya setakat itu sahaja, pekerjaan pun hanya setakat itu sahaja. Saya ambil kesempatan ini untuk menasihatkan remaja yang asyik masyuk bercinta, bercinta itu memang indah. Tetapi jika berkahwin hanya atas dasar cinta, belum tentu lagi indahnya. Ia harus dilengkapi dengan keimanan dan ilmu pengetahuan.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Berbalik kepada cerita saya, ya hidup kami amat sukar dan mencabar. Namun selepas mencuba segalanya, selepas bersabar dan kesabaran meletup sehinggakan saya dan suami bertengkar kerana kehidupan yang tidak seperti orang lain ini, saya terjumpa blog Hannah, dan penulisannya tentang cinta dan kasih sayang betul-betul membuka mata saya. Pertama kali saya baca blog Hannah, saya menangis, menangis dan menangis tanpa henti. Ia berlarutan berhari lamanya. Asal saya teringat apa yang telah saya lakukan, saya pasti menangis. Saya tanya diri saya sendiri, kenapa saya jadi begitu. 5 tahun hidup dengan suami, saya seperti mayat hidup. Tidak ada perasaan. Tidak ada kegembiraan.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Tidak ada makna.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Saya kembali muhasabah diri. Saya tanya diri saya, apa yang saya betul-betul mahukan dalam hidup ini. Kalau saya mahukan kemewahan, mungkin ini bukan kehidupan yang saya cari. Saya pernah cari kekuatan untuk tinggalkan semua ini. Tetapi cinta saya terhadap suami dan anak terlalu kuat. Akhirnya saya kuatkan hati. Saya beritahu diri saya, saya ingin terus berada di sini. Biarpun susah, biarpun serba kekurangan, biarpun makan tak makan, saya nak berada di sini. Mungkin dunia saya tak dapat, tapi mungkin Allah sedang bagi saya peluang dapatkan akhirat? Siapa tahu?&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Jadi saya kembali menjadi diri saya sendiri. Diri saya yang ceria dan gembira. Saya buat keputusan, walau apa sekalipun yang terjadi, saya harus kuat demi suami dan anak. Biarlah bersusah. Biarlah setiap sen duit gaji itu habis membayar itu ini. Biarlah kami tidak pernah merasa melancong di dalam dan luar negara. Biarlah McD pun jadi sesuatu yang di luar kemampuan kami, apatah lagi Starbucks atau Victoria Station. Memang dengan ketiadaan semua ini saya akan menjadi kurang bermotivasi. Perempuan manalah yang boleh hidup tanpa makanan mewah, tanpa shopping, tanpa baju baru. Orang gila pun hendak tampak cantik! Tetapi biarlah. Selagi saya dapat bertahan, saya akan bertahan dan bersabar. Dan setiap kali saya rasa kesabaran saya sudah tiba ke kemuncaknya, saya katakan pada diri sendiri, saya lakukan semua ini untuk Allah. Untuk Allah semata-mata. Kerana mengharapkan keredhaan Allah. Kerana mengharapkan pahala Allah. Untuk mengharapkan syurga Allah. Mungkin Allah jadikan hidup kami sukar supaya kami tidak melupakanNya. Kalau kami dapat makan makanan lazat, dapat pergi mana suka dan beli apa yang hendak, mungkin kami akan melupakanNya.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Saya bawa diri saya melihat daripada perspektif begitu. Kerana saya sudah tidak ada jalan untuk memujuk hati sendiri. Tetapi mungkin juga inilah yang sebenar-benarnya yang Allah nak tunjukkan pada saya.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Jadi kepada Hannah, entry terakhir Hannah sebelum tahun baru hari tu Hannah ada kata Hannah sedang menempuhi saat yang mencabar dalam perkahwinan. Nasihat saya, walau mencabar mana pun, jangan sesekali berputus asa. Jangan sesekali mengaku kalah. Dan jangan sesekali hilang sabar. Saya pasti, Hannah seorang isteri dan ibu yang baik. Tetaplah begitu. Jangan biarkan semua dugaan ini menjadikan Hannah seseorang yang memberontak, seseorang yang asyik marah-marah, dan seseorang yang bermasam muka. Walau apa sekalipun yang berlaku, tetaplah jadi Hannah yang girang, yang gembira dan yang sentiasa mengembirakan orang lain dengan adanya blog ini. Kalau hari ini Hannah mengembirakan orang lain termasuk saya, insyaAllah esok lusa Allah akan berikan kegembiraan yang lebih besar nilainya kepada Hannah. Jangan berputus asa. Saya doakan kehidupan Hannah sentiasa diberkati dan disayangi oleh semua orang di sekeliling Hannah.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Saya harap Hannah dapat siarkan kisah saya ini di dalam blog Hannah. Bukanlah untuk mengaibkan diri dan keluarga saya sendiri, tetapi untuk menyedarkan semua kaum wanita dan isteri, walau sesukar manapun kita, pasti akan ada orang yang lebih susah. Begitu juga dengan saya. Walaupun saya rasa hidup saya susah, saya yakin masih ramai lagi yang lebih susah, yang diduga dengan lebih hebat lagi oleh Allah. Oleh itu, jangan sedih-sedih. Bak kata Hannah, hidup ini terlalu pendek untuk disedihkan. Hargailah hidup selagi ada, kerana semakin kita menghargainya, akan semakin kita nampak keindahannya.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Before this rasanya saya pernah tulis di Twitter tentang Sejauh Mana. After reading this email, I think a woman can really sacrifice sejauh-jauhnya. Melampaui kemampuan dan batasan. Don't you think so? :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-2340905529264671936?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/2340905529264671936/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=2340905529264671936' title='29 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2340905529264671936'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2340905529264671936'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/sejauh-mana.html' title='Sejauh Mana'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>29</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8046131063641576110</id><published>2012-01-03T23:59:00.001+08:00</published><updated>2012-01-04T00:26:54.419+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><title type='text'>3rd January 2000, 12 Years Ago</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya masih ingat lagi apa yang terjadi pada hari ini, 12 tahun yang lalu. 3 January 2000. Waktu itu usia saya baru sahaja hendak masuk sweet 16. Musim persekolahan baru, baru sahaja hendak bermula. Waktu itu saya seorang teenager yang sangat rebellious. Semua benda pun hendak buat. Rambut saya dye kuning, sekuning trend Ah Beng jual VCD haram pada waktu itu. Kuku bercat pelbagai warna. Pakaian sudah tentu hendak stylo milo. Budak-budak area rumah semua panggil saya J.Lo. Time itu saya perasan hot. Perasan bagus. Perasan hebat. Perasan cun.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Segalanya lah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun dalam pemberontakan saya itu, saya masih Mummy and Daddy's little girl. Saya masih dilarang keluar malam. Saya masih pergi ke sekolah setiap hari, menimba ilmu tanpa jemu. Setiap petang ralit berbual dengan Nurul di hadapan rumah sampai ke Maghrib. Keputusan PMR pada waktu itu tidaklah secemerlang mana. Apa tidaknya, asyik perasan itu ini sahaja lebih. Namun saya tetap berjaya menjejakkan kaki ke aliran kebanggaan setiap ibu bapa. Pure science stream.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya masih ingat lagi setiap cuti persekolahan pastinya saya akan mengajar tuisyen di rumah sebuah keluarga berbangsa Cina. Mengajar sepasang adik beradik lelaki subjek sekolah rendah. Alah those simple stuffs. Maths. Bahasa Melayu. English. Tengok-tengokkan mereka buat homework. Bantu mereka mengulangkaji pelajaran. Waktu itu home tuition oleh seorang guru tidak bertauliah seperti saya hanya dibayar peanuts. Lebih kurang RM 60 - RM 100 sebulan. Namun jauh lebih bagus daripada asyik tidur lewat, bangun tengahari, dan habiskan beras di rumah. Makan tanggung, berak cangkung.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Waktu ini memang saya sudah berkawan dengan Mett. Kami berkawan since Form 2, actually. Paling rapat time Form 3. Kami pergi ke sekolah bersama-sama. Pulang dari sekolah bersama-sama. Pergi tuition sama-sama. Stay back di kantin sekolah belajar Maths sama-sama. Weekends pergi National Library pun sama-sama. Pendek kata, macam belangkas lah. Berbeza dengan berkawan dengan budak lelaki lain, apabila berkawan dengan Mett, Maman seperti kurang marah. Entah kenapa. Dia selalu bilang, Mett budak baik. Oh ya saya lupa, ex-boyfriend saya semuanya macam syaitan. Perangai macam pelesit. Haruslah. Baru kena dengan saya yang berimej J.Lo. Kahkahkah!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Time ini kawan-kawan semua sudah agak, pastinya kami ini pasangan bercinta. Tetapi tidak. Kami bukanlah pasangan bercinta. We were friends. Great friends 'til the end. Cewah. 'Til the end konon. Sebenarnya saya agak suka juga dengan Mett. Saya tidak tahu Mett suka atau tidak pada saya. But we were comfortable with each other's company. So bagi saya, itu yang penting. Being an item or not is not the question. Apa guna memadu kasih kalau kesudahannya tidak seindah mimpi? Adalah lebih baik kekal sebagai sahabat baik, kan? &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Haha stop the ayat novel, HJ! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Jadi itulah cerita kami. Kami memang berkawan sahaja. Sungguh. For 2 years kami berkawan. Form 2 and Form 3. Dalam waktu ini ada juga guys yang berminat dengan J.Lo ini. Yang sebaya ada. Yang abang senior ada. Yang daripada sekolah lain pun ada. Tetapi saya yang tidak berminat. Bagi saya, saya selesa dengan Mett. So tidak kisah pun kalau dia bukan boyfriend saya. Yang penting, kami adalah together.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Everyday together.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun pada satu hari yang sangat memorable, saya masih ingat lagi hari itu adalah 29 December 1999. Saya telah ke cyber cafe berdekatan rumah dengan Nurul untuk surf internet. Time itu manalah ada laptop netbook broadband Unifi ini semua. Desktop PC dan internet pun tidak wujud lagi di rumah. So pergi cyber cafe. Main MiRC. Check email. Rupa-rupanya ada email daripada Mett. Isi kandungannya biasa sahaja. Hi apa khabar segala. Tetapi ayat terakhirnya buat saya hampir pengsan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It sounded like this:&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Jadi saya nak tanya pada awak. &lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Adakah awak akan terima saya dalam hidup awak?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Danggggg. Apakah itu? Apakah itu? Tiba-tiba otak rasa macam tidak boleh digest pula dengan apa yang dibaca. Hang. Short. Pengsan. Saya tarik Nurul yang duduk di kerusi sebelah. Saya minta dia baca. Dia pun tidak boleh digest. Rasa macam sangat, sangat, SANGAT tidak percaya. Apa tidak percayanya, lelaki yang Maman tidak marah saya berkawan dengannya, lelaki yang Maman bilang budak baik ini, bertanya adakah saya akan terima dia dalam hidup saya?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Terima apa? Terima bagaimana?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tolong jangan exaggerate, Hannah. Menyampah orang baca.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I was speechless. But I remained calm. Saya minta abang cyber cafe itu tolong print out email itu. Waktu itu otak terasa tepu. Mungkin harus bawa pulang ke rumah buat analisa baru faham apa sebenarnya yang berlaku.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I did not give Mett an answer. I did not reply that email. Malah saya tidak bertemu dengannya pun dalam masa beberapa hari itu. Handphone pun tidak ada, macam mana hendak berhubung. Saya sibuk dengan kerjaya saya sebagai guru home tuition tidak bertauliah. Mett juga sibuk dengan kerjayanya dalam bidang housekeeping di Federal Hotel, Bukit Bintang. Kami memang teenager yang gigih. Waktu cuti persekolahan sebelum melangkah masuk ke Tingkatan 4 tidak disia-siakan dengan merepek di Twitter atau update status setiap jam di Facebook. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It was only on the 3rd January 2000 that I met Mett. Waktu itu saya baru habis mengajar di rumah adik beradik berbangsa Cina itu. Dan Mett juga baru pulang dari kerja. Malam itu hujan turun gerimis. Namun ia tidak menghalang Mett daripada menanti saya di bawah pokok. Saya tidak tahu pun dia menunggu saya pada malam itu. I was on my way back home apabila saya terdengar nama saya dipanggil. Apabila saya menoleh ke belakang, baru saya perasan Mett sedang menanti saya di bawah pokok itu. Di dalam hujan gerimis.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya merapatinya lalu bertanya kenapa. Dia menghulurkan sesuatu kepada saya. Saya nampak sebuah cassette di tangannya. Album terbaru Metallica rupanya. Mett datang untuk meminjamkannya kepada saya seperti yang pernah dijanjikan kepada saya. Saya ucapkan terima kasih. Sebelum berlalu pergi, he asked that question.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Awak dapat email saya?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Dapat.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Macam mana?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya senyum. Oh cassette Metallica hanya alasan cover line rupa-rupanya. HAHA. Tidak tahu hendak cakap apa sebenarnya. Malu pun ada. Segan pun ada. Entah. Pelbagai perasaan wujud di fikiran dengan tidak semena-mena. Bukannya saya tidak pernah ada boyfriend sebelum itu. Tetapi perasaan terhadap Mett berlainan rasanya. Macam mana hendak describe lainnya itu, saya tidak tahu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi itulah ceritanya. Cerita bagaimana saya mula menjadi girlfriend-nya. Cerita bagaimana kami memulakan sebuah hubungan steady relationship. We started from merely friends, tetapi siapa sangka cinta telah menyatukan kami. Pada waktu itu memang banyak kecaman yang diterima. Cikgu. Jiran-jiran. Cinta teenagers macam kami, haruslah selalu mendapat tentangan kerana ia bukanlah sweet pun. But guess Allah telah menetapkan jodoh kami seawal itu lagi. Who knows, kan. Hubungan yang semua orang tidak sangka, hubungan yang semua orang ingat cinta monyet macam kawan-kawan sebaya yang lain, berakhir di jinjang pelamin. Alhamdulillah. Saya sendiri tidak sangka.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Berkawan pada tahun 1998. Got into a steady relationship in 2000. Akhirnya kami bertunang pada tahun 2008 dan berkahwin pada 2009. Siapa bilang bercinta lama-lama tidak kekal? Siapa bilang bercinta lama-lama nanti boring? To be honest, selepas berkahwin dengan Mett baru saya betul-betul mengenali siapa dirinya yang sebenarnya. And it is very sweet, really. Rasa seperti masih boleh ingat setiap apa yang terjadi pada hari nikah kami.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sayalah manusia yang paling bahagia di dunia ini. Dan saya rasa, Mett juga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Time flies, and here we are. 3rd January 2012. Pada ketika ini saya sudah hampir 3 tahun menjadi isteri Mett. Kami sudah memiliki seorang anak perempuan yang sangat adorable bernama Farimyiesha. Dan insyaAllah we will be parents to two in a couple of months time! Apakah perkara yang lebih membahagiakan daripada ini, kan? Syukur Alhamdulillah. Sesungguhnya aturan Allah itu adalah yang paling best. There is nothing more that we can ask for, kecuali mensyukuri setiap hari yang berlalu di dalam hidup kami. Menguatkan diri mengharungi setiap cabaran yang tiba. Dan sentiasa mengingatkan diri kami betapa indahnya cinta yang kami kongsikan di antara kami ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bukan sahaja cinta yang wujud pada hari ini. Tetapi cinta yang wujud sejak 12 tahun yang lepas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Siapa sangka akhirnya saya dapat hidup dengan lelaki baik ini. :')&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8046131063641576110?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8046131063641576110/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8046131063641576110' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8046131063641576110'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8046131063641576110'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2012/01/3rd-january-2000-12-years-ago.html' title='3rd January 2000, 12 Years Ago'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-6299731068225189532</id><published>2011-12-31T07:43:00.001+08:00</published><updated>2011-12-31T07:52:17.399+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>2011 Final Babbles</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;It is 6.27am - 31st December 2011, dan saya baru boleh duduk menghadap blog ini selepas melayan Myiesha mengigau sepanjang malam. Feels like I have not slept at all. It has been a busy day. It has been a busy week. It has been a busy month. I am not sure since when have I become this busy, tetapi rasanya sejak calls di office increase daripada average 600 calls a day to more than 1500 calls a day now. Sangat gila. Daripada maximum 7 abandoned calls a day, sekarang sudah jadi almost 80. Service level jatuh mendadak dari 95% ke 42%. Kami memang sudah tidak dapat cope dengan segala kerja yang tiba-tiba doubled up dengan begitu pantas sekali. We leave office dalam keadaan separuh mati setiap hari.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dalam kepantasan waktu ini, harus saya akui saya memang sangat tidak ada masa untuk update blog di office lagi. Hilang sudah leisure time saya menaip sambil berbual dengan customers. Hilang sudah leisure time saya menaip sedang menunggu call yang seterusnya masuk. I do not have time anymore these days. Semuanya terkejar-kejar. Dengan task sebagai Call Coach yang belum dapat direalisasikan lagi. Starting next year (next week, actually. HAHA. Jangan berangan next year sangat, HJ!) saya harus take over pula bahagian Emails. Wow, saya diberikan kepercayaan untuk handle bahagian Email, sesuatu yang tidak pernah saya sangka selama ini. Kalau selama ini saya berhubung terus dengan customers melalui telefon, kini saya akan berhubung terus dengan customers menggunakan email pula.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sesiapa yang rasa seperti hendak merasa sedikit hasil air tangan saya membalas email anda, silalah email kepada company saya, OK. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;OK enough of that berangan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Handle bahagian Email ini lebih menyeramkan sebenarnya. Kalau dahulu cakap dengan customers masih boleh cover-cover line. Email pula adalah sesuatu yang bertulis. In black and white. Kalau saya tersalah kasi info, habislah company boleh kena saman. Saya boleh kena buang kerja. Adakah saya harus ambil insurance kerana ini? Atau demand gaji lebih besar kerana kerja lebih risky? :P&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Staff yang sepatutnya bertugas bahagian Email ini, last day nya adalah pada hari semalam. Dan sebelum saya pulang, masih ada lebih kurang 80 emails lagi yang belum dibalas kepada customers. It will increase every single day. Hendak tunggu saya kembali ke office on Tuesday, haruslah sudah jadi beratus. Dangggg. Sudahlah pada hari itu baru saya officially buat Emails full-time, di samping angkat calls juga, dan buat tugasan Call Coach. Pengsan. Entah apa yang akan terjadi pada hari itu. I do not want to imagine that yet.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;So alkisahnya, inilah kesibukan yang saya hadapi saban hari di office sehingga menyebabkan blog ini sedikit terabai. Kasihan blog. Harapan untuk menulis tentang 2011 Recap dan 2012 Resolution sebelum berakhirnya hari semalam, punah sudah. Time saya update ini pun entah sudah pukul berapa. I always update my blog in the odd hours of the day. 3 pagi lah. 6 pagi lah. Haha. But what to do, dalam hidup ini priority of course jatuhnya pada keluarga, kerjaya, dan kemudian barulah blog. Blogging is only my hobby, walaupun saya akan jadi manusia yang paling gembira if I can make money from blogging. Because it is my passion. Mungkin satu hari nanti akan ada rezeki saya, InsyaAllah. :)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;So to tell about this year, saya rasa tidak banyak yang dapat diceritakan. I see this year is more to ordinary, than extraordinary. Tidak banyak perkara yang berlaku, tidak banyak achievement yang dapat dicapai. Cumanya saya bersyukur di atas beberapa perkara yang mengembirakan hati saya seperti saat saya dapat tahu saya mengandungkan Farris in July this year, dan juga convocation Mett in October. Ini adalah dua perkara yang sangat mengembirakan saya, dan saya sangat bersyukur dengannya. As for the others, rasanya masih banyak lagi yang boleh diperbaiki. Banyak lagi yang perlu dipelajari. Dan banyak lagi yang perlu dilalui untuk terus berjaya di masa akan datang. Especially my role as a wife and mother. Terlalu banyak lagi yang perlu di-polish. Semakin lama usia perkahwinan, semakin saya perlu belajar untuk menjadi isteri yang baik. Dan semakin Myiesha membesar, saya harus belajar skill untuk meng-handle-nya. Kalau dahulu hanya tahu jaga anak, sekarang harus tahu kawal anak. Harus tahu didik anak juga. Kerana daripada tidak tahu apa-apa, sekarang Myiesha sudah pandai berjalan dan bercakap. Rasanya tang bercakap itu adalah yang paling challenging. Sudah ajar dia bercakap, harus pula kawal apa yang dia cakapkan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;As for next year, I have many things in mind. Antaranya, saya mahu belajar memasak sebab Mett dan saya sendiri sudah boring makan masakan yang sama saban hari. Haha. Saya juga mahu terus berblogging dengan active walau sudah beranak dua nanti. I really hope I can do this. Selain itu, saya mahu breastfeed Farris for a whole 2 years. Wow, betul-betul azam tahun baru! But I have no idea how or can I actually do it, sebab saya masih sedang survey breastpump. Sudah terjatuh cinta pada Medela Freestyle sebenarnya, tetapi tidak termampu, so I really do not know what is my next option. Selain itu, I plan to take up a driving license. And the thing I really want to achieve the most next year is financial stability. Harapnya dengan kelahiran Farris nanti dapat memberikan saya sebuah lagi rezeki dalam bidang pekerjaan. Dahulu dengan kelahiran Myiesha saya telah dapat kerja ini. Harapnya dengan kelahiran Farris nanti saya akan dapat kerja yang lebih baik lagi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I have no clue what is in for me next year, cuma saya berharap hanya kebahagiaan dan kegembiraan yang akan mengiringi keluarga kecil saya ini. We have gone through a lot this year. Mett and I. Terlalu banyak sehingga rasanya tidak terjangkau dek akal ini kalau memikirkannya. We have sacrificed a lot. Kesabaran kami telah diuji hingga ke tahap yang tertinggi. We have not managed to settle all of them, but Alhamdulillah we have managed to settle at least part of them. Perjalanan hidup perkahwinan kami adalah sangat merangkak, but we are trying very hard to start running and flying every single day. Marriage is not as happy and loving as we always imagine before we get married. Marriage adalah sesuatu yang sangat complicated. Yang sangat rumit. Yang sangat mencabar sebenarnya. Everyday is a challenge. I see this year as the most challenging one.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dugaan dalam perkahwinan ini boleh datang bila-bila masa sahaja dalam sesebuah perkahwinan itu. And guess ours comes way early. But whatever it is, Alhamdulillah, I am always grateful. Datanglah dugaan itu tatkala di hati kami masih bersarang cinta yang kuat. Tatkala jiwa kami masih memiliki kesabaran yang tinggi. Tatkala kudrat kami masih ada untuk menyelesaikan kesemuanya sekarang ini. InsyaAllah akan kami lalui semuanya dengan penuh kegagahan. And I strongly believe, after all this rain and storm, there will be sunshine and rainbow for us later.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya selalu fikir begini setiap kali air mata tumpah berkoyan-koyan banyaknya sebab rasa tidak tertahan dengan dugaan. I always believe, every day that I am crying, akan membawa saya lebih dekat dengan kebahagiaan itu. I just need to be a little more patient, I just need to work a little more harder, and things will be OK very soon. Jangan sesekali rosakkan bad day itu dengan emosi dan kemarahan, then I will lose.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Before I end my final babbles for this year (rasanya macam sudah terlalu panjang sangat!) I would like to thank all my blog readers, silent readers and followers for making this blog your daily supplement. Terima kasih banyak-banyak. Thank you for all the support. Thank you for loving this blog. And thank you for hating this blog too. Haha. Sewaktu melangkah ke tahun 2011, rasanya followers blog ini hanya ada 80 lebih, tetapi sekarang sudah ada 368. Kalau dahulu my entries hardly receive comments, sekarang Alhamdulillah, setiap entry pun pasti ada comment yang selalu make my day. Terima kasih banyak-banyak. Tidak terbalas semua ini rasanya. I can still remember years ago sewaktu blog ini berada di zaman kesuraman, I always ask Maman. Kenapa blog saya tidak ada followers beribu-ribu macam orang lain. Apa yang silap pada blog saya. Should I change my style of writing. Should I create a revolution. What should I do, saya tidak tahu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;But Maman said, just be who I am. Just stick to my way of writing. Just write whatever I want, full of passion, sincerity, and honesty as always. And InsyaAllah akan ada orang yang suka membacanya nanti. And she is right. Blogging since 2006, daripada cerita entah apa-apa, daripada spelling entah macam mana, dan ayat tunggang terbalik, I have finally reach this stage. Alhamdulillah. Saya tahu perjalanan saya masih jauh. Belum tiba ke 500 followers, 1000 followers or 20000 followers macam blog lain yang best gila itu, but I do not mind at all. I write just to share my stories, dan kalau ada orang yang suka, it makes me very happy. I really owe my married life one for being the biggest contributor in making this blog a success. Rasanya segala dugaan dan cabaran yang dihadapi pada usia perkahwinan seawal ini membuatkan saya mampu menulis dengan lebih banyak to share. Cerita tentang cinta. Cerita tentang kasih sayang. Semua yang saya tulis adalah cerita benar semata-mata. Kalau bukan cerita tentang saya, ia adalah cerita tentang orang di sekeliling saya. I share these because I want everyone to lead a happy life. I just always want to say &lt;i&gt;&lt;b&gt;Don't Worry&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; kepada sesiapa yang down gila menangis berkoyan-koyan kerana saya sudah melaluinya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I really hope next year will be a great year for all of us, tidak kiralah dari segi cinta dan kasih sayang, career, or family. Semoga kita dapat mengharungi segala cabaran dan dugaan yang datang dengan lebih baik dengan apa yang telah kita pelajari sepanjang tahun ini. Every year is a lesson, and every new year that comes is always full of hope. Cuma terpulang pada diri kita sendiri sahaja, bagaimana kita hendak merubah diri kita menjadi insan yang lebih baik. Sesungguhnya, Allah sendiri tidak akan merubah nasib sesuatu kaum itu melainkan mereka ubah nasib mereka sendiri, kan? So tepuk dada tanya selera. Jangan tepuk dada sampai pecah sudah. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Until we meet again in the next entry next year, terimalah salam sayang, salam rindu, salam manis daripada HJ dan juga semua warga kru hannahjohary.blogspot.com Ahahaha sudah macam TV program pula! Segala salah dan silap harap dapat dimaafi. Saya juga hanya manusia biasa yang penuh dengan kekhilafan. Take the opportunity of this long weekend to spend quality time with the family. Lupakan kerja buat seketika, and take time to relax. Nanti next year kerja dengan lebih bersungguh-sungguh dan bersemangat, OK! Target saya, maximum-kan OT. Dapatkan Attendance Allowance. Or better still, dapat kerja baru dengan gaji berganda-ganda. I desperately need it.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Amin. Amin. Ya Rabbal Alamin.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-6299731068225189532?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/6299731068225189532/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=6299731068225189532' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6299731068225189532'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6299731068225189532'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/2011-final-babbles.html' title='2011 Final Babbles'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8663051862843780595</id><published>2011-12-28T23:43:00.001+08:00</published><updated>2011-12-28T23:51:05.700+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><title type='text'>Where is the Love?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I am sorry dear readers, it has been quite some time since I last updated this blog. Life has been very hectic these days. Kerja semakin banyak for both Mett and I. Mett sibuk dengan audit, saya pula sibuk dengan calls dan workload yang semakin bertambah. And this means reaching home later every single night. Asal ada masa sahaja kami akan cuba catch up dengan Myiesha. Weekends dipenuhkan dengan masa yang diluangkan bersama keluarga. Pendek kata, memang busy sangat-sangat lewat ini. Saya pun sampai selalu sahaja rindu pada Mett walau setiap malam pun tidur sebantal.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hari ini pun balik lewat. I left office around 9 plus just now. Agak lewat, but what to do, need to attend a meeting at the office after work. Selepas sehari suntuk menjawab calls, ada meeting pula. Selesai meeting, hari pun sudah malam. While tidying up to leave for home, my colleague Boe asked me this.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Jane! Husband ambil ke?&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya menggeleng. &lt;b&gt;&lt;i&gt;Tak ah. Balik naik bas lah.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Boe laughed. &lt;i&gt;&lt;b&gt;Aik. Dah lewat ni pun naik bas juga ke?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I laughed too. &lt;i&gt;&lt;b&gt;Apa nak buat. Orang dah kahwin macam ni lah nasibnya.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Aku tak nak kahwin awal-awal lah macam ni!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We laughed together. I know Boe was just teasing me. And I was teasing him too.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But then after I left office, sedang saya menunggu bas di tepi Federal Highway yang sudah kurang sibuknya itu, hati saya terdetik. Wow. What am I doing? I am a wife. I am pregnant. It was already 9 plus at night, tersangatlah sunyi menanti bas di tepi jalan begitu, but there I was! Macam magic! Saya gigih menunggu bas, dan naik turun bas. Terimbau kenangan indah suatu ketika dahulu, lebih kurang 4 tahun yang lepas sebelum saya bergelar isteri atau tunang sekalipun, boyfriend saya sangat rajin menjemput saya pulang dari kerja. Everyday without fail. Bukan sahaja everyday without fail, malah sangat jarang lambat pula!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bayangkan. Dari tempat kerjanya di Kajang, Mett datang ke office saya Jalan Tun HS Lee di area Masjid Jamek pada waktu itu. Then dari sana hantar saya balik ke rumah Maman di Wangsa Melawati. Then dia pulang ke rumah di Cheras. It is like a big round!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Every single day. Not for months, but for years! Tahun berganti tahun sampailah ke hari tayar scooter nya botak. Haha. Eh bukan. Sampailah ke hari kami diijabkabulkan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Then it stopped!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Macam magic!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sejak kami berkahwin, I commuted to and back from work via public transport every single day.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Eh, di mana perginya bertahun berhantar dan berambil itu?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan yang lebih menghairankan, saya tidak kisah langsung naik turun bas walau jam berapa sekalipun, lebih-lebih lagi dengan perut yang semakin membusung ini sekarang. Kalau time bercinta dahulu, harus saya merajuk tidak ingat dunia!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;HAHAHA.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;What is this? Apa yang telah terjadi? Adakah ini maksudnya cinta telah pudar atau tidak ada lagi kasih sayang? Kenapa orang bercinta sanggup meredah lautan api, tetapi orang yang sudah berkahwin tidak lagi sanggup apa-apa? Confuse. Confuse. Confuse.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebenarnya, ini namanya pengorbanan. Ini namanya tidak membebankan suami dengan apa yang tidak termampu olehnya. Ini namanya rasional. Ini namanya commitment. Yes, this is what married couples do. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;In married life, we do things to make things work. Setiap apa yang dilakukan adalah untuk kemudahan pasangan masing-masing. Setiap apa yang dilakukan adalah untuk kepentingan kedua-dua belah pihak. Setiap apa yang dilakukan adalah untuk memastikan jalan hidup setiap hari adalah yang paling smooth.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kerana itu apabila Boe mengusik saya tadi saya tidak ambil hati pun. Padahal kalau hendak jadi emosi, memang senang sahaja. Berilah sahaja alasan saya mengandung dan Mett is being cruel. Boleh sahaja. Tetapi tidak, macam saya katakan, saya tidak ambil hati pun, because it is not anymore a priority. Bagi saya lebih baik Mett ambil Myiesha. Then tunggu saya di bus stop Plaza OUG. Tidak membebankan dia kena redah jam datang ke Petaling Jaya, dan tidak juga membebankan koceknya apabila expenses untuk fuel lari. Ini lebih mudah. This is what I meant when I say, untuk memastikan jalan hidup setiap hari adalah yang paling smooth.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is the priority. Bukan lagi untuk bermanja-manja, but to make things work.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Entry ini mengingatkan saya betapa sebelum berkahwin saya selalu tertanya-tanya, kenapa married couples bukan seperti dating couples. Why are they less romantic? Why do they seem less caring? Why are they less loving? Tetapi pada hari ini saya sudah dapat menjawab soalan saya sendiri. Ia bukannya less romantic, less caring atau less loving. Semua ini terjadi kerana terlampau loving sebenarnya. Terlampau sayang sampai tidak sanggup membebankan pasangan kita. Terlampau sayang sampai kita akan jadi sangat independent. Terlampau sayang sampai kita nampak macam tidak caring.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Orang kata definisi cinta ini sangat subjective. Ya, saya harus akui. Kerana sewaktu saya menulis entry ini pun saya masih tidak percaya apa yang saya tulis, apa yang saya rasa. But this is it. Segala apa yang tuhan jadikan itu sangat perfect dengan lumrah kehidupan manusia itu sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Allahu Akbar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8663051862843780595?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8663051862843780595/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8663051862843780595' title='16 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8663051862843780595'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8663051862843780595'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/where-is-love.html' title='Where is the Love?'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>16</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-4999810228043065122</id><published>2011-12-28T09:22:00.002+08:00</published><updated>2011-12-28T09:24:28.583+08:00</updated><title type='text'>Wordless Wednesday - 281211</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-VlKldQ8MJVY/TvpvZXwfCfI/AAAAAAAAHEg/XTqetC-2Gvg/s1600/myieshagoestoschool%2521.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5690983560800831986" src="http://1.bp.blogspot.com/-VlKldQ8MJVY/TvpvZXwfCfI/AAAAAAAAHEg/XTqetC-2Gvg/s1600/myieshagoestoschool%2521.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-4999810228043065122?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/4999810228043065122/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=4999810228043065122' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/4999810228043065122'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/4999810228043065122'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/wordless-wednesday-281211.html' title='Wordless Wednesday - 281211'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-VlKldQ8MJVY/TvpvZXwfCfI/AAAAAAAAHEg/XTqetC-2Gvg/s72-c/myieshagoestoschool%2521.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8253751295698424497</id><published>2011-12-23T16:53:00.001+08:00</published><updated>2011-12-23T16:56:32.965+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Myself'/><title type='text'>A Day at Home</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I rewarded myself with an off day yesterday, due to the stressful kelmarin. Really cannot take it so took an emergency leave and decided to stay home with Myiesha. Had breakfast at McDonald's Plaza OUG in the morning. Then took Myiesha to the clinic because she has a scratch on her eyelid. Then selepas itu pergi SpeedMart beli susu, susu Myiesha sudah habis. Then balik.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We took the bus the whole time and Myiesha was so happy every time she got to tap my bus card on the scanner and get to press the bell. Oh part press bell ini yang paling excited. Baru naik bas pun sudah hendak tekan. Then apabila dapat tekan, dia pergi tekan lama-lama. Mesti bus driver itu bengang. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sampai rumah, tidurkan dia. Surf internet sekejap. Then when she got up, ajak dia turun pergi kedai bawah beli bahan-bahan untuk masak. Cooked nasi lemak only, but it is an accomplishment, because kali ini masak menjadi dan dapat masak sampai sedap. :) Selalunya balik kerja masak ala kadar sahaja sebab penat dan lapar. So selalunya memang makan untuk isi perut sahajalah, bukan untuk menikmatinya. This time I really got it right and I feel so good about it. Maaflah ya, saya ini memang tidak pandai masak dan masak tidak sedap, so tiba-tiba begini rasa happy semacamlah. Jakun. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After cooking and having lunch, spend time with Myiesha. Berbual dengan dia. Main tickle-tickle dengan dia. Main kejar-kejar satu rumah. Gelak sakan. Menjerit sakan. Then tengok TV sama-sama. Layan dia baca buku. Buat coloring together. Tengok videos on YouTube. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hasrat di hati hendak pergi swimming, but it was drizzling throughout the day.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Menjelang malam, saya sempat cuci bathroom sedikit sedang Myiesha minum susu. Then Myiesha tolong saya lipat kain. Part ini paling best. Saya lipat-lipat. Dia tunjuk jarinya yang gemuk itu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Mummy's shirt?&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Yes, this is Mummy's shirt.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Abi's pants!&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Yes, this is Abi's pants.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Myiesha's towel!&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Yes, Sayang. This is your towel.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Myiesha mendekatkan jarinya yang gemuk itu lalu mencapai towel kecil itu. Kemudian dia buat-buat lipat juga. Kemudian dia bentang. Selepas itu dia pijak.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Hey!&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Myiesha senyum lalu sujud di atas towel tersebut. Oh berangan solat atas sejadah rupanya! Saya tertawa. Myiesha turut tertawa. Dia termalu-malu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selesai melipat kain, saya perhatikan rumah yang bersih. Saya perhatikan Myiesha yang sedang leka berangan bersolat. Then I realized that it has been so long since I last feel that happy. Perasaan dapat menguruskan anak dan rumahtangga dengan sebaik-baiknya. Perasaan tenang dan gembira apabila menyambut Mett pulang dari kerja nanti. All this while kami sampai di rumah bersama-sama. And as soon as we reach home, saya terkocoh-kocoh masak dan membasuh, and Mett will be surfing the internet or bermain dengan Myiesha. We hardly have any time together, to just sit and chat about our day. Lebih-lebih lagi lately when we both always return home late dengan badan penat lagi. Seriously. Walaupun kami duduk serumah, tidur sebantal, but I still miss Mett. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I miss him everyday.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apabila saya rasa this heavenly feeling ini, it made me think what have I done all this while. Saya memang suka pergi kerja dan suka bekerja. Dan customer service pun sememangnya passion saya. But the fact that I am working in a stressful environment, saban hari diherdik oleh customers membuatkan saya rasa sedikit terkilan. Selama ini sememangnya saya tidak pernah take it personally sebab memanglah semua yang customers call in marah-marah itu bukannya marah pada saya, tetapi tentang product atau service. But after years, I somehow suddenly feel the need of working in an environment where everyone respects each other. Regardless colleagues or clients. Saya mahu dilayan dengan baik dan bersopan, sebagaimana saya selalu menunduk dan berlemah lembut dengan customers selama ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya rasa macam tidak berbaloi, sehari suntuk stressed out di office, then balik rumah kadang-kadang terbawa-bawa rasa bengang dan moody itu. Kalau orang bilang kerja itu satu ibadah, rasanya tidak tercapai pahala penuh kerana asyik merungut dan hati memberontak kerana keadaan kerja sebegitu. I am not that happy. Bekerja hanya fikir untuk dapat gaji, untuk bayar bills dan memenuhi keperluan hidup setiap hujung bulan. For what? Bermakna kah?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Guess it is time I say good bye to the customer service world, walau saya baru dapat task baru sebagai Call Coach. But the fact that I still have to face these nonsensical customers membuatkan hati saya benar-benar tawar. I will give myself a maximum of 3 more months to be here, try to see kalau hati saya terubat dengan tugasan baru sebagai Call Coach ini, and starting next month I will be in charge of the emails too. Kalau OK, mungkin saya akan cuba teruskan hidup di sini. Kalau tidak, saya akan pergi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I love this place. I love this career. I know I can go far, but guess as time passes, as we grow older, akan ada priority lain di dalam hidup kita. I now want a place where people will treat me with respect. Guess I will try to find some sort of admin job, or better still, work from home! I see that many of my blogger friends are successful in this, and they make really good money.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cumanya saya belum tahu apa yang saya betul-betul hendak buat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Whatever it is, a day spent with Myiesha yesterday is just priceless, and I really want my everyday to be like that for the rest of my life. Saya rasa sangat bahagia. Saya rasa sangat gembira. Dan saya rasa seronok. Guess housewives are the luckiest ones because they get to feel this indescribable feeling every single day!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Semoga tahun depan menjadi tahun yang baik buat saya sekeluarga, and also to all of you too!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8253751295698424497?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8253751295698424497/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8253751295698424497' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8253751295698424497'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8253751295698424497'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/day-at-home.html' title='A Day at Home'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-5500255411062652731</id><published>2011-12-21T21:09:00.000+08:00</published><updated>2011-12-21T21:22:40.215+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='At Work'/><title type='text'>Overload</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I have been overloaded with work lately. No, not the call coaching, but the calls. The company's sales is rapidly increasing. Resulting to more customers calling in to ask on products and dealers. Dan tidak kurang juga yang call untuk complain barangan rosak. Yes, I do not deny it is good for the company. But I am all stressed out here.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apa tidaknya. Calls semakin banyak. Complaints semakin banyak. Tetapi technicians tidak dapat cope. Spare parts tidak cukup. Kalau dahulu customers hantar handphone untuk repair, paling lama pun masa yang diambil adalah seminggu. Sekarang ini, hantar masuk sudah 4 hari pun belum tentu technician sudah at least melihatnya. As for on-site service, dahulu paling lambat pun 2 hari selepas complain mesti technician akan attend. Sekarang sudah 4-5 hari pun minta tangguh lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Akibatnya, customers marah. Customers mengamuk. Customers memaki. Customers refuse repair. Customers hendakkan replacement set. Customers hendakkan refund. Customers hendak cakap dengan manager. Customers hendak buat complaint ke Consumers Tribunal.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan part yang paling best, as soon as customers call in, apabila saya hendak check status tentang part, status tentang technician, status tentang unit, semua pihak tidak reply. Technicians tidak angkat phone. Spare part department tidak ada information tentang part. Call service center lain satu hari suntuk sampai separuh gila pun tidak berjawab. Tidak cukup dengan itu, minta belas ehsan manager tolong check, kononnya mungkin kalau kita sendiri check mereka tidak mahu jawab. Pun tidak dapat apa-apa!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apabila mengamuk dengan boss kerana customers sudah mengamuk dengan kami, boss mengamuk balik pada kami. I DID NOT GET ANY REPLY! HOW DO YOU WANT ME TO REPLY TO YOU?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan kami pun mengamuk. THEN WHAT DO YOU WANT ME TO REPLY TO CUSTOMERS?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;ASK THEM GO DIE LAH!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Satu Call Center pun stress separuh mati.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebelum ini saya masih kuat menepis segala dugaan ini. Dalam hati asyik berbisik, &lt;i&gt;Lantakkan saja. Lantakkan saja. Lantakkan saja&lt;/i&gt;. Tetapi sehari dua ini customers sangat rajin call balik untuk follow up. Mula-mula saya katakan saya sedang menunggu reply. Kemudian saya katakan saya kena tunggu reply daripada manager saya, manager saya tidak ada. Selepas itu saya minta tempoh sampai petang. Selepas itu saya minta tempoh sampai pagi keesokannya. Selepas itu, saya mengelak! Asal customer itu call, saya suruh colleague saya bilang saya tidak ada di tempat. Saya akan call balik. Saya pergi lunch. Saya ada meeting. Saya sudah balik. Nasib sahaja saya tidak suruh bilang saya resign, senang sedikit customer itu tidak akan cari saya lagi. Kahkahkah!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But today I went to the ladies and cried! Bukan sekali, dua tiga kali throughout the day jugalah. Seriously inilah kali pertama saya menangis kerana kerja setelah 5 tahun menghambakan diri dalam dunia customer service ini. Kerana customers cari saya bertubi-tubi, tetapi saya tidak ada jawapannya. I was so stressed out. Hendak luahkan rasa marah, rasa tidak puas hati, rasa stress, tetapi kepada siapa? Saya tersepit oleh keadaan! Hendak mengadu pada boss saya, nanti dia suruh saya Go Die pula. What else can I do?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya betul-betul tertekan. I really did not know what to do. So saya asyik lari ke ladies, lepak lama-lama sambil membelek handphone sendiri. Sambil dalam hati tidak habis-habis berharap agar cepatlah waktu pulang tiba. I really cannot wait to go home. Saya tidak sabar hendak membebaskan diri daripada situasi itu. Yes, I know there is still tomorrow. Customers tidak dapat kejar saya hari ini, esok mereka masih boleh kejar saya lagi. But that is a different story altogether. For today, I just want to go home. That is all. I really cannot take it.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya tidak salahkan sesiapa dalam hal ini, cuma saya rasa stress gila when this happens. Sudahlah calls banyak gila sekarang ini. Hendak ber-Facebook, hendak ber-blogging semuanya sudah tidak sempat lagi. Dahulu sedang berbual dengan customers boleh lagi type sikit-sikit. Walau ambil masa berjam, I still manage to post at least an entry. Dapat juga blogwalking baca blog kawan-kawan. It at least releases my stress, indirectly. Tetapi sekarang semuanya sudah berubah. 8 hours or more di hadapan PC dan telefon, 8 hours or more itu jugalah setiap saat didedikasikan khusus untuk bekerja. That I get fed up. Saya boleh sahaja buat kerja dengan penuh berdedikasi. Tetapi kalau tidak cukup information begini, tidak cukup cooperation begini, apabila customers semakin marah, macam mana saya hendak kerja dengan baik? Bayangkan setiap hari telinga dibingitkan dengan kemarahan orang, lama-lama boleh trauma, tahu? Orang gila sahaja yang boleh kerja di Customer Service line begini. Dan saya adalah antara orang gila tersebut. Haha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I was all confused when I was all stressed out at work tadi. Saya tanya diri saya, kenapa saya begini? Apa yang tidak kena? Apa masalahnya? Apa yang buat saya menangis? I really did not know what it was until now. Now yang apabila saya berada di rumah, on laptop tengok Facebook sedikit, pergi blogwalking sedikit, catch up with Twitter sedikit, baru tiba-tiba saya rasa girang. Saya rasa senang. Saya rasa gembira. Tidak perlu sogok dengan Prosperity burger atau Double Zinger burger atau handbag baru atau iPhone, saya tiba-tiba rasa gembira secara spontan. Then baru saya tersedar mungkin saya telah di-overloaded-kan dengan kerja di office tadi. Saya terlalu stress.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is scary. But it is true.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I do not know how am I going to face tomorrow if things do not change. Adakah saya akan terus biarkan stress ini memakan diri? But since I already know what is really happening to me, guess I will be more cautious tomorrow dan harapnya saya dapat kawal diri daripada hilang kawalan seperti apa yang berlaku siang tadi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hope so. Wish me luck. ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-5500255411062652731?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/5500255411062652731/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=5500255411062652731' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/5500255411062652731'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/5500255411062652731'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/overload.html' title='Overload'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-2876105940102348401</id><published>2011-12-21T17:04:00.001+08:00</published><updated>2011-12-21T17:07:37.700+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='A Husband&apos;s Sacrifice'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Wordful Wednesday</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Found this in &lt;a href="http://halaqah.net/v10/index.php?PHPSESSID=sjfsv76uldj4qc1sskn1sen3t0&amp;amp;topic=12470.0"&gt;&lt;b&gt;halaqah.net&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; forum and find it interesting. Just for sharing.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="color: rgb(55, 44, 44); font-family: verdana, tahoma, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;tanggungjawab suami adalah kepada MAK DIA.. itu yang paliiiing utama. Dan isteri kalau berkemampuan, apa salahnya nak bantu suami. Perkahwinan bukan sekadar tanggungjawab saja..tetapi termasuk juga sejauh mana kita sanggup untuk berkongsi... berkongsi masalah..hatta wang ringgit.. (berkongsi suami pun oso ken..:sedihnya:).. Seharusnya puan berbincang dengan suami..kalau puan rasa puan terbeban dengan tanggungjawab yang puan hadapi..&lt;/span&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="color: rgb(55, 44, 44); font-family: verdana, tahoma, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  &gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 12px; line-height: 15px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="color: rgb(55, 44, 44); font-family: verdana, tahoma, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16px; text-align: -webkit-auto; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tapi WAJIB bagi suami mendahulukan ibunya berbanding isteri..dan WAJIB bagi isteri mendahulukan suaminya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-2876105940102348401?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/2876105940102348401/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=2876105940102348401' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2876105940102348401'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2876105940102348401'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/wordful-wednesday.html' title='Wordful Wednesday'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-3917921321066540711</id><published>2011-12-20T19:21:00.002+08:00</published><updated>2011-12-20T19:30:20.647+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Family'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Jalan-jalan'/><title type='text'>Cousins Outing!</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;My cousin - Kak Marni is here for a holiday. So we had a small gathering at Restoran Seri Garuda Emas Nasi Padang at Jalan Raja Alang, Kampung Baru, last Sunday. My whole family was there, including Kak Marni, her husband Abang Fazlon, their little boy - Nabil, my Uncle Sahak, and his son - Zafir.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Nabil brought his bubble gun along and Myiesha had so much fun playing it with Nabil. Malam tidur sampai mengigau-gigau entah berapa kali bangun menangis. Haha. Yang teruk haruslah Mummy nya, entah berapa kali berulang alik dari katil ke tilam to sooth her. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Thanks to my brother for these beautiful photos! Sudah lama gila tidak ambil gambar rasanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/--YKvA2I30SY/TvBuSHDJKuI/AAAAAAAAHEI/1-yOlz28cSM/s1600/km8.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://4.bp.blogspot.com/--YKvA2I30SY/TvBuSHDJKuI/AAAAAAAAHEI/1-yOlz28cSM/s400/km8.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688167586777869026" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-1IcUalqX-vM/TvBuRxlZxrI/AAAAAAAAHD8/RjpFx6b-Z6o/s1600/km4.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://3.bp.blogspot.com/-1IcUalqX-vM/TvBuRxlZxrI/AAAAAAAAHD8/RjpFx6b-Z6o/s400/km4.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688167581015983794" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-2StU2g89Gcs/TvBtorJ7t9I/AAAAAAAAHDs/8wxdoOVj5NA/s1600/KM7.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://4.bp.blogspot.com/-2StU2g89Gcs/TvBtorJ7t9I/AAAAAAAAHDs/8wxdoOVj5NA/s400/KM7.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166874915518418" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Myiesha. Come give the camera a peace!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-FCtlsdrtuZI/TvBtoQtOV4I/AAAAAAAAHDk/g2KmpyR8UP4/s1600/km6.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://2.bp.blogspot.com/-FCtlsdrtuZI/TvBtoQtOV4I/AAAAAAAAHDk/g2KmpyR8UP4/s400/km6.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166867815782274" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Peace.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Peace tidak ikhlas kerana tidak pandang camera.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-7ti7NHfgGl0/TvBteXiBiUI/AAAAAAAAHDQ/63fYYPfha2g/s1600/km5.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://1.bp.blogspot.com/-7ti7NHfgGl0/TvBteXiBiUI/AAAAAAAAHDQ/63fYYPfha2g/s400/km5.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166697849162050" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;BN.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Deehann.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Me.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Myiesha.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;See my proud baby bump at 26 weeks? :D&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-qcR6GLbB67M/TvBteDd2zcI/AAAAAAAAHDI/wDDEumA4Qpk/s1600/km3.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://1.bp.blogspot.com/-qcR6GLbB67M/TvBteDd2zcI/AAAAAAAAHDI/wDDEumA4Qpk/s400/km3.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166692462972354" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Daddy dan Maman kalau tersenyum girang begini&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;haruslah kerana melihat gelagat Myiesha.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-0y5yvaRkQqE/TvBtddaQLnI/AAAAAAAAHC8/cuD_osWZj-s/s1600/km2.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://4.bp.blogspot.com/-0y5yvaRkQqE/TvBtddaQLnI/AAAAAAAAHC8/cuD_osWZj-s/s400/km2.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166682247310962" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Almost all of us.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-DUDdjHMyRRc/TvBtc8YQR2I/AAAAAAAAHCw/BMdY7IiflyA/s1600/km1.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://2.bp.blogspot.com/-DUDdjHMyRRc/TvBtc8YQR2I/AAAAAAAAHCw/BMdY7IiflyA/s400/km1.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166673380558690" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Cousins.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Myiesha and Nabil.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-bEjoC3LMn5M/TvBtc963ApI/AAAAAAAAHCk/AVt_s5_oRv4/s1600/km.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px; " src="http://1.bp.blogspot.com/-bEjoC3LMn5M/TvBtc963ApI/AAAAAAAAHCk/AVt_s5_oRv4/s400/km.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5688166673794138770" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;The delicious food!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-3917921321066540711?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/3917921321066540711/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=3917921321066540711' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/3917921321066540711'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/3917921321066540711'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/cousins-outing.html' title='Cousins Outing!'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/--YKvA2I30SY/TvBuSHDJKuI/AAAAAAAAHEI/1-yOlz28cSM/s72-c/km8.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-2980722971146216983</id><published>2011-12-19T07:10:00.000+08:00</published><updated>2011-12-19T07:10:00.303+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>26 Weeks Pregnant</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I am currently 26 weeks pregnant and actively craving for nasi goreng. Tidak kisahlah nasi goreng kampung, nasi goreng pattaya, nasi goreng cendawan, nasi goreng USA. Just name it. Semua saya balun. Even nasi goreng mamak yang kalau saya makan tidak pernah habis sebab banyak &lt;i style="text-align: justify; "&gt;sampah&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="text-align: justify; "&gt;, pun sekarang saya boleh habiskan licin gila. Bayangkan! Oh &lt;/span&gt;&lt;i style="text-align: justify; "&gt;sampah&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="text-align: justify; "&gt; di sini bukannya sampah betul, it means sayur pelbagai macam yang tidak digemari, kepala udang yang tersesat, dan sebagainya, yang selalu ended bukan di dalam perut saya tetapi di dalam tong sampah. Heheh.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sangat hebat, kan!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So throughout this week, memang ini sahajalah yang saya makan. Nasi goreng. Nasi goreng. Nasi goreng. Di rumah masak nasi goreng. Pergi gerai tepi jalan order nasi goreng. Pergi restaurant pun tetap order nasi goreng. So far belum muak lagi. But in between, tetap pekena Prosperity Burger bersama Twister Fries dan McFizz drink yang menggiurkan itu. Atau Zinger Burger bersama Cheezy Wedges dan Pepsi! Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;img src="http://3.bp.blogspot.com/-uYJVv0xVaeE/TusRHgcfmUI/AAAAAAAAHCY/U46IKDjpa3o/s400/nasi%2Bgoreng%2Bkampung%2B4.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5686657775151585602" style="display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 267px; " /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Nasi goreng yang irresistible!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Credit &lt;b&gt;&lt;a href="http://wendyinkk.blogspot.com/2010/08/nasi-goreng-kampung-malay-countryside.html"&gt;HERE&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for my health, went for checkup last week at the Klinik Kesihatan Ibu dan Anak Kuchai Entrepreneurs Park, and I am all in the pink of health. Alhamdulillah. Blood pressure low. Hb low. Weight sudah 51kg. But semua OK. Saya sihat. Just continue to take Acid Folic, Vitamin B Complex and 2 tablets of Iron every morning, half an hour before breakfast as advised. Tentang kangkung, bayam, kerang dan hati itu saya tidak dapat makan setiap hari but I make a point to try to drink milk as often as possible. Selepas ini kena cari nasi goreng hati pula lah. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I am currently missing Farris. I hope that I can go for a scanning session as soon as I get my pay by end of this month. Hope this time dapat tengok gender. Tidak sabar! Farris memang sangat active kicking and wriggling in there, sebiji macam Kakak Myiesha dia, and I just love it very much. Best sangat. Sentiasa rasa macam ada company. Tidak pernah rasa keseorangan. The other night as soon as we reached home from work, sedang Myiesha minum susu, Mett and I berbaring sebentar on our bed and he held my tummy. And Farris was making this funny repeated movements that we laughed our hearts out! Comel gila. Boleh pula saya tanya Mett, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Kenapa Farris bergerak macam tu?&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I will be approaching 7 months very soon, and I look forward to stepping into my final trimester with full of joy. The best thing is, of course, shopping time! I do a bit of shopping for Farris, at least several essential items like first clothes, newborn diapers and toiletries. I am still thinking of saving up for a breast pump, but still thinking. Not sure whether I can commit to breastfeeding my baby for 2 years, or even 6 months at least. To be honest, saya memang ada breast milk, tetapi saya ini ada sikap hangat-hangat tahi ayam. I love direct feeding and enjoy it very much. Kalau direct feeding for a whole two years pun boleh, no problem. Cumanya saya tidak tahu adakah saya boleh kasi full commitment of expressing breast milk when I am back to work. Bringing a breast pump to work every single day, naik turun bas. Take time lari dari cubicle pergi pump every 2 hours or so. Then balik hendak kena sterilize equipments lagi. I really do not know if I can do this.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;What is your suggestion? I really need advise on this, especially from a person yang honestly jenis pemalas gila, but ended berjaya melakukannya. I need motivation. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So guess this is all for 26 weeks story. Nothing much, but still something that I want to share. Hope to share photos on those scans and shopping spree in my next entry. And believe it or not, I still enjoy lying on my tummy every time I update this blog. Yes I know it sounds weird, mengandung 6 bulan setengah dan masih gila meniarap, but I still can! Belum rasa terpenyek. Haha Mummy yang gila, I am! OK I promise to stop soon. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-2980722971146216983?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/2980722971146216983/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=2980722971146216983' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2980722971146216983'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2980722971146216983'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/26-weeks-pregnant.html' title='26 Weeks Pregnant'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-uYJVv0xVaeE/TusRHgcfmUI/AAAAAAAAHCY/U46IKDjpa3o/s72-c/nasi%2Bgoreng%2Bkampung%2B4.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-1611252900925475641</id><published>2011-12-17T17:57:00.002+08:00</published><updated>2011-12-19T09:12:36.620+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Friends'/><title type='text'>Congratulations, Aishah!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Seminggu ini rasanya sayalah orang yang paling nervous, besides my good friend &lt;a href="http://myaishah.blogspot.com/"&gt;&lt;b&gt;Aishah&lt;/b&gt;&lt;/a&gt;. Dan rasa nervous itu bertambah-tambah apabila pregnancy Aishah menjadi overdue. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lambat sehari. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dua hari. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tiga hari. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Empat hari.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lima hari.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Enam hari!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Penantian itu sememangnya satu penyeksaan bagi kita yang menunggu. Apatah lagi bagi Aishah yang mengharunginya. I asked her how she was on the final day. And she replied with only one word - STRESS!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But Alhamdulillah, semuanya terlerai sudah malam tadi, when I saw this on her Facebook wall. I did not see this last night itself. I was late, actually. Bertuah punya kawan! Panggil sahaja diri sendiri kawan baik, but I was among the last to know about her delivery. Haha. Having to be tremendously busy throughout the week, saya memang tersangatlah tidak sempat buka Facebook. And just look at this blog! Tidak ter-update langsung. I just get to tweet a little bit in between work. Itu sahaja termampu, and I am so very tired. Mett too. It has been a really busy week for the both of us.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Whatever it is, I hope it is still not too late for me to congratulate Aishah on the birth of her baby girl. I am so, very happy. Seriously. Having to be with her, catching up with her stories via blog, Twitter and BBM throughout this pregnancy, the feeling is indescribable.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage uiStreamHeadline" style="font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; word-break: break-word; word-wrap: break-word; font-weight: normal; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; line-height: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="actorDescription actorName" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:2}" style="padding-bottom: 3px; font-weight: bold; "&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/myaishah" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1143094997" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;Aishah Rahim&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/h6&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:1}" style="font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 5px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; word-break: break-word; word-wrap: break-word; font-weight: normal; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; line-height: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;span class="messageBody" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:3}"&gt;Alhamdulillah! Saya telah selamat melahirkan seorang bayi perempuan pada 16 Disember 2011, jam 9.48 malam dengan berat 3.05 kg secara normal di Hospital Sultanah Aminah, Johor Bahru. Terima kasih atas doa-doa kalian. Hanya Allah yang dapat membalas. :)&lt;/span&gt;&lt;/h6&gt;&lt;form rel="async" class="commentable_item autoexpand_mode" method="post" action="http://www.facebook.com/ajax/ufi/modify.php" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(51, 51, 51); font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix uiStreamFooter" style="zoom: 1; color: rgb(153, 153, 153); "&gt;&lt;img class="UIImageBlock_Image UIImageBlock_ICON_Image img" src="http://photos-a.ak.fbcdn.net/photos-ak-snc1/v27562/151/2254487659/app_2_2254487659_1473.gif" alt="" style="border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; border-style: initial; border-color: initial; float: left; margin-right: 5px; display: block; " /&gt;&lt;div class="UIImageBlock_Content UIImageBlock_ICON_Content" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 1px; "&gt;&lt;span class="UIActionLinks UIActionLinks_bottom" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:&amp;quot;20&amp;quot;}"&gt;&lt;button class="like_link stat_elem as_link" title="Stop liking this item" type="submit" name="unlike" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:23}" style="background-image: none; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: initial; border-top-style: none; border-right-style: none; border-bottom-style: none; border-left-style: none; border-width: initial; border-color: initial; color: rgb(109, 132, 180); cursor: pointer; font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; overflow-x: visible; overflow-y: visible; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-align: left; width: auto; "&gt;&lt;span class="default_message" style="display: inline; "&gt;Unlike&lt;/span&gt;&lt;/button&gt; · &lt;label class="uiLinkButton comment_link" title="Leave a comment" style="cursor: pointer; color: rgb(107, 132, 180); vertical-align: baseline; "&gt;&lt;input ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:24}" type="button" value="Comment" style="background-image: none; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: initial; border-top-style: none; border-right-style: none; border-bottom-style: none; border-left-style: none; border-width: initial; border-color: initial; color: rgb(107, 132, 180); cursor: pointer; font-family: 'Lucida Grande', Tahoma, Verdana, Arial, sans-serif; font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; vertical-align: baseline; "&gt;&lt;/label&gt; · &lt;/span&gt;&lt;span class="uiStreamSource" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:26}"&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/myaishah/posts/2820850957413" style="cursor: pointer; color: rgb(153, 153, 153); text-decoration: none; "&gt;&lt;abbr title="Friday, December 16, 2011 at 11:56pm" utime="1324050993" class="timestamp livetimestamp" style="border-bottom-style: none; border-bottom-width: initial; border-bottom-color: initial; "&gt;17 hours ago&lt;/abbr&gt;&lt;/a&gt; via &lt;a href="http://www.facebook.com/mobile/?v=2254487659" style="cursor: pointer; color: rgb(153, 153, 153); text-decoration: none; "&gt;BlackBerry&lt;/a&gt;&lt;/span&gt; · &lt;a tooltip="1" title="Shared with: Aishah's friends of friends" class="uiStreamPrivacy inlineBlock fbStreamPrivacy fbPrivacyAudienceIndicator " style="cursor: pointer; color: rgb(109, 132, 180); text-decoration: none; display: inline-block; zoom: 1; "&gt;&lt;i class="lock img sp_51cg4r sx_c4d60d" style="background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/yH/r/C1Y7Ev2JweC.png); display: inline-block; height: 10px; width: 10px; bottom: -2px; margin-bottom: -5px; position: relative; vertical-align: top; background-position: -83px -511px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul class="uiList uiUfi focus_target fbUfi" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:30}" style="list-style-type: none; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 2px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; width: 398px; "&gt;&lt;li class="ufiNub uiListItem  uiListVerticalItemBorder" style="display: block; border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; margin-bottom: -2px; margin-top: 0px; "&gt;&lt;i style="background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/y7/r/UvyvLtJTQzO.png); display: block; height: 5px; margin-left: 17px; width: 9px; background-position: 0px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="ufiItem uiUfiLike uiListItem  uiListVerticalItemBorder" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:31}" style="display: block; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 0px; background-color: rgb(237, 239, 244); border-bottom-style: solid; border-bottom-color: rgb(210, 217, 231); margin-top: 1px; padding-top: 5px; padding-right: 5px; padding-bottom: 4px; padding-left: 5px; "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix" style="zoom: 1; "&gt;&lt;a class="uiUfiLikeIcon uiUfiLikeIconDisabled UIImageBlock_Image UIImageBlock_ICON_Image" tabindex="-1" hidden="true" style="cursor: default; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/ya/r/XUlwHc83MiZ.png); display: block; height: 13px; width: 15px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; float: left; margin-right: 5px; background-position: 0px -38px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="UIImageBlock_Content UIImageBlock_ICON_Content" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 1px; "&gt;You, &lt;a href="http://www.facebook.com/profile.php?id=1825691520" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1825691520" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;Ayu Raza&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.facebook.com/jue.amer" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=1043411634" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;Jue Sokafly&lt;/a&gt;, &lt;a href="http://www.facebook.com/nano.nor2" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=774768113" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;NaNo Nor&lt;/a&gt; and &lt;a href="http://www.facebook.com/browse/likes/?id=2820850957413" rel="dialog" ajaxify="/ajax/browser/dialog/likes/?id=2820850957413" title="See people who like this item" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;74 others&lt;/a&gt; like this.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="uiUfiComments uiListItem  uiListVerticalItemBorder" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:32}" style="display: block; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; "&gt;&lt;ul class="commentList" style="list-style-type: none; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;li class="uiUfiViewAll ufiItem" style="background-color: rgb(237, 239, 244); border-bottom-width: 1px; border-bottom-style: solid; border-bottom-color: rgb(210, 217, 231); margin-top: 1px; padding-top: 5px; padding-right: 5px; padding-bottom: 4px; padding-left: 5px; "&gt;&lt;label class="uiIconText uiLinkButton async_throbber" style="cursor: pointer; color: rgb(102, 102, 102); font-weight: bold; vertical-align: baseline; padding-left: 21px; position: relative; display: block; "&gt;&lt;i class="img sp_9rf1fr sx_2e18dd" style="background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/yl/r/5Uqg90MJkQO.png); display: inline-block; height: 16px; width: 16px; left: 0px; position: absolute; top: -1px; vertical-align: middle; background-position: -137px -108px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;input type="submit" name="view_all[1]" value="View all 82 comments" class="stat_elem" style="font-weight: normal; background-image: none; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: initial; border-top-style: none; border-right-style: none; border-bottom-style: none; border-left-style: none; border-width: initial; border-color: initial; color: rgb(59, 89, 152); cursor: pointer; font-family: 'Lucida Grande', Tahoma, Verdana, Arial, sans-serif; font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; vertical-align: top; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; "&gt;&lt;/label&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="uiUfiAddComment clearfix uiUfiSmall ufiItem ufiItem uiListItem  uiListVerticalItemBorder uiUfiAddCommentCollapsed" style="zoom: 1; display: block; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 0px; background-color: rgb(237, 239, 244); border-bottom-style: solid; border-bottom-color: rgb(210, 217, 231); margin-top: 1px; padding-top: 5px; padding-right: 5px; padding-bottom: 4px; padding-left: 5px; "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix mentionsAddComment" style="zoom: 1; "&gt;&lt;div class="commentArea UIImageBlock_Content UIImageBlock_ICON_Content" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 0px !important; padding-right: 0px !important; padding-bottom: 0px !important; padding-left: 0px !important; "&gt;&lt;div class="commentBox" style="padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;div class="uiMentionsInput textBoxContainer" id="ueb8xq_43" style="position: relative; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="highlighter" style="left: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden; position: absolute; padding-top: 3px; padding-right: 3px; padding-bottom: 3px; padding-left: 3px; top: 1px; "&gt;&lt;div style="color: transparent; white-space: pre-wrap; width: 0px; "&gt;&lt;span class="highlighterContent"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="uiTypeahead mentionsTypeahead" id="ueb8xq_44" style="background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; border-top-style: solid; border-right-style: solid; border-bottom-style: solid; border-left-style: solid; border-top-color: rgb(189, 199, 216); border-right-color: rgb(189, 199, 216); border-bottom-color: rgb(189, 199, 216); border-left-color: rgb(189, 199, 216); border-width: initial; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 0px; cursor: default; position: relative; zoom: 1; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; "&gt;&lt;div class="wrap" style="border-top-style: solid; border-right-style: solid; border-bottom-style: solid; border-left-style: solid; border-top-color: rgb(189, 199, 216); border-right-color: rgb(189, 199, 216); border-bottom-color: rgb(189, 199, 216); border-left-color: rgb(189, 199, 216); border-width: initial; border-top-width: 0px; border-right-width: 1px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 1px; padding-top: 3px; padding-right: 3px; padding-bottom: 3px; padding-left: 3px; "&gt;&lt;div class="innerWrap" style="overflow-x: hidden; overflow-y: hidden; zoom: 1; "&gt;&lt;textarea class="enter_submit DOMControl_placeholder uiTextareaNoResize uiTextareaAutogrow textBox mentionsTextarea textInput" title="Write a comment..." placeholder="Write a comment..." name="add_comment_text" autocomplete="off" style="border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; padding-top: 0px; padding-left: 0px; -webkit-appearance: none; border-top-left-radius: 0px 0px; border-top-right-radius: 0px 0px; border-bottom-right-radius: 0px 0px; border-bottom-left-radius: 0px 0px; color: rgb(119, 119, 119); resize: none; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden; background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; zoom: 1; border-style: initial; border-color: initial; outline-width: 0px; outline-style: initial; outline-color: initial; width: 380px; display: block; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; height: 14px; line-height: 13px; "&gt;&lt;/textarea&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/form&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To flashback yesterday, I was actually busy working throughout the day, and my handphone was charged at the power point. Ingatkan tidak ada apa-apa, so petang sekali apabila hendak balik kerja baru saya perasan ada several text messages yang masuk. Among them was this tweet from Aishah to me.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div class="tweet-row" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; position: relative; line-height: 17px; clear: left; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="tweet-user-block" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#!/AishahRahim" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; "&gt;&lt;img src="http://a0.twimg.com/profile_images/1656216931/330352278_normal.jpg" alt="Aishah Rahim" class="tweet-user-block-image user-profile-link js-action-profile-avatar" id="78889372" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; border-style: initial; border-color: initial; width: 32px; height: 32px; float: left; cursor: pointer; " /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="tweet-user-block-name" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 40px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; min-height: 36px; "&gt;&lt;a class="tweet-user-block-screen-name user-profile-link js-action-profile-name" id="78889372" href="http://twitter.com/#!/AishahRahim" title="Aishah Rahim" style="margin-top: -1px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; display: inline-block; font-weight: bold; cursor: pointer; "&gt;@AishahRahim&lt;/a&gt;&lt;span class="tweet-user-block-full-name" style="margin-top: 1px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; display: block; font-size: 12px; color: rgb(153, 153, 153); "&gt;Aishah Rahim&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="tweet-row" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; position: relative; line-height: 17px; clear: left; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="tweet-text tweet-text-large" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 8px; padding-right: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; font-family: Georgia, Palatino, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif !important; line-height: 27px; word-wrap: break-word; font-size: 21px; -webkit-font-smoothing: antialiased; "&gt;&lt;a class="  twitter-atreply pretty-link" name="HannahJohary" href="http://twitter.com/#!/HannahJohary" rel="nofollow" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; white-space: nowrap; "&gt;&lt;s style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; opacity: 0.5; text-decoration: none; "&gt;@&lt;/s&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; white-space: normal; "&gt;HannahJohary&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; Babe, I nak BBM takut BB you pada Mett. I kena warded tau. Baru 1cm dilate.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="js-tweet-media-container tweet-media-container" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="component" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; "&gt;&lt;div class="tweet-media" style="margin-top: 12px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="tweet-row" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; position: relative; line-height: 17px; clear: left; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#!/AishahRahim/status/147578251030704128" class="tweet-timestamp js-permalink" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; font-size: 11px; line-height: 1.9; "&gt;&lt;span class="_timestamp js-tweet-timestamp" title="3:26 PM, Dec 16th" time="1324020371000" form="true" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;16 Dec&lt;/span&gt; &lt;/a&gt;&lt;span class="tweet-source" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 153, 153); font-size: 11px; "&gt;via &lt;a href="http://ubersocial.com/" rel="nofollow" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; font-size: 11px; "&gt;UberSocial for BlackBerry&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="tweet-actions js-actions" id="147578251030704128" style="margin-top: 3px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: -3px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; font-size: 11px; display: block; "&gt;&lt;span class="tweet-action action-favorite" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#" class="favorite-action js-toggle-fav" title="Favorite" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; outline-style: none !important; outline-width: initial !important; outline-color: initial !important; "&gt;&lt;span style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;i style="margin-top: 0px; margin-right: 3px; margin-bottom: -3px; margin-left: 2px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-indent: -99999px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; background-image: url(http://a2.twimg.com/a/1323972164/phoenix/img/sprite-icons.png); background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; width: 15px; height: 15px; display: inline-block; vertical-align: baseline; position: relative; background-position: -32px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;Favorite&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; &lt;/span&gt;&lt;span class="tweet-action action-retweet" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#" class="retweet-action js-toggle-rt" title="Retweet" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; outline-style: none !important; outline-width: initial !important; outline-color: initial !important; "&gt;&lt;span style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;i style="margin-top: 0px; margin-right: 3px; margin-bottom: -3px; margin-left: 2px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-indent: -99999px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; background-image: url(http://a2.twimg.com/a/1323972164/phoenix/img/sprite-icons.png); background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; width: 15px; height: 15px; display: inline-block; vertical-align: baseline; position: relative; background-position: -176px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;Retweet&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; &lt;/span&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#" class="reply-action js-action-reply" name="AishahRahim" title="Reply" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; outline-style: none !important; outline-width: initial !important; outline-color: initial !important; "&gt;&lt;span style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;i style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: -3px; margin-left: 3px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-indent: -99999px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; background-image: url(http://a2.twimg.com/a/1323972164/phoenix/img/sprite-icons.png); background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; width: 15px; height: 15px; display: inline-block; vertical-align: baseline; position: relative; background-position: 0px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;Reply&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And it was like several hours ago. Danggg. Did I say that I am not a good friend? Haha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I almost cried when I read the tweet. Rasa macam tidak percaya the day has come. Hari yang ditunggu-tunggu. Apabila tunggu, tidak rasa apa. But when it comes, perasaan yang indescribable pun datang sekali. Saya pun terus tulis ini di Twitter.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div class="tweet-row" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; position: relative; line-height: 17px; clear: left; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="tweet-user-block" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#!/HannahJohary" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; "&gt;&lt;img src="http://a2.twimg.com/profile_images/1263364704/lovelove__normal.jpg" alt="Hannah Johary" class="tweet-user-block-image user-profile-link js-action-profile-avatar" id="147583816" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; border-style: initial; border-color: initial; width: 32px; height: 32px; float: left; cursor: pointer; " /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="tweet-user-block-name" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 40px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; min-height: 36px; "&gt;&lt;a class="tweet-user-block-screen-name user-profile-link js-action-profile-name" id="147583816" href="http://twitter.com/#!/HannahJohary" title="Hannah Johary" style="margin-top: -1px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; display: inline-block; font-weight: bold; cursor: pointer; "&gt;@HannahJohary&lt;/a&gt;&lt;span class="tweet-user-block-full-name" style="margin-top: 1px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; display: block; font-size: 12px; color: rgb(153, 153, 153); "&gt;Hannah Johary&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="tweet-row" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; position: relative; line-height: 17px; clear: left; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="tweet-text tweet-text-large" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 8px; padding-right: 0px; padding-bottom: 2px; padding-left: 0px; font-family: Georgia, Palatino, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif !important; line-height: 27px; word-wrap: break-word; font-size: 21px; -webkit-font-smoothing: antialiased; "&gt;Dear everyone. My good friend&lt;a class="  twitter-atreply pretty-link" name="AishahRahim" href="http://twitter.com/#!/AishahRahim" rel="nofollow" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; white-space: nowrap; "&gt;&lt;s style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; opacity: 0.5; text-decoration: none; "&gt;@&lt;/s&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; white-space: normal; "&gt;AishahRahim&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; is in labor. Doakan semuanya selamat, ya. Omg I'm crying already. Touching betul aku ni. :')&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="js-tweet-media-container tweet-media-container" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="component" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; "&gt;&lt;div class="tweet-media" style="margin-top: 12px; margin-right: 0px; margin-bottom: 12px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="tweet-row" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; position: relative; line-height: 17px; clear: left; color: rgb(68, 68, 68); font-family: 'Helvetica Neue', Arial, sans-serif; font-size: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#!/HannahJohary/status/147621234396508160" class="tweet-timestamp js-permalink" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; font-size: 11px; line-height: 1.9; "&gt;&lt;span class="_timestamp js-tweet-timestamp" title="6:16 PM, Dec 16th" time="1324030619000" form="true" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;23 hours ago&lt;/span&gt; &lt;/a&gt;&lt;span class="tweet-source" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 153, 153); font-size: 11px; "&gt;via &lt;a href="http://twitter.com/devices" rel="nofollow" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; font-size: 11px; "&gt;txt&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="tweet-actions js-actions" id="147621234396508160" style="margin-top: 3px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: -3px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; font-size: 11px; display: block; "&gt;&lt;span class="tweet-action action-favorite" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#" class="favorite-action js-toggle-fav" title="Favorite" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; outline-style: none !important; outline-width: initial !important; outline-color: initial !important; "&gt;&lt;span style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;i style="margin-top: 0px; margin-right: 3px; margin-bottom: -3px; margin-left: 2px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-indent: -99999px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; background-image: url(http://a2.twimg.com/a/1323972164/phoenix/img/sprite-icons.png); background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; width: 15px; height: 15px; display: inline-block; vertical-align: baseline; position: relative; background-position: -32px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;Favorite&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; &lt;/span&gt;&lt;a href="http://twitter.com/#" class="reply-action js-action-reply" name="HannahJohary" title="Reply" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; outline-style: none !important; outline-width: initial !important; outline-color: initial !important; "&gt;&lt;span style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;i style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: -3px; margin-left: 3px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-indent: -99999px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; background-image: url(http://a2.twimg.com/a/1323972164/phoenix/img/sprite-icons.png); background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; width: 15px; height: 15px; display: inline-block; vertical-align: baseline; position: relative; background-position: 0px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;Reply&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://twitter.com/#" class="delete-action js-action-del" title="Delete" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; color: rgb(153, 0, 0); text-decoration: none; outline-style: none !important; outline-width: initial !important; outline-color: initial !important; "&gt;&lt;span style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;i style="margin-top: 0px; margin-right: 3px; margin-bottom: -3px; margin-left: 2px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-indent: -99999px; outline-style: none; outline-width: initial; outline-color: initial; background-image: url(http://a2.twimg.com/a/1323972164/phoenix/img/sprite-icons.png); background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; width: 15px; height: 15px; display: inline-block; vertical-align: baseline; position: relative; background-position: -112px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;Delete&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And really, perasaan yang terasa pada waktu itu memang tidak boleh digambarkan dengan kata-kata. Being pregnant for the second time myself, saya tiba-tiba tersedar betapa seorang ibu sanggup melalui apa sahaja demi seorang anak. Apatah lagi orang bilang, saat melahirkan itu adalah seperti antara hidup dan mati. Betapa besarnya pengorbanan seorang ibu. Daripada mengandung, melahirkan, hinggalah membesarkan. And yang paling best, tidak ada apa yang pernah diminta oleh seorang ibu melainkan untuk melihat anaknya itu membesar menjadi manusia yang berguna, dan berjaya. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is really priceless. Tidak ada harga yang dapat membayarnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun sangat sukar untuk seorang anak membahagiakan ibunya, kan? Time sekolah dahulu mak kita suruh belajar rajin-rajin pun kita asyik dok leka.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya sendiri pun apabila sudah menjadi seorang ibu ini barulah saya sedar akan semua ini. Really. Sebelum ini ketika bersekolah, ketika belajar, ketika bekerja, saya selalu rasa hidup ini sangat challenging. Belajar adalah sangat challenging. Bergaduh dengan kawan adalah sangat challenging. Problems dengan boyfriend adalah sangat challenging. Tetapi apabila sudah menjadi seorang ibu, saya rasa tidak ada perkara yang lebih besar daripada ini. Pengorbanan ini. Untuk mengandung, melahirkan dan membesarkan anak. Setiap detik yang berlalu dalam menjadi seorang ibu ini, tidak pernah ada satu detik pun yang berlalu yang tidak disulami dengan keikhlasan dan rasa cinta yang tidak bertepi. Walau bagaimana sukarnya sewaktu mengandung, walau sesulit manapun sewaktu melahirkan, walau betapa mencabarnya sewaktu menjaga dan membesarkan anak, seorang ibu tidak akan pernah berkira. Seriously. Tanyalah pada semua wanita yang bergelar ibu, pasti mereka akan berikan jawapan yang sama.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Rasa kasih sayang yang dicurahkan setiap hari daripada hari seorang anak itu wujud di dalam rahim sampailah dia besar panjang sudah berkahwin dan ada keluarga sendiri, tidak pernah berkurangan atau berubah. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kerana itu kalau kita kata 'Ah' pada ibu pun sudah dikira dosa besar. Dan sebanyak mana kita cintakan ibu kita, percayalah bahawa rasa cinta mereka terhadap kita adalah berjuta kali lebih banyak. Kalaupun mereka pernah marah kita, tinggi suara atau mengeluarkan kata-kata yang tidak enak didengar, semuanya hanyalah bertujuan untuk mendidik kita. Untuk kebaikan kita. Tidak akan pernah ada seorang ibu yang waras yang berbuat sesuatu semata-mata untuk menganiaya anaknya. Semua ibu menyayangi anaknya, cuma cara mereka mungkin berbeza. We are all only human, after all.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ah, sudah terlanjur cerita lain pula.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;OK back to the topic, I would like to congratulate my good friend &lt;a href="http://myaishah.blogspot.com/"&gt;&lt;b&gt;Aishah Rahim&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; and her husband, Wahid, on the birth of their little girl last night. Alhamdulillah semua sudah selamat. Selamat berpantang, semoga cepat sembuh and may you have a great time taking care of your little one. Nashriq sudah jadi Abang Long! Tidak sabar hendak mengikut jejak langkah kamu. I suddenly feel so impatient now. Hihi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;InsyaAllah akan datang visit kamu the next time saya turun ke Johor. No plans yet when, but I will surely come to see you. Hendak pergi rumah kamu dan peluk kamu ketat-ketat! Take good care, babe. I know you will be all busy after this, but I just cannot wait to read your birth story on your blog, and I will keep looking for your tweets on the Twitter timeline. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-1611252900925475641?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/1611252900925475641/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=1611252900925475641' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/1611252900925475641'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/1611252900925475641'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/congratulations-aishah.html' title='Congratulations, Aishah!'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-2382498480445727138</id><published>2011-12-13T12:23:00.002+08:00</published><updated>2011-12-13T12:53:02.063+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Friends'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Baby'/><title type='text'>Alkisah Myiesha, Midnight Movie dan Ombak Rindu</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-P2NybUhkDkk/TubNJgk2bmI/AAAAAAAAHCM/7Mdk1pcarZ0/s1600/poster-ombak-rindu1.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 278px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-P2NybUhkDkk/TubNJgk2bmI/AAAAAAAAHCM/7Mdk1pcarZ0/s400/poster-ombak-rindu1.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5685457142848843362" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I know it is kind of late for me to write about this, apatah lagi sudah masuk minggu kedua Ombak Rindu ditayangkan di pawagam seluruh tanah air, termasuk yang berdekatan dengan anda. But please do not blame me, blame the tickets instead. Punyalah susah hendak dapat ticket untuk filem ini. Daripada first day it was released sampailah ke hari yang saya hendak tengok. Weekdays, weekends, di mana-mana pun semua penuh. Kalau tidak rajin book awal-awal memang gigit jarilah. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Even weeks before filem ini berada di pawagam, Mak sudah siap-siap telefon saya. &lt;i&gt;&lt;b&gt;Hannah, awal bulan dua belas nanti filem Ombak Rindu keluar. Tolong tengokkan untuk Mak! Ada Aaron Aziz, tu! Ohh! Kalau best bilang Mak, nanti Mak suruh Mahathir download!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Masih terngiang-ngiang rasanya suara Mak di hujung talian. Rasa gembira, teruja, excited segala bercampur baur.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hahaha. Baiklah, Mak. Disebabkan siang-siang lagi Mak sudah pesan suruh tengok maka gigihlah kami menontonnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We finally got a ticket at TGV Wangsa Walk Mall, Wangsa Maju. Tayangan jam 12.20am Saturday night. Or Sunday morning? Seat pun dua dari hadapan, OK! Sangat gila. Lain semua sold out walaupun pergi beli ticket pada jam 5 petang. But since it was a weekend, so fikir tidak mengapalah. And we can also leave Myiesha at Maman's home since it is already late. Tidaklah Myiesha rasa kehilangan sangat kalau kami menghilangkan diri selama beberapa jam tatkala dia sedang tidur.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So setelah menidurkan Myiesha around 10pm that night, dengan saya sekali tertidur, I got up at 11.45pm took a shower and left for Wangsa Walk Mall. Serious sudah lama tidak keluar tengah malam begini. Kalau keluar dari siang sampai ke tengah malam itu ada juga. Ini tengah malam baru hendak keluar, memang sudah lama tidak buat. Tengokkan car park yang agak full, dan couples yang semuanya sama-sama hendak menonton midnight movie tiba-tiba membuatkan saya rasa macam dating couple. Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;If you ask me about Ombak Rindu, I would have to admit that it has been years since I last read the novel. Lama juga. Dan saya sememangnya sengaja mahu menonton filem ini dengan ingatan yang sedikit berkarat terhadap novel itu untuk mengelakkan daripada terlalu membandingkan filem itu dengan novel, yang rasanya ramai orang lakukan sebab kisah novel itu masih sangat segar di dalam ingatan. So saya cuba untuk menonton filem ini dengan penuh perasaan. But seems like it is not so good as a film.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;No offence, ya. Tetapi saya rasa ada Cerekarama di TV3 yang lebih best daripada filem ini. Lebih menyentuh perasaan. Lebih menyayat hati. I was all prepared to cry during the movie, but I did not. Sadly.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;HJ is certainly not a movie review writer so saya tidak dapat tulis dengan lebih detail tentang sinematografi and such. But I only give 5/10 lah. It is undeniably a good story. Tetapi macam ada benda lacking. I do not know what, tetapi macam tidak cukup padat. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Maya Karin looks old for a budak kampung yang naive. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lisa Surihani is good, tetapi watak dia bukan watak jahat. Watak baik juga, yang in the end dia mengundur diri, which is tidak best lah sebab patut kalau Maya Karin sudah jadi watak baik, haruslah Lisa jadi watak jahat. Hahaha. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But Azizah Mahzan is great lah, as Hariz's mother. Ha dia memang betul-betul jahat. Hahaha suka betul aku dengan watak jahat! :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Others are OK. Zaidi Omar memang bagus. So is Normah Damanhuri. Bront Palarae pun! Tapi cerita dia tidak cukup Umpph. Guess most people hope for more sebab novel dia best gila. Meruntun perasaan apabila membacanya. I think I also cried when I read the novel.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh, and Mett bilang Aaron Aziz tidak cukup jahat at first. Kalau kasi watak itu pada Johan Asari mesti best jadinya macam keselambaan kejahatan Aril dalam series Cinta Elysa. Kahkahkah! Ohh Cinta Elysa is tonight! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So this is why I only give 5/10. Rasa macam jauh daripada menepati expectations.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So selepas menonton midnight movie seperti orang muda, kami pergi supper sebentar since there was no call or text message from my sister. Bermakna Myiesha tidak bangun, tidak menangis dan tidak meragam. We headed to NZ Curry House, Wangsa Maju. Mett pekena roti canai telur, whereas I had Char Kuey Teow.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sewaktu hendak habis makan, we got this message on Mett's Facebook page.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage uiStreamHeadline" style="font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; word-break: break-word; word-wrap: break-word; font-weight: normal; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; line-height: 14px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="actorName actorDescription" style="padding-bottom: 3px; font-weight: bold; "&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/profile.php?id=699957731" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=699957731" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;Jamir Garcia&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/h6&gt;&lt;h6 class="uiStreamMessage" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:1}" style="font-size: 11px; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 5px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; word-break: break-word; word-wrap: break-word; font-weight: normal; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; line-height: 14px; background-color: rgb(255, 255, 255); text-align: left; "&gt;&lt;span class="messageBody"&gt;Supper! — &lt;span class="uiStreamPassive" style="margin-bottom: 5px; color: gray; "&gt;at &lt;a href="http://www.facebook.com/pages/NZ-curry-house-wangsa-maju/101334096605698" hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=101334096605698" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;NZ curry house wangsa maju&lt;/a&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h6&gt;&lt;form rel="async" class="live_10150426060312732_131325686911214 commentable_item autoexpand_mode" method="post" action="http://www.facebook.com/ajax/ufi/modify.php" live="{&amp;quot;seq&amp;quot;:20069911}" style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-align: left; background-color: rgb(255, 255, 255); line-height: 14px; font-size: 11px; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; color: rgb(51, 51, 51); "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix uiStreamFooter" style="zoom: 1; color: rgb(153, 153, 153); "&gt;&lt;img class="UIImageBlock_Image UIImageBlock_ICON_Image img" src="http://photos-a.ak.fbcdn.net/photos-ak-snc1/v27562/151/2254487659/app_2_2254487659_1473.gif" alt="" style="border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; border-style: initial; border-color: initial; float: left; margin-right: 5px; display: block; " /&gt;&lt;div class="UIImageBlock_Content UIImageBlock_ICON_Content" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 1px; "&gt;&lt;span class="UIActionLinks UIActionLinks_bottom" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:&amp;quot;20&amp;quot;}"&gt;&lt;button class="like_link stat_elem as_link" title="Like this item" type="submit" name="like" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:22}" style="background-image: none; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: initial; border-top-style: none; border-right-style: none; border-bottom-style: none; border-left-style: none; border-width: initial; border-color: initial; color: rgb(109, 132, 180); cursor: pointer; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; overflow-x: visible; overflow-y: visible; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-align: left; width: auto; "&gt;&lt;span class="default_message" style="display: inline; "&gt;Like&lt;/span&gt;&lt;/button&gt; · &lt;label class="uiLinkButton comment_link" title="Leave a comment" style="cursor: pointer; color: rgb(107, 132, 180); vertical-align: baseline; "&gt;&lt;input ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:24}" type="button" value="Comment" style="background-image: none; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: initial; border-top-style: none; border-right-style: none; border-bottom-style: none; border-left-style: none; border-width: initial; border-color: initial; color: rgb(107, 132, 180); cursor: pointer; font-family: 'Lucida Grande', Tahoma, Verdana, Arial, sans-serif; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; vertical-align: baseline; "&gt;&lt;/label&gt; · &lt;/span&gt;&lt;span class="uiStreamSource" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:26}"&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=10150426060312732&amp;amp;id=699957731" style="cursor: pointer; color: rgb(153, 153, 153); text-decoration: none; "&gt;&lt;abbr title="Sunday, December 11, 2011 at 2:59am" utime="1323543565" style="border-bottom-style: none; border-bottom-width: initial; border-bottom-color: initial; "&gt;Sunday at 2:59am&lt;/abbr&gt;&lt;/a&gt; via &lt;a href="http://www.facebook.com/mobile/?v=2254487659" style="cursor: pointer; color: rgb(153, 153, 153); text-decoration: none; "&gt;BlackBerry&lt;/a&gt;&lt;/span&gt; · &lt;a tooltip="1" title="Shared with: Jamir's friends" class="uiStreamPrivacy inlineBlock fbStreamPrivacy fbPrivacyAudienceIndicator " style="cursor: pointer; display: inline-block; zoom: 1; text-decoration: none; color: rgb(109, 132, 180); "&gt;&lt;i class="lock img sp_9bp6bo sx_7d9be9" style="background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/yP/r/1VzOGqFg-DH.png); display: inline-block; height: 10px; width: 10px; bottom: -2px; margin-bottom: -5px; position: relative; vertical-align: top; background-position: -24px -483px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;ul class="uiList uiUfi focus_target fbUfi" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:30}" style="list-style-type: none; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 2px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; width: 398px; "&gt;&lt;li class="ufiNub uiListItem  uiListVerticalItemBorder" style="display: block; border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; margin-bottom: -2px; margin-top: 0px; "&gt;&lt;i style="background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/y7/r/UvyvLtJTQzO.png); display: block; height: 5px; margin-left: 17px; width: 9px; background-position: 0px 0px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/i&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="ufiItem uiUfiLike uiListItem  uiListVerticalItemBorder" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:31}" style="display: block; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 0px; background-color: rgb(237, 239, 244); border-bottom-style: solid; border-bottom-color: rgb(210, 217, 231); margin-top: 1px; padding-top: 5px; padding-right: 5px; padding-bottom: 4px; padding-left: 5px; "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix" style="zoom: 1; "&gt;&lt;a class="UIImageBlock_Image UIImageBlock_ICON_Image" tabindex="-1" hidden="true" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; float: left; margin-right: 5px; "&gt;&lt;label class="uiUfiLikeIcon" title="Like this item" style="cursor: pointer; color: rgb(102, 102, 102); font-weight: bold; vertical-align: middle; background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/yh/r/WM8QOys8qoZ.png); display: block; height: 13px; width: 15px; background-position: 0px -44px; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/label&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="UIImageBlock_Content UIImageBlock_ICON_Content" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 1px; "&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/profile.php?id=699957731" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=699957731" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; "&gt;Jamir Garcia&lt;/a&gt; likes this.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="uiUfiComments uiListItem  uiListVerticalItemBorder" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:32}" style="display: block; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; "&gt;&lt;ul class="commentList" style="list-style-type: none; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;li class="uiUfiComment comment_20069911 ufiItem ufiItem" style="background-color: rgb(237, 239, 244); border-bottom-width: 1px; border-bottom-style: solid; border-bottom-color: rgb(210, 217, 231); margin-top: 1px; padding-top: 5px; padding-right: 5px; padding-bottom: 4px; padding-left: 5px; "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix uiUfiActorBlock" style="zoom: 1; "&gt;&lt;a class="actorPic UIImageBlock_Image UIImageBlock_SMALL_Image" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:34}" tabindex="-1" href="http://www.facebook.com/profile.php?id=100000641830531" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=100000641830531" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; float: left; margin-right: 8px; "&gt;&lt;img class="uiProfilePhoto uiProfilePhotoMedium img" src="http://profile.ak.fbcdn.net/hprofile-ak-snc4/273871_100000641830531_1276011984_q.jpg" alt="" style="border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; border-style: initial; border-color: initial; width: 32px; height: 32px; display: block; " /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="UIImageBlock_Ext" style="float: right; "&gt;&lt;div class="uiSelector inlineBlock commentHideSelector stat_elem uiSelectorRight" id="udcs9h_30" name="hide_option[20069911]" autosubmit="1" style="display: inline-block; zoom: 1; max-width: 200px; vertical-align: top; "&gt;&lt;div class="wrap" style="position: relative; "&gt;&lt;a class="uiSelectorButton uiCloseButton" ajaxify="/ajax/ufi/hide_selector.php?comment_id=20069911&amp;amp;commenter_id=100000641830531&amp;amp;profile_id=699957731&amp;amp;post_fbid=10150426078247732&amp;amp;can_remove=0&amp;amp;can_report=1&amp;amp;report_link=%2Fajax%2Freport.php%3Fcontent_type%3D74%26cid%3D10150426078247732%26rid%3D100000641830531%26cid2%3D0%26profile%3D699957731%26h%3DAfi4YLO35Ntc10Tm&amp;amp;feedback_params=%7B%22actor%22%3A%22699957731%22%2C%22target_fbid%22%3A%2210150426060312732%22%2C%22target_profile_id%22%3A%22%22%2C%22type_id%22%3A%22285%22%2C%22source%22%3A%220%22%2C%22assoc_obj_id%22%3A%22%22%2C%22source_app_id%22%3A%222254487659%22%2C%22extra_story_params%22%3A%5B%5D%2C%22content_timestamp%22%3A%221323543564%22%2C%22check_hash%22%3A%22886c769d4739d7ec%22%7D" title="" href="http://www.facebook.com/profile.php?id=699957731#" role="button" haspopup="1" rel="toggle" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; display: inline-block; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; zoom: 1; background-image: url(http://static.ak.fbcdn.net/rsrc.php/v1/yA/r/4WSewcWboV8.png); height: 15px; width: 15px; -webkit-background-clip: padding-box; border-top-width: 1px; border-right-width: 1px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 1px; border-top-style: solid; border-right-style: solid; border-bottom-style: solid; border-left-style: solid; border-top-color: transparent; border-right-color: transparent; border-bottom-color: transparent; border-left-color: transparent; vertical-align: top; opacity: 0; background-repeat: no-repeat no-repeat; "&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="commentContent UIImageBlock_Content UIImageBlock_SMALL_Content" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:33}" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 1px; "&gt;&lt;a class="actorName" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:35}" href="http://www.facebook.com/profile.php?id=100000641830531" hovercard="/ajax/hovercard/user.php?id=100000641830531" style="cursor: pointer; color: rgb(59, 89, 152); text-decoration: none; font-weight: bold; "&gt;Deehann Johary&lt;/a&gt; &lt;span jsid="text" class="commentBody"&gt;Myiesha nangis kuat gilaaaaa. Please come homee&lt;span class="translatedBody"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="commentActions fsm fwn fcg" style="color: gray; padding-top: 2px; "&gt;&lt;abbr title="Sunday, December 11, 2011 at 3:12am" utime="1323544327" style="border-bottom-style: none; border-bottom-width: initial; border-bottom-color: initial; "&gt;Sunday at 3:12am&lt;/abbr&gt; · &lt;span class="comment_like_20069911 fsm fwn fcg" ft="{&amp;quot;type&amp;quot;:36}"&gt;&lt;button class="stat_elem as_link cmnt_like_link" type="submit" name="like_comment_id[20069911]" value="20069911" title="Like this comment" style="background-image: none; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: initial; border-top-style: none; border-right-style: none; border-bottom-style: none; border-left-style: none; border-width: initial; border-color: initial; color: rgb(59, 89, 152); cursor: pointer; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; overflow-x: visible; overflow-y: visible; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; text-align: left; width: auto; "&gt;&lt;span class="default_message" style="display: inline; "&gt;Like&lt;/span&gt;&lt;/button&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/li&gt;&lt;li class="uiUfiAddComment clearfix uiUfiSmall ufiItem ufiItem uiListItem  uiListVerticalItemBorder uiUfiAddCommentCollapsed" style="zoom: 1; display: block; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 0px; background-color: rgb(237, 239, 244); border-bottom-style: solid; border-bottom-color: rgb(210, 217, 231); margin-top: 1px; padding-top: 5px; padding-right: 5px; padding-bottom: 4px; padding-left: 5px; "&gt;&lt;div class="UIImageBlock clearfix mentionsAddComment" style="zoom: 1; "&gt;&lt;div class="commentArea UIImageBlock_Content UIImageBlock_ICON_Content" style="display: table-cell; vertical-align: top; width: 10000px; padding-top: 0px !important; padding-right: 0px !important; padding-bottom: 0px !important; padding-left: 0px !important; "&gt;&lt;div class="commentBox" style="padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;div class="uiMentionsInput textBoxContainer" id="udcs9h_20" style="position: relative; background-color: rgb(255, 255, 255); "&gt;&lt;div class="highlighter" style="left: 1px; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden; position: absolute; padding-top: 3px; padding-right: 3px; padding-bottom: 3px; padding-left: 3px; top: 1px; "&gt;&lt;div style="color: transparent; line-height: 13px; white-space: pre-wrap; width: 0px; "&gt;&lt;span class="highlighterContent"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="uiTypeahead mentionsTypeahead" id="udcs9h_21" style="background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; border-top-style: solid; border-right-style: solid; border-bottom-style: solid; border-left-style: solid; border-top-color: rgb(189, 199, 216); border-right-color: rgb(189, 199, 216); border-bottom-color: rgb(189, 199, 216); border-left-color: rgb(189, 199, 216); border-width: initial; border-top-width: 1px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 1px; border-left-width: 0px; cursor: default; position: relative; zoom: 1; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; "&gt;&lt;div class="wrap" style="border-top-style: solid; border-right-style: solid; border-bottom-style: solid; border-left-style: solid; border-top-color: rgb(189, 199, 216); border-right-color: rgb(189, 199, 216); border-bottom-color: rgb(189, 199, 216); border-left-color: rgb(189, 199, 216); border-width: initial; border-top-width: 0px; border-right-width: 1px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 1px; padding-top: 3px; padding-right: 3px; padding-bottom: 3px; padding-left: 3px; "&gt;&lt;div class="innerWrap" style="overflow-x: hidden; overflow-y: hidden; zoom: 1; "&gt;&lt;textarea class="enter_submit DOMControl_placeholder uiTextareaNoResize uiTextareaAutogrow textBox mentionsTextarea textInput" title="Write a comment..." placeholder="Write a comment..." name="add_comment_text" autocomplete="off" style="border-top-width: 0px; border-right-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-left-width: 0px; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; padding-top: 0px; padding-left: 0px; -webkit-appearance: none; border-top-left-radius: 0px 0px; border-top-right-radius: 0px 0px; border-bottom-right-radius: 0px 0px; border-bottom-left-radius: 0px 0px; color: rgb(119, 119, 119); resize: none; overflow-x: hidden; overflow-y: hidden; background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: transparent; zoom: 1; border-style: initial; border-color: initial; outline-width: 0px; outline-style: initial; outline-color: initial; width: 380px; display: block; margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; height: 14px; line-height: 13px; "&gt;&lt;/textarea&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/form&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tanpa sempat minum air dan lap mulut, kami terus bergegas pulang to Maman's home which is just 2 minutes drive away. Sepanjang jalan hati saya dupdapdupdap. Rasa kasihan sangat pada Myiesha. Mesti dia asyik bilang, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Nak Mummy! Nak Mummyyyyyyy..!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;T_T&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Alah kesiannya Myiesha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;The moment we reached home, Myiesha sedang menangis tersedu-sedu didukung adik saya. Alah kesiannya dia. I thanked both my sister and my brother, took her upstairs, letak dia di atas katil and she stopped crying. Buat seketika Mett dan saya duduk menghadapnya tanpa sepatah kata. Kami berdua pandang Myiesha. Lama. Myiesha pun pandang kami. Kelakar betul. Agaknya Myiesha bilang, &lt;b&gt;&lt;i&gt;Weh kenapa dengan mak bapak aku ni? Rasa serba salah ke? &lt;/i&gt;&lt;/b&gt;Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kasih sayang ibu dan ayah terhadap seorang anak memang tidak ada galang gantinya, kan? :')&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami sama-sama tidur pada jam 4 pagi and woke up at 12 in the afternoon. Gila best. Memang tidak malu sangat tidur di rumah Maman dan bangun ketika matahari sudah tegak di atas kepala. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And guess what, akibat menonton midnight movie setelah sekian lama, Mett dan saya masing-masing jetlag sehari dua lamanya. Asyik mengantuk sahaja. Agaknya sudah tidak ada stamina untuk keluar ber-dating pada tengah malam lagi. Stamina sekarang hanya untuk bekerja, menguruskan rumahtangga dan menjaga anak pada tengah malam sahaja. Heheh. We really are getting old!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Before I end today's entry, I went to Fina's workplace for a 1-day part time job buat kerja ringan lipat-lipat surat yesterday, since I am not working due to the Sultan Selangor's Birthday Public Holiday, and we really had a good time catching up stories with each other. Apa yang lebih indah daripada lepak dengan kawan baik sejak 11 tahun lalu dan bercerita non-stop, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I miss you, babe!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img style="text-align: justify;display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px; " src="http://3.bp.blogspot.com/-CnwHVC-r6pE/TubIBfyNrfI/AAAAAAAAHCA/6VOg71dGQF8/s400/fina%2B%2526%2Bi.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5685451507639365106" /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-2382498480445727138?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/2382498480445727138/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=2382498480445727138' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2382498480445727138'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2382498480445727138'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/alkisah-myiesha-midnight-movie-dan.html' title='Alkisah Myiesha, Midnight Movie dan Ombak Rindu'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-P2NybUhkDkk/TubNJgk2bmI/AAAAAAAAHCM/7Mdk1pcarZ0/s72-c/poster-ombak-rindu1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-7667708820248454416</id><published>2011-12-08T22:37:00.003+08:00</published><updated>2011-12-09T19:13:07.392+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='At Work'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Myself'/><title type='text'>Rezeki Anak-Anak</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It has been a challenging week. Saya rasa penat sangat seminggu dua ini. Exhausted, to be exact. Saya kerja balik lewat. Mett pun kerja balik lewat. Tambah lagi dengan kesihatan yang tidak berapa mengizinkan seminggu ini. This time's pregnancy has been very challenging. First trimester asyik pening-pening pitam-pitam. Selepas itu, masuk hospital because of severe migraine yang tidak pernah dialami sepanjang hayat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Now asyik sakit-sakit badan. Dari leher. Ke tengkuk. Ke bahu. Ke belakang badan. Ke atas perut. Ke bahagian perut. Ke bahagian bawah perut, tulang pelvic. Dan kaki pun selalu sahaja cramp.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pendek kata, satu badan sakit. Everyday. Duduk tidak kena. Baring tidak kena. Berdiri tidak kena. Berjalan tidak kena. Huhu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun dalam macam-macam ini, saya rasa sangat bersyukur kerana masih diberikan kesihatan yang baik. Selera makan yang tidak berkurang. Kudrat untuk meneruskan kehidupan seharian menggunakan tulang empat kerat ini. Saya melihat semua ini sebagai mainan psychology semata-mata. Kalau saya ikutkan hati, ikutkan perasaan, memang sebenarnya satu benda pun tidak boleh buat. Tetapi saya kuatkan diri. Bak kata Mett, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Cekal lah, Sayang.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; So saya pun cekalkan diri. Cuba untuk buat-buat tidak rasa apa-apa langsung walau whole body is aching.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan dalam macam-macam ini juga saya sangat bersyukur kerana rezeki melimpah ruah. Tentang career saya yang berkembang ini, saya sudah selesai training dengan trainer dari Singapore minggu lepas dan insyaAllah minggu ini akan mula melaksanakan task baru, di samping kerja seharian saya menghadap customers gila. Kini selain menghadap customers gila, saya juga perlu menghadap colleagues saya, yang kebanyakannya lebih senior daripada saya. Tetapi mereka tidak gila, Alhamdulillah. Hahaha. What do I do now? I coach them. Wee..~ Macam coach team bola Manchester United sahaja, kan? Hehehe. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya dan Team Leader saya - Yaso, telah dilantik sebagai Call Coach. Yaso memang sudah lama buat kerja ini, cumanya tidak pernah dapat melaksanakan sepenuhnya kerana kekangan masa dan tenaga. So I am chosen to assist her. Bukanlah untuk mengurangkan bebanannya, but to work together, hand in hand. Kami akan mendengar call records, evaluate them, dan kemudiannya mengadakan pertemuan dengan call agent, seorang demi seorang, untuk membincangkan apa yang boleh dipertingkatkan dari sini. Seperti cermin, selagi kita tidak melihatnya, kita tidak nampak di manakah cela kita. Begitu juga dengan call records ini. Selagi kita tidak mendengar sendiri, kita tidak tahu di mana kekhilafan kita.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Even I myself was so surprised when I first heard my own call records! Saya sangkakan saya OK. Saya sangkakan saya sudah cukup lembut. Cukup bersopan. Cukup bertatasusila. Tetapi tidak. Apabila setiap hari disogokkan dengan customers gila yang pelbagai ragam, kita semakin menjadi semakin lali. Semakin kebas. Semakin kebal. Semakin kalis. Dan semakin kalisnya hati ini terhadap pekikan customers, semakin hilanglah ketulusan kita untuk melayan mereka.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is what I discover. And this is what needs to be mended for the sake of our good name as a Customer Service Personnel. For the good name of the Call Center. And for the good image of the company as a whole.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Jadi inilah task saya sekarang. To coach them. Untuk mengingatkan mereka cara yang bersopan untuk bercakap dengan customers - penggunaan kata yang sesuai, dan penggunaan ayat yang betul. Untuk menyedarkan mereka betapa pentingnya kesabaran dalam menghadapi karenah customers. Untuk mengembalikan satu aura positive di dalam Call Center ini. Untuk menyedarkan mereka bahawa kerjaya ini bukanlah hanya satu pekerjaan datang pagi balik petang, asal semua kerja siap, jadilah. Tidak. This is about Customer Service. This is about serving the customers. This is about passion. Saya percaya, dalam apa-apa kerja sekalipun, pasti tidak puas kalau kita kerja hanya kerana gaji pada hujung bulan. Seharusnya setiap hari datang kerja pun dengan rasa gembira, dengan rasa bersemangat dan dengan sepenuh hati. Barulah setiap hari itu rasa berharga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is really something new to me dan sememangnya saya sangat nervous untuk start buat task ini. Almost 2 years working here, with a total of almost 6 years of working experience, saya tidak pernah melakukan kerja coaching dan training ini. Selama ini hanya buat kerja sendiri sahaja. Tetapi Alhamdulillah mungkin Allah telah katakan, &lt;i&gt;&lt;b&gt;OK Hannah it is time you do this&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;. Saya anggap ini rezeki anak-anak. Rezeki Myiesha dan Farris. Dan saya menerimanya dengan hati terbuka. Saya anggap ini satu langkah besar di dalam career saya, yang mana finally saya dapat juga buat sesuatu yang saya suka. You just know lah how much I love sharing my knowledge and experience here in my blog. Therefore I hope I can do the same in my career now. To share my knowledge, experience and passion, walau pengalaman yang ada hanya secebis cuma. But I am confident, I will grow as day passes by, and I will be more mature and learn more.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I really hope to do my best in this and give all out. Semoga Allah sentiasa membantu, InsyaAllah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I think this is one of the sweetest thing that has happened this year, and I am so grateful about it. Alhamdulillah. Dalam banyak perkara yang menguji, Allah sentiasa berikan saya sebab untuk tersenyum dan tertawa. Mungkin inilah balasanNya terhadap segala kesabaran saya selama ini. Blog ini mungkin bukan saksi segalanya. Dan biarlah segala apa yang terjadi tinggal rahsia antara saya, Allah, dan keluarga kecil saya. I just hope next year will be a good year for my small family and I. Semoga saya akan menjadi lebih kuat, lebih tabah dan lebih berjaya lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Akan saya mulakan hari esok dengan senyuman. Akan saya mulakan hari esok dengan keazaman. Akan saya mulakan hari esok dengan seribu satu langkah kecekalan. Walau esok bukan New Year, I treat it as a rehearsal. Rehearsal untuk menjadi seseorang yang lebih baik. InsyaAllah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Welcome aboard, Hannah. You are now the Call Coach for the Call Center. The Call Center for Malaysia. Congratulations.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-7667708820248454416?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/7667708820248454416/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=7667708820248454416' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/7667708820248454416'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/7667708820248454416'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/rezeki-anak-anak.html' title='Rezeki Anak-Anak'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8032773665164478201</id><published>2011-12-07T17:14:00.002+08:00</published><updated>2011-12-07T17:29:28.858+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>How to Train Your Child to Sleep Independently</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hello everybody! I have a request from Farah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;HJ. ada satu topic request. HJ ada mention yg Myiesya tidur sendiri on her tilam. How did you train her and when did you start. Baby girl saya is 10m now and still tak mau tido sendiri. kalau letak je, she cries and cries. pening kepala dah tak tau nak train dia tidur sendiri...:( Hope you can help share your experience. thanks&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thanks, Farah! I would be glad to share this with you.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To be honest, plan untuk tidurkan Myiesha sendiri memang sudah ada since sebelum dia lahir lagi. Kerana saya selalu beranggapan bilik tidur ibu bapa adalah satu tempat yang sangat private. Yang anak-anak tidak boleh keluar masuk sesuka hati. Saya dibesarkan dengan cara begini, sampai sekarang kami adik beradik hendak masuk bertemu Maman dan Daddy mesti ketuk pintu dan mendapat keizinan sebelum masuk. Kalau pun kami diizinkan masuk, mesti ada halnya, ada sebabnya. Kalau tidak ada apa-apa memang kami lebih senang bertemu Maman dan Daddy di ruang tamu, bilik TV atau dapur.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Except for Myiesha. She has &lt;b&gt;'All Access'&lt;/b&gt; kerana dia cucu kesayangan intan payung buah hati pengarang jantung Daddy. Asal dia ketuk, pekik &lt;i&gt;&lt;b&gt;Bukakkkk!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; mesti Daddy tidak akan hesitate untuk buka pintu untuknya. Manja betul budak kecil itu! :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So inilah juga cara saya didik Myiesha. To respect our privacy. Of course, sebagai budak kecil dia tidak faham apa maksud privacy itu, but at an early stage like this saya akan selalu mendorongnya untuk melepak di ruang tamu daripada masuk ke bilik kami. Ajak dia tengok TV, main dengan dia, bacakan dia buku, tengok videos di laptop, semuanya di ruang tamu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And of course juga, sebagai budak kecil saya tidak menghalangnya masuk ke bilik kami on the wonderful weekend mornings yang mana setiap kali dia bangun tidur, dia akan datang ke katil kami dengan rambut serabai toing-toing, soother dan blanket dia, hendak join baring sekali. Comel gila. I just love those moments. Cuddling up together on our bed for an hour or so before kicking off with the day. Saya tidak pernah menghalangnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cuma time tidur sahaja saya memang tidurkan dia separately. On her own mattress, in the living room in front of the TV.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas bersalinkan Myiesha, saya menghabiskan seluruh waktu pantang di rumah Maman. After that we started to come home often supaya Myiesha dapat membiasakan diri dengan rumah ini. It was only after a month working then kami pulang ke rumah ini permanently. Apabila Maman tidak lagi menjaga Myiesha dan Myiesha dihantar ke rumah babysitter ketika saya bekerja. Myiesha was 3 months old then. Dan sememangnya sejak kami pulang ke rumah ini memang Myiesha tidur sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I do not deny that it was challenging at first. Pada waktu itu Myiesha was still a small baby, masih bangun minum susu many times in a night and needed her diaper changed. So berulang kali jugalah saya berulang alik dari katil saya ke tilamnya untuk menguruskannya. Kadang-kadang rasa seperti tidak tidur langsung sebab asyik perlu berulang alik. Tetapi saya tetap berkeras mahu melakukannya. Like I said, yes, it was challenging at first. Memenatkan. Mengantukkan. Meletihkan. But alah bisa tegal biasa. And the good news is, semakin dia membesar, semakin kurang perlu menengokkannya pada waktu malam. Like now, Myiesha hardly wakes up at night anymore. Minum susu pun sekali sahaja mungkin. Kalau penat sangat, dia tidak bangun langsung. Unless mengigau. But that is a different thing.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But it is all worth it when as she grows up, she understands that that is her mattress. Itu tempat tidurnya. She sleeps separately from her parents. And no matter whatever she wants, she can always call me and I will attend to her. Sudah macam button di katil patient di hospital pula. Tekan button, nurse pun datang eh? :D Dan sememangnya sampai ke hari ini pun kalau Myiesha perlukan apa-apa di tengah malam tidak kisahlah susu, or air, or mengigau, or just hendakkan Mummy nya teman tidur di sebelah, she will just call me from her mattress. Dia tidak datang ke katil.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ada sekali itu pada tengah malam Myiesha menangis dan Mett ambil dia bawa naik ke atas katil kami thinking she will sleep better in between us. But to my surprise, she refuses, dan menangis dengan lebih kuat sambil tunjuk jari ke tilamnya. Then I realize that she is much more comfortable sleeping alone. Time itu memang bersyukur sebab apa yang telah diajar sudah dapat diterima oleh Myiesha. Segala susah payah berlari dari katil ke tilamnya menguruskannya, terbalas sudah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mungkin juga dia lebih selesa tidur sendiri sebab tidak sempit dan tidak perlu menyepak Mummy dan Abi nya. Hihi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So for a start, you can share the mattress with her first selama seminggu dua. Make her comfortable with the place. Then selepas itu slowly bangun kembali ke katil sendiri setiap kali selepas dia terlelap. Tang ini adalah yang paling challenging sebab kadang-kadang kita ingat dia sudah lena, but as soon as we get up, dia pun terbangun dan menangis. Hahaha. But worry not! I have experienced the exact same thing. Buat begini sampai berbelas kali satu malam pun pernah. Sampai finally tidak kembali ke katil pun, tertidur di hadapan TV dengannya sekali sampai pagi pun pernah sebab terlalu penat dan sudah jadi unconscious. Haha. But this is normal for a start. Semuanya terpulang pada tekad dan kekuatan kita untuk melakukannya sampai menjadi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for you, it might take longer because your girl is already 10 months old. But it is OK. It is always better late than never, kan? You can always start now! ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So try this first and see how it goes. And every time your girl cries, be sure to attend to her without delay, because delaying will result for her to come to you. So setiap kali dia buat bunyi, terbanglah kepadanya. Jangan tunggu sampai dia menangis melalak-lalak baru hendak datang. Ini bukanlah kerana mahu memanjakannya, but to assure her that although you are not beside her, you are still always with her. And it is still safe for her to sleep alone. Apabila dia rasa selamat, apabila dia rasa confident anda akan selalu datang setiap kali dia perlukan anda, then dia akan jadi lebih selesa dan tidur lebih nyenyak.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So far this is what I do, and Alhamdulillah it works. It might not work completely for you, anda harus juga tambah skill dan creativity lain to make it happen sebab cara anda lain, sikap anak anda berbeza, dan keadaan di rumah juga mungkin berlainan. So try to do it in your way dan saya doakan anda akan berjaya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Good luck, Farah! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;P/S: Cannot wait to put another mattress beside Myiesha's for Farris to sleep on! But I may put him in the cot first for the first few months takut nanti kena lenyek dengan Myiesha. Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8032773665164478201?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8032773665164478201/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8032773665164478201' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8032773665164478201'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8032773665164478201'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/how-to-train-your-child-to-sleep.html' title='How to Train Your Child to Sleep Independently'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8360829205653479237</id><published>2011-12-06T23:34:00.001+08:00</published><updated>2011-12-07T13:42:32.169+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Married Life Without a Maid</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hi everyone!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Another request entry on my chat box. It is from a reader!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;hi HJ, can u write about married life without a maid? especially for low to medium income family. just another idea!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hi reader! Thanks for your request. :)&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Guess this is not something unusual for most low to medium income family in Malaysia. Kawan-kawan sebaya saya semuanya masing-masing manage rumah tangga sendiri without a maid. Same goes to my blogger friends. Including me! Dan rasanya kalau baru berkahwin, baru beranak 1 or 2, masih manageable lagi. I do not know how many kids do you have, tetapi kalau kamu sekapal dengan kami rasanya OK lagi. Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So how is married life without a maid?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Life is great! Cakap 'great' dengan muka macam hendak pengsan. Hahaha. Penat juga sebenarnya, especially tang kemas rumah, masak,  and managing rumah tangga, especially if you are working. To be honest, saya banyak sangat kali tewas. Tewas in the sense yang apabila malam itu sepatutnya saya harus lipat kain, saya akan delay sehingga 2-3 hari selepas itu. Selalunya kerja melipat kainlah yang paling selalu postpone. Serious tidak minat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for the others, Alhamdulillah I have managed to do them consistently. The key here is: Determination. Kalau on the way balik kerja or apabila bangun pagi sudah set mind hendak buat sesuatu, insyaAllah pasti boleh buat. Macam apabila kita tidur, niat hendak bangun awal bersolat Subuh. Begitulah. It is the same thing. And you will find that if you are determined to do something, anda tidak akan rasa penat. Kalau buat sesuatu last minute or dengan tidak plan, memang akan rasa penat, malas dan stress.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Like last Sunday, sewaktu saya balik dari 2 hari berjalan-jalan ke mall throughout the weekend, it was already 6pm. Kalau diikutkan hati rasa macam hendak rest sahaja, furthermore the day after was Monday. A working day. Kalau buat macam-macam kerja, tidur lambat nanti Monday sure malas hendak kerja. Hehehe. But since I was all sick of the 2 whole days jalan-jalan non-stop, I really felt like doing some housework. So sampai rumah sahaja saya terus lipat kain, cuci bathroom, kemas bilik, kemas rumah, dan sempat prepare dinner pun! &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;By the time I was done, it was around 9pm. Tetapi saya tidak rasa penat langsung. Sempat pula main dengan Myiesha and spend quality time with Mett before sambung lagi update blog sampai jam 1.30 pagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And I was all satisfied sebab rumah bersih. Dan keesokan paginya tidak rasa berat pula hendak bangun pagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It actually depends on you on how you want to manage it. We have 7 days a week, so manage it wisely. This is how I do it, if you want a better picture.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Monday&lt;/u&gt;: &lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cooking.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Tuesday&lt;/u&gt;: &lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cuci kain and cooking.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Wednesday: &lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lipat kain. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;No need to cook because Mett will tapau from pasar malam! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Thursday&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;: &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cooking.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Friday&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;: &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cuci kain and cooking.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Saturday&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;: &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sapu rumah, mop rumah, cuci kipas, cuci balcony, lipat kain.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau keluar berjalan, tidak perlu masak. Yeay! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Sunday&lt;/u&gt;:&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cuci bathroom, kemas dapur.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau keluar berjalan, tidak perlu masak lagi. Double yeay! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for ironing, kami hanya akan iron baju apabila hendak keluar rumah. Hari kerja pun begitu, weekends pun begitu juga. Selalu ada niat hendak iron semua baju serentak macam Maman selalu buat. Maman always take a whole day to just iron clothes penuh satu almari so that Daddy can always choose which shirt he wants to wear everyday. But guess I need all the time I have to spend time with my family too. Almaklum sahajalah, I only meet my loved ones for several hours only every night. Weekends pula selalunya packed dengan balik rumah Maman, weddings, keluar dengan BFFs or balik kampung.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So mana yang boleh tolak tepi, kami tolak tepi dahulu. Same goes to spring cleaning every weekend itu. Kalau ada weekend yang packed, kami suami isteri akan gotong royong buat siapkan cepat-cepat or just skip the whole thing until the next weekend. Or kalau tidak penat, sambung buat sikit-sikit throughout the working week. It all depends.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And I am very lucky indeed because Mett is very helpful. Dia sangat rajin tang jemur kain, angkat kain, sapu mop rumah, cuci kipas. Sometimes even with the dishes too! Memang sangat banyak membantu. Sebab itu saya tidak pernah berkira, dan mana-mana yang dia tidak buat, saya akan buat dengan sepenuh hati. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So far this is my schedule for almost 3 years of marriage, and Alhamdulillah I can cope with it despite working full-time 9am-7.30pm. Keluar rumah jam 8 pagi, sampai rumah 9 malam, tetapi tetap boleh cope. The tip here is not to overload yourself with chores, nanti akan rasa penat dan stress. Kalau penat, jangan paksa diri. Always feel free to postpone them to the next day. Dahulu saya selalu juga paksa diri. But then selepas itu setiap kali saya rasa penat dan mengantuk gila, saya akan berehat dan tidur dahulu. Then I discover that the next day I can actually do extra work, and feel good and all energetic!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But if you have children and working full-time, the most important thing is to get assistance from your husband. Sebab sudah sama-sama penat bekerja, so it will be fair to sama-sama penat di rumah juga. Bukanlah hendak kata berkira, kalau anda boleh jadi isteri conservative yang mithali gila hendak buat semua pun boleh juga lagi bagus dapat pahala banyak, but it is really challenging. Kalau boleh, memang hebat gilalah! Respect! Hehe. :D Tetapi kalau boleh dapat husband bantu untuk beberapa chores yang dia boleh buat dan suka buat, it will just be perfect. Selain dapat menerbitkan rasa mesra, kasih sayang dan teamwork, ia juga sebenarnya dapat mewujudkan persefahaman. Apabila sama-sama balik kerja, sama-sama buat kerja rumah, sama-sama penat then sama-sama akan faham. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Cuba kalau balik kerja wife lintang pukang tunggang langgang buat segalanya dan husband lepak baca newspaper, surf internet dan tengok TV. Then as soon as the clock shows 11pm, wife is exhausted and husband is horny. Rasanya apa yang akan berlaku? Agak-agak nanti isteri akan mengamuk kah?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau sama-sama penat, sama-sama boleh tidur. Kalau sama-sama tidak penat, sama-sama boleh bergembira. I think this is much fairer. Don't you think so? :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Habislah nanti saya kena kecam dengan Obedient Wives Club pula sebab sebarkan ajaran songsang. Kahkahkah!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;In short, I think my married life without a maid is just perfect at the moment. So far so good, Alhamdulillah. And I hope things will be much better by next year semoga saya akan semakin pandai handle dan manage rumah tangga. InsyaAllah. Kalau sesuatu tidak mengizinkan, then make the best dengan apa yang ada. Macam tajuk request you. You were asking about married life without a maid for us low to medium income family, kan? So kalau tidak ada fulus untuk ambil maid then enjoy life to the fullest without one. See things from a different perspective, always be grateful, and be positive! Do not be amazed if I tell you that a few of my blogger friends can even do baking at night despite working full-time, have children and not having a maid! Hebat, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;If we can, you can too! Cewah, macam slogan pula. Hehe. Good luck!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8360829205653479237?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8360829205653479237/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8360829205653479237' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8360829205653479237'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8360829205653479237'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/married-life-without-maid.html' title='Married Life Without a Maid'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-7576475897304413091</id><published>2011-12-06T07:25:00.001+08:00</published><updated>2011-12-06T07:25:00.477+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>24 Weeks Pregnant</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Yesterday was such a challenging day for me. I was experiencing this very bad feeling, tidak tahu macam mana hendak describe. Rasa perut sangat tegang. Sangat keras. Sangat besar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sangat sakit. Sakit perut. Sakit pinggang. Sakit badan seluruhnya. Sampaikan kalau tersentuh sedikit di perut pun rasa sakit. And towards end of the day rasa macam hendak migraine pula.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sangat rasa macam hendak menangis. Lebih rasa hendak menangis apabila customers menjerit memaki macam orang gila sedang saya menahan sakit. T_T&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun hidup perlu diteruskan. So I still went to work yesterday walau sejak malam kelmarin sudah terasa sakit. Rasa sayang kalau ponteng, it is only early month and I need to get that Attendance Allowance dan memperbanyakkan OT this month untuk cover apa yang patut. Haih beginilah hidup sebagai seorang wanita. Kalau lelaki bilang hidup mereka mencabar, apa kurangnya hidup kita. Dengan pregnant lagi. Dengan macam-macam masalah lagi. Tetapi kita tetap gigih keluar mencari rezeki dengan segala kudrat yang ada.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pengorbanan seorang ibu dan isteri memang tidak dapat dinilaikan dengan apa sahaja di dunia ini. Apatah lagi pengorbanan seorang ibu. Belum pun lahirnya anak, seorang ibu telah perlu hadapi bermacam-macam perkara. Betul tak, &lt;b&gt;&lt;a href="http://myaishah.blogspot.com/2011/12/39-minggu-dan-2-hari.html"&gt;Aishah&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;? :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kerana itu syurga letaknya di bawah kaki ibu. Kerana itu berkata 'Ah' kepada ibu pun sudah dikira dosa besar.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan hari ini, saya kembali lagi ke office dengan semangat yang baru. Saya harap saya dapat bertahan until the end of the day, in which besok saya sudah apply leave untuk pergi check up di Klinik Kesihatan. Harapnya selepas check up boleh berehat sedikit di rumah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Last week pergi check up sebab pelvic pain pun, doctor inform I need a lot of rest. Therefore I will take this opportunity to rest. Rest and update blog. How much more wonderful can it be?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Anda ada topic request?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://3.bp.blogspot.com/-25uv7TQrbos/TtyiGe0b5cI/AAAAAAAAHB0/qttNsDVv_2I/s400/burger.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5682595062070633922" style="display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 264px; " /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Kengidaman untuk hari ini: McDonald's Cheeseburger!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;:D&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-7576475897304413091?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/7576475897304413091/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=7576475897304413091' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/7576475897304413091'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/7576475897304413091'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/24-weeks-pregnant.html' title='24 Weeks Pregnant'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-25uv7TQrbos/TtyiGe0b5cI/AAAAAAAAHB0/qttNsDVv_2I/s72-c/burger.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-3145554018429463518</id><published>2011-12-05T00:39:00.002+08:00</published><updated>2011-12-05T08:50:07.932+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Baby'/><title type='text'>Hola December!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hola December! Lamanya saya tidak update blog. Apa khabar kawan-kawan semua? Semoga semua orang baik-baik sahaja. Saya pun baik, Alhamdulillah. 24 weeks already. Farris sangat lasak. Tendang kuat bukan main. Kadang-kadang rasa mungkin akan terkoyak sahaja perut tengok kaki dia terkeluar kat pusat. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for Myiesha, budak kecil itu semakin membesar dengan bijak. Ya Allah, tidak menang tangan melayannya sekarang. Lasak bukan main. Bukan sahaja lasak daripada segi pergerakan, percakapan pun iya. Macam semalam kami pergi Sunway Pyramid, bukan main lagi dia lari dari hujung ke hujung. Then tolak stroller dengan penuh excited pula entah sampai ke ceruk mana. Sekali kena senyum dengan mat bangla cleaner, terus dia tinggalkan stroller tengah-tengah, lari lintang pukang cari saya, pekik &lt;b&gt;&lt;i&gt;Mummyyyy!&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tidak cukup dengan itu, selepas itu boring-boring, tiba-tiba dia nyanyi kuat-kuat pula. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;PAPAKU PULANG DARI KOTAAAAA! &lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;PAPAKU BELIKAN KERETAAAAA!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;KERETA KECIL WARNA MERAHHHH!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;BOLEH KU BAWA KE SEKOLAHHHHHH!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;PON PON PON PON PON PON PON PON PONNNNN..~&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kuat, tahu! Macam tertelan speaker. Kami suami isteri hanya mampu tergelak sahaja. Tidak mampu buat apa lagi pun iya. Terasa kelakar menggeletek perasaan pun iya juga. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi selasak-lasak Myiesha, dia sangat pandai ambil hati kami. Kami tidak pernah dapat rasa penat atau annoyed melayan karenahnya kerana dia kini pandai sangat menyakat. My favorite is, of course, apabila dia ambil sesuatu dan sorokkan di belakang badannya. Then dengan penuh cheeky dia bilang,&lt;i&gt;&lt;b&gt; Takleh!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Or sometimes apabila kami suami isteri berbual di dalam kereta, dengan tidak tersangka dia akan menyampuk, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Untunglahhh!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thanks to her Mak Su, yang telah mengajarnya perkataan yang bukan-bukan ini. Haha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Or macam tadi, dia makan nasi ayam di KFC. Kami kasi dia spoon. Mula-mula dia makan baik-baik. Then dia main-main. Last-last dia benamkan mukanya dalam mangkuk nasi itu dan pakai lidah untuk ambil nasi itu masuk ke dalam mulut. Macam kucing. Hahaha. Then apabila Mett hendak suap dia baik-baik, dia tutup muka dengan kedua-dua telapak tangan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Comel gila. Hendak marah pun tidak jadi marah. Paling selalu pun cubit pipi dia kuat-kuat dan bilang, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Mummy loves you so much, you know!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Buah hati pengarang jantung kami. Dialah racun, dialah penawar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;Pejam celik pejam celik, we have now reach December. How time flies. Usia perkahwinan sudah hampir masuk 3 tahun. Usia Myiesha sudah hampir masuk 2 tahun. Dan usia saya? Usia saya tidak perlu ceritalah, ya. Hahaha. Never thought that I will live this long. I am now in my late 20s. Dahulu time sekolah ingatkan hidup hanya sampai di situ sahaja, tidak akan membesar lagi. Tidak pernah menjangka akan mendewasa begini, berkahwin dan memiliki anak-anak sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Now I cannot imagine anak-anak membesar, berkahwin dan ada cucu-cucu pula.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hahaha merepek.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;So what have I done this year? I first wanted to say that I think this year is just ordinary, with no exceptional achievements. But then as I write, I think there are just so many things that have happened. Suka duka. Senang susah. Rain and shine. Dalam banyaknya cabaran, selalu sahaja terselit kegembiraan dan kebahagiaan yang selalu membuatkan hati ini bersyukur dan minda ini beringat. Alhamdulillah. Tidak ada perkara lain yang dapat saya lakukan melainkan bersyukur kepada Allah di atas segala rahmat dan kasih sayangNya yang tidak terhingga. It has been a great year so far, and I hope next year will be better for my small family and I. And also for all of you too.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I want to write a flashback entry on this year, dan juga tentang azam saya untuk tahun hadapan, but guess I would have to wait for December to end first. So I will just leave you here for now. I hope to complete several request entries and write more random stuffs about myself and my life before the year ends. InsyaAllah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Have a great Monday, everyone! No Monday blues, OK. Must start rehearsal for next year's new year resolution. Hehe. ;)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-3145554018429463518?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/3145554018429463518/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=3145554018429463518' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/3145554018429463518'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/3145554018429463518'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/12/hola-december.html' title='Hola December!'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-6502231709640390734</id><published>2011-11-30T08:30:00.002+08:00</published><updated>2011-11-30T08:35:00.644+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Baby'/><title type='text'>Wordless Wednesday 301111</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-1ItdzLua3dM/TtV5ZxPzcbI/AAAAAAAAHBE/4ThkxtOsDWQ/s1600/myiesh.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680579988621062578" src="http://2.bp.blogspot.com/-1ItdzLua3dM/TtV5ZxPzcbI/AAAAAAAAHBE/4ThkxtOsDWQ/s640/myiesh.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-6502231709640390734?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/6502231709640390734/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=6502231709640390734' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6502231709640390734'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/6502231709640390734'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/wordless-wednesday-301111.html' title='Wordless Wednesday 301111'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-1ItdzLua3dM/TtV5ZxPzcbI/AAAAAAAAHBE/4ThkxtOsDWQ/s72-c/myiesh.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8750925588991091863</id><published>2011-11-29T15:59:00.000+08:00</published><updated>2011-11-29T16:02:55.094+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Second Pregnancy'/><title type='text'>23 Weeks Pregnant</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I am currently 23 weeks along and experiencing &lt;a href="http://www.depression-guide.com/baby-care-guide/pregnancy/pelvic-pain.htm" style="text-align: justify; "&gt;&lt;b&gt;pelvic pain&lt;/b&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="text-align: justify; "&gt; and kemengahan. I remember experiencing pelvic pain when I was expecting Myiesha, tetapi tidak ingat how many weeks along. As for kemengahan, baru kali ini betul-betul terasa. Naik turun tangga jejantas, naik turun kejar bas, dan bercakap dengan customers non-stop sudah terasa challenging. Especially naik turun tangga overhead bridge lah. Sebab tinggi, kan? I wonder if this is normal at almost 6 months pregnant, sebab belum sarat lagi, kan?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Maybe I should start jogging to build up my stamina. Sudah pregnant begini baru hendak jogging, eh? Hahaha. But I really must jog after I deliver lah. I plan to get the anak dara figure after my second child. Kali ini hendak pantang betul-betul. Diet betul-betul. Semua betul-betul. Azam tahun baru! Cewah! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apart from this pelvic pain and kemengahan, I am all good. Great, to be exact. Lebih great tang makanlah. Apa orang sebut, mesti hendak. Hari itu my BFF Azreen asyik upload gambar spaghetti bolognaise di Facebook. Tiba sahaja weekend terus seret Mett ke KLCC makan spaghetti bolognaise di Milano Pizza, Signature Foodcourt, Suria KLCC. Rasa heaven gila! &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Spaghetti ini adalah yang terbaik. Serious. Pernah makan di banyak tempat, tetapi tidak pernah ada lagi yang boleh lawan yang ini. Except Daddy's home-made spaghetti lah, of course.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Daddy, bila hendak buat spaghetti with meatballs lagi? Mengidamlah. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-zvi4k4m2208/TtSLYxYjfgI/AAAAAAAAHAs/6IypDTOidDo/s400/spag.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680318287710486018" /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;This photo was taken during my first visit to KLCC selepas beranakkan Myiesha.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Time pantang pun kepingin makanan ini.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Apatah lagi sekarang, kan? Hehe.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Refer&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; &lt;a href="http://hannahjohary.blogspot.com/2010/02/myieshas-first-outing.html"&gt;&lt;b&gt;HERE&lt;/b&gt;&lt;/a&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Besides this spaghetti bolognaise, saya juga sedang gila pelbagai jenis makanan lain. Mostly those hard to get di area rumah saya. Like traditional kuihs macam goreng pisang dan cekodok pisang. Yummy! Almaklum sahajalah, saya tinggal di kawasan pergunungan Alps. Hahaha. Bukanlah. Saya tinggal di kawasan perumahan Cina. So tidak ada gerai-gerai kuih ini. Sedih gila, kan? Kalau gerai duck rice banyaklah. Dan juga gerai babi salai. Haha. Every Thursday pun ada pasar malam di sini. Meriah sungguh. Tetapi pasar malam Cina lah. T_T&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So last weekend juga, selamat sahaja pekena spaghetti bolognaise di KLCC itu, saya terus ke rumah Maman di Wangsa Melawati. It always feels good to be home again, kan? Tempat saya dibesarkan. Dan kawasan perumahan Melayu pula. So apa lagi? Sepanjang bermalam di rumah Maman throughout the weekend, asyik pekena goreng pisang sahaja setiap petang. Puas hati sangat dapat makan!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apabila pregnant begini, makanan yang biasa-biasa sahaja pun tiba-tiba jadi luar biasa. Dan tiba-tiba macam susah hendak dapat pula. Memang mencabarlah bagi sang suami. Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mencabar juga apabila isteri suka sangat mengadu lapar pada waktu tengah malam. Tengah-tengah malam sedang nyenyak tidur, tiba-tiba dikejutkan. Apabila suami tanya, &lt;b&gt;&lt;i&gt;Kenapa?&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; Ingatkan sudah hendak terberanak ke apa. Tetapi jawapan yang dia dapat hanyalah, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Sayang. Lapar!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Memang tidak ada jawapan lainlah yang diberikan kecuali tepukan-tepukan suruh tidur balik, dan pujukan, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Nanti besok kita makan, OK&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Besok? Lama sangat hendak tunggu besok!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But serious, food and hunger is the biggest topic now. Asyik fikir makan sahaja. 3 more months to go. Hope Mett tidak botak by then. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Like today, I just texted Mett saying, &lt;b&gt;&lt;i&gt;Sayang. Rasa macam nak makan Double Zinger Burger for dinner&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;. Mett replied, &lt;i&gt;&lt;b&gt;OK. Nanti malam kita makan&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;. Terus rasa happy gila. Nothing makes me happier than food nowadays. Apabila dapat makan rasa bersyukur sangat. Rasa gembira sangat. Rasa best sangat. Mood pun ceria sahaja. Pregnant ladies are indeed lucky, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi lebih lucky kalau text, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Sayang. Rasa macam nak iPhone!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Dan dibalas, &lt;i&gt;&lt;b&gt;OK. Nanti balik ni I belikan&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;. Lagi rasa heaven, kan? Kahkahkah!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;&lt;img src="http://2.bp.blogspot.com/-6sRI2ox0IAI/TtSNvG_Ds5I/AAAAAAAAHA4/D14blYfws8s/s400/KFC-Double-Zinger-Burger.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680320870489502610" style="display: block; margin-top: 0px; margin-right: auto; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; text-align: center; cursor: pointer; width: 265px; height: 400px; " /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Double Zinger Burger!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Aku kepinginkan kamu!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8750925588991091863?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8750925588991091863/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8750925588991091863' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8750925588991091863'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8750925588991091863'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/23-weeks-pregnant.html' title='23 Weeks Pregnant'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-zvi4k4m2208/TtSLYxYjfgI/AAAAAAAAHAs/6IypDTOidDo/s72-c/spag.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8830754161511727974</id><published>2011-11-29T12:31:00.003+08:00</published><updated>2011-11-29T13:14:05.944+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Cara untuk Menghadapi Kata-Kata Orang</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-ws5KsySssdI/TtRmaSE132I/AAAAAAAAHAg/L8kdd1mHqE0/s1600/pic.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 246px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-ws5KsySssdI/TtRmaSE132I/AAAAAAAAHAg/L8kdd1mHqE0/s400/pic.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680277631735816034" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After all the kecaman, this is my first entry after 5 days of relaxing. Tidak tersangka, saya masih lagi kuat menghadapi dunia blogging yang serba mencabar ini. Bohonglah kalau saya kata saya tidak terkesan langsung dengan apa yang berlaku. Saya pun hanya manusia biasa yang mempunyai hati dan perasaan. Yang memiliki emosi. But guess, all the support I get from my family, BFFs, friends, blog readers, sampaikan kepada mereka yang saya tidak pernah kenal langsung, adalah penawar hati terbaik. Alhamdulillah. I can never thank all of you more. Tidak ada apa-apa yang saya dapat lakukan untuk membalas segala kebaikan kamu semua kepada saya selama ini, kecuali Allah semata-mata.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan blogger-blogger tegar yang telah melalui semua ini, malah lebih teruk lagi daripada ini, adalah idola saya. Seriously. Pada waktu patahnya semangat, pada waktu hilangnya pertimbangan, pada waktu air mata menjadi peneman, saya fikir sendiri. They have faced a lot, and yet mereka masih setia ber-blogging. Masih mampu menghiburkan kita. Masih dapat share stories yang kita suka baca. Siapa tahu berapa banyak haters yang mereka ada. Berapa banyak kutukan yang mereka terima setiap hari. Kita tidak tahu tentang itu. Apa yang kita tahu adalah, kita mahu baca blog mereka setiap hari because they make our day. And it will be a disappointment kalau mereka tidak lagi wujud.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This makes me strong. Perasaan untuk tidak menjadi selfish itu. Blog ini sudah menjadi sesuatu yang sangat public. Saya sudah terlanjur jauh, dan tidak ada lagi jalan untuk pulang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So Hannah Johary, face everything with a brave heart!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So here I am again, replying another request dengan ayat melampau-lampau, rasa gah dan menulis seperti orang berpengalaman sudah 50 tahun. This would be the first time I am writing a disclaimer in my entry. Kepada sesiapa yang hendak baca dengan penuh ikhlas, silakan. Kepada yang datang dengan penuh rasa annoyed, dipersilakan berambus.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bismillahir Rahmanir Rahim.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This entry comes from another request on my chat box. From Adda. Begini request-nya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Hi HJ. I nak request entry bole? Lebih kurg mcm entry terbaru u tu la. I ada tolong sorg kwn. Act, bru je knl. Kes bercerai. Skrg dia dh rujuk smula. Tp bole pula dia tuduh I yg pngaruhi dia n buruk2kn dia.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;So mcmne I nk hadapi situasi ni? Mmg x sgka I bg susu tp dibalas tuba pulak. I mmg mnyesal tolong dia sblm ni. I malu dgn kwn2 bila dia kata I bercerita buruk ttg dia sdgkn dia yg buka pekung dada sndiri. Skrg, nk bersihkn nama, dia tuduh I pulak. Plz HJ help me...&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thanks, Adda. Saya akan cuba menulis tentang ini sebaik mungkin.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Your request reminds me of a story yang sudah lama saya dengar. Cerita yang sangat similar yang dialami oleh seorang kenalan saya. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ceritanya begini. Kawan saya ini ada seorang kawan yang datang dari negara seberang. Orangnya cantik. Dan kaya gila. Kalau dengar ceritanya, memang kagum habis. Rumah besar macam istana. Orang gaji berlambak-lambak. Apa yang diinginkan, minta sahaja pasti dapat. Oleh kerana terlalu kaya, dia tidak pernah buat kerja rumah. Tidak pernah masak. Tidak pernah mengemas. Tidak pernah kemas katil sendiri pun. Semuanya ada orang siapkan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pendek kata, dia tidak pernah merasa susah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hendak dijadikan cerita, pada suatu hari wanita cantik dan kaya ini telah berkenalan dengan seorang lelaki tampan dari negara kita. Lelaki ini memang tampan, muka kacukan Arab. Wanita mana pun pasti cair. Termasuklah wanita cantik dan kaya ini. Padahal pada waktu ini wanita cantik dan kaya ini sudah ada boyfriend dari negaranya sendiri. Sama kaya, sama cantik dan sama padan. Tetapi cinta tidak kenal siapa, kan? So wanita cantik dan kaya ini telah meninggalkan boyfriend nya yang sama kaya, sama cantik dan sama padan itu untuk berkahwin dengan lelaki tampan kacukan Arab itu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Setelah berkahwin, mereka berpindah ke sini. Ke Kuala Lumpur. They lived in an apartment just like you and me. Tidak ada kemewahan. Tidak ada maid ramai-ramai. Tidak ada harta makan tidak habis 7 keturunan. Semuanya wanita cantik dan kaya ini kena buat sendiri. Cuci kain. Masak. Segala. Sudahlah selama ini tidak pernah buat sendiri, kan? Sesudah berkahwin barulah wanita cantik dan kaya ini tersedar dia telah ditipu. Lelaki tampan kacukan Arab yang telah mengahwininya ini rupanya conman. Ke sana sini macam businessman besar. Tetapi habuk pun tidak ada.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Wanita cantik dan kaya ini rasa sedih, marah, bengang, kecewa dan sebagainya. Lalu semuanya diluahkan kepada kawan saya ini. Setiap masa apabila dia merajuk atau suaminya tidak berikan duit makan, dia akan ke rumah kawan saya. Menumpang bermalam-malam lamanya. Dan sepanjang menumpang bermalam-malam itu, dia mengadu pada kawan saya ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Seminggu. Sebulan. Berbulan-bulan lamanya. Seronok agaknya duduk di rumah kawan saya ini sebab kawan saya boleh masakkan dia. Boleh tolong dia uruskan kain baju. Dan dalam waktu itu, wanita cantik dan kaya ini tidak habis-habis mengeluh. Mula-mula mengeluh tentang kehidupannya, kemudian beralih pula pada cerita ex-boyfriend nya yang sama kaya, sama cantik dan sama padan itu. Dia asyik bercerita, kalaulah dia berkahwin dengan ex-boyfriend dia, tidaklah hidupnya jadi begini. Kalaulah dia berkahwin dengan ex-boyfriend dia, sudah tentu hidupnya senang dan bahagia. Dia bercerita ex-boyfriend nya begini. Ex-boyfriend nya begitu. Suaminya pula begini dan begitu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pada mulanya, kawan saya ini jadilah teman setia. Lent her ear to listen. Her shoulder to cry on. Berbakul-bakul nasihat dicurahkan. Berbaldi-baldi perhatian diberikan. Berkoyan-koyan kata-kata yang baik disampaikan. Sabar. Redha. Berdoalah. Solatlah. Ingatlah padaNya. Semuanya lah. Namun lama-kelamaan apabila disogokkan cerita yang sama, keluhan yang sama saban hari, telinga jadi bingit. Hati jadi panas. Pada satu hari yang mendamaikan, kawan saya bilang pada wanita cantik dan kaya ini. Kalau rasa ex-boyfriend dia itu perfect. Kalau rasa pasti akan bahagia hidup dengannya. Kalau rasa hidup dengan suami conman dia sekarang ini terseksa, menderita dan tidak berguna, then why waste time? She was still young and beautiful. Pergilah kejar kebahagiaan yang diimpikan. Pergilah kahwin dengan ex-boyfriend dia itu. Kenapa buang masa, buang tenaga, buang air mata setiap hari mengeluh tanpa henti?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ada logiknya juga, kan? Kahkahkah! Kena buku dengan ruas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Then entah bagaimana, wanita cantik dan kaya ini semakin kurang melepak di rumah kawan saya ini. Terasa mungkin. Rasa tidak diberikan perhatian sewajarnya lagi, mungkin. Semakin lama semakin kurang, kurang, dan makin kurang. Dan last sekali lose contact. Last cerita yang didengar, dia telah mengadu pada suaminya yang kawan saya menjadi batu api suruh dia balik pada ex-boyfriend dia. Suaminya yang juga kawan kepada suami kawan saya ini yang telah menyampaikan akan perkara ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Danggg.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Manusia ini kadang-kadang sangat kelakar, kan? Berbulan lamanya tidur rumah orang itu, makan makanan orang itu, kain baju diuruskan oleh orang itu, tiba-tiba bilang orang itu jadi batu apa pula. Yang kau pergi mengeluh siang malam itu kenapa? Haruslah orang fed up dengan kau, ya tidak? :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I am not sure of how your story is, Adda, but guess dalam cerita anda, saya percaya anda telah menjadi kawan yang sebaik-baiknya selama ini. Asal kawan anda itu hendak cerita, anda dengar. Asal dia hendak mengadu, anda luangkan masa. Asal dia minta nasihat, anda nasihatkan dia macam-macam. But now that dia sudah rujuk balik, dia salahkan anda pula tidak pasal-pasal. Worst still, dia tuduh pula anda pula yang mempengaruhi dia dan buruk-burukkan dia. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Rasa macam buang masa sahaja, selama ini membantunya, kan? Haih.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi inilah realiti kehidupan. Dan inilah namanya manusia. Kadang-kadang kita sudah all out buat baik, tetapi balasan yang kita dapat adalah sebaliknya pula. Terkena balik pada diri kita pula. Sudahlah benda yang orang itu cakap adalah benda yang tidak benar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But worry not. Dalam hal ini anda sepatutnya tidak perlu risau kerana anda tidak salah. Dan benda yang dia tuduh anda bukan-bukan itu pun adalah benda tidak benar. But I understand, sebagai seorang manusia yang ada hati, perasaan dan emosi, pasti sangat sukar untuk anda lupakan perkara ini. Because it has hurt your feelings. Saya pun sama. After many days paksa diri bilang, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Drop it, Hannah! Drop it, Hannah! Drop it, Hannah! &lt;/b&gt;&lt;/i&gt;macam orang psycho, baru semalam saya dapat sedikit kekuatan. Fobia, OK! Hendak update blog pun fobia. Hendak tweet pun fobia. Fobia sebab asyik fikir am I not a good wife and mother? Padahal selama ini OK sahaja, memang tidak pernah abaikan tanggung jawab pun. Tetapi pasal perkara ini, sudah hampir jadi orang gila. HAHAHA.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;Being a human being, I would have to admit sampai ke mana sahajalah tahap kesabaran kita. Kita bukan Nabi, bukan para Rasul, bukan malaikat. Namun kita selalu dinasihatkan untuk bersabar sedaya mungkin. But what if anda sudah bersabar sedapatnya, tetapi fikiran masih sahaja runsing. Hati masih sahaja sakit. Perasaan masih sahaja tidak boleh terima. What to do? Setiap hari tidak keruan. Asyik hendak marah. Asyik hendak emosi. Asyik hendak mengamuk tidak pasal-pasal sebab perasaan tidak terluah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To be honest, the first thing that you must do when this happens is, luahkanlah perasaan itu. Orang bilang kalau time marah itu sedang berdiri, maka duduklah. Kalau duduk pun still tidak boleh, berbaringlah. Kalau baring, tidur, tetapi tetap mengigau-ngigau teringat-ingat, apa yang perlu dilakukan? My advise sebagai seorang manusia yang penuh kekhilafan, luahkanlah untuk melepaskan segala perasaan itu. Meluahkan ini ada banyak cara. The best way, haruslah shoot balik kepada yang empunya diri. Lepaskan pada suami dan anak, atau kerja, haruslah memudaratkan diri sendiri. So lepaskan pada orang yang sepatutnya dilepaskan itu. It can be jumpa face to face, tulis, SMS, cakap di telefon, chat, email. Macam-macam cara sekarang. Teknologi sudah sangat advanced, kan? Hehe. But the main thing is, luahkanlah. Selagi tidak luahkan, hati tidak akan tenang. Especially kita perempuan, sebab naluri kita memang macam ini. Tidak kira time marah atau sedih atau apa sekalipun, selepas luahkan kita akan rasa lega, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So luahkanlah. Cara luahkan pun terpulang pada diri anda sendiri. Ada orang kasar gila, apabila tulis haruslah tanda seru memanjang. Diselang seli pula dengan makian. Selepas maki baru rasa lega. Hahaha. Or tulis baik gila, tetapi penuh sindiran. Asal orang baca, rasa pedas sahaja. Hari ini tidak ada makan cili pun rasa pedas semacam. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for me, walau macam mana marah pun, saya suka ambil pendekatan yang baik. Sebab bagi saya, waktu baik atau waktu tidak baik pun, orang sekeliling akan sentiasa memerhatikan kita. So to be safe, sentiasalah cool dan bertenang. Walau apa sekalipun yang terjadi, jangan gadaikan maruah kita sebagai seorang perempuan. Kerana perempuan fitrahnya adalah bersopan, berlemah lembut, dan bertatasusila. Janganlah kerana satu perkara itu, ia akan menjejaskan nama baik kita. Katakan selama ini kita baik gila dengan semua orang, but one day one thing happens, kita hilang sabar dan memaki orang di sekeliling kita. Apa pandangan orang? Sudah menjadi fitrah manusia juga, suka sangat ingat sesuatu yang buruk lebih daripada sesuatu yang baik. So to be safe, jangan sesekali langgar fitrah ini. Walau apa sekalipun, take care of yourself. Sentiasalah jadi pihak yang menang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bak kata Rohani dalam filem Madu Tiga, ketika berada di kedai emas bersama Cik Latifah dan Hasnah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Kalau kita bergaduh begini, bererti kita merendahkan martabat kaum wanita.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas luahkan semuanya dari A sampai Z, dari 1 sampai 1000, dari hujung rambut sampai hujung kaki, the next thing you must do is, jangan fikir sangat. And drop the topic. Dua perkara ini adalah pengubat hati anda. Dan ia akan menyelesaikan masalah anda buat selama-lamanya. Kalau anda dapat buat dua benda ini memang anda hebat, because I myself take days to do this two. Hahaha. Take as much time as you need, lain orang lain tahap daya tahannya. But in the end, you just have to let go.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Jangan fikir sangat and drop the topic means jangan fikir lagi sudah. Full stop. Habis. Finish. The end. Selepas ini kalau ada lagi anda dengar cerita tentang perkara ini, just stick to one slogan in your mind. PERGI MAMPUS. Go to hell. Whatever. Or laugh! :D Use whichever word that is suitable for you and that cures you the most. Asal dengar sahaja, cepat-cepat lindungi diri, pendengaran dan perasaan anda jangan kasi tercalar lagi. Sebab selagi anda tercalar, selagi itu anda tidak dapat let go. So jadilah seseorang yang kebal. Yang kalis. Yang tegar. Apa sekalipun yang terjadi selepas itu, jangan biarkan ia affect diri anda lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;It is sometimes also fun to make this crazy problem a joke, yang setelah selesainya, ia menjadi satu perkara yang boleh dibuat bahan ketawa dengan kawan-kawan terapat. Jadikan ia bahan ketawa, dan bahan sindiran for each other. Ia sedikit sebanyak dapat kendurkan stress. My BFFs just love to do this a lot. Ada dialog yang sudah bertahun lamanya tetapi tetap jadi bahan ketawa dan sindiran. It is like a therapy for all of us after all the hard times. ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Talking about BFFs, guess one of the most important thing that comes naturally when you have problems, is the support from your loved ones. Usually from your family members and friends. Mostly people who knows you will support you. Sokongan ini, tidak kira dari apa segi sekalipun, adalah sangat membantu dalam merawat hati yang terluka. Mereka yang support anda adalah mereka yang mengenali anda, mempercayai anda dan menyayangi anda. So never take this for granted. No matter how heartbroken you are, count your supports, dan cepat-cepatlah sembuh sebagai tanda menghargai setiap sokongan yang anda terima. They love you, and they want you to always be happy. So jangan panjang-panjangkan rasa stress itu. Lebih cepat anda kembali menjadi diri anda sendiri yang kuat, gembira dan bahagia, mereka yang menyayangi anda juga akan lebih cepat senang hati. Kita tidak akan mungkin ada sesuatu untuk membalas setiap perkara baik yang orang harapkan untuk kita dan doakan kita, so this is something that we can do.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;After all that has happened, jadikan semua perkara pahit yang terjadi itu kenangan yang terpahat di dalam memori. Bukanlah hendak kata kita harus ingat untuk berdendam atau memikirkan salah orang, tetapi jadikan panduan untuk kita jadi manusia yang lebih baik dan lebih berhati-hati pada masa akan datang. Jadikan semua ini sesuatu yang harus diingat sesekali, seperti side mirror di kereta. We might see this as something bad, tetapi dalam setiap perkara buruk yang terjadi pasti ada hikmah di sebaliknya. It is not how we go through it that matters, it is what we learn from it that is the most important. Jangan berhenti belajar daripada pengalaman. Setiap pengalaman, baik atau buruk, kalau kita jenis orang yang berfikir, ia akan ajar kita menjadi manusia yang lebih baik. Jangan ego terhadap pengalaman. Setiap orang, kalau mereka bercakap sesuatu, merepek atau tidak merepek, pasti ada sesuatu yang kita boleh dapat daripadanya. Ada kalanya kita rasa kita sudah OK, kita rasa kita buat perkara yang betul, tetapi rupanya masih ada benda yang kita belum nampak pada diri kita sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Last but not least, be careful in the future! Kita tidak akan pernah dapat menduga bagaimana pengakhiran hubungan kita dengan seseorang itu. So be careful. Walau betapa baik, simpan 10% for yourself in case of things like this. Kadang-kadang orang yang paling rapat dengan kita seperti husband and family members pun boleh mengecewakan kita, apatah lagi kawan-kawan. So kalau nasihat, bercakap, apa sahaja yang dilakukan, lakukan dengan ikhlas. Tetapi dalam masa yang sama, selalu ingatkan diri sendiri kalau selepas ini apa-apa terjadi, kita halalkan sahaja semuanya. Do not take it to heart. Dan kalau anda jenis orang yang sangat sensitive, sangat mudah tercalar perasaannya, do not go all out. Sebab kalau kita go all out untuk seseorang, apabila jadi perkara macam ini, kita akan jadi lebih kecewa. So dalam apa sekalipun yang dilakukan selepas ini, berpada-padalah. Biar dapat membantu orang sebanyak mungkin, dan dapat menjaga hati kita sebanyak mungkin juga. Like in my entry &lt;a href="http://hannahjohary.blogspot.com/2011/10/susah-rupanya-hendak-jadi-ikhlas.html"&gt;&lt;b&gt;Susah Rupanya Hendak Menjadi Ikhlas&lt;/b&gt;&lt;/a&gt;, kita sememangnya tidak pernah boleh buat apa yang lebih daripada kemampuan diri sendiri. Jadi buatlah sekadar termampu, dan selainnya insyaAllah things will turn out the way it should be.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;To Adda, saya harap anda dapat tabahkan hati menghadapi semua ini. Yes, it might be a difficult time for you now, but believe me, semuanya akan berlalu nanti. Dan apabila semuanya berlalu, orang akan tahu siapa benar dan siapa salah. And if you stay put now, anda akan jadi pihak yang menang itu nanti. InsyaAllah. Sentiasalah percaya, Allah sentiasa bersama orang-orang yang benar dan orang-orang yang sabar. Jadi jangan cepat melatah, jangan cepat tersentap, jangan cepat susah hati. Semuanya akan baik-baik sahaja. Like me now. I am still breathing and writing. Alhamdulillah. ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;P/S: Special thanks to everyone who has dropped comments on my previous entry. I cannot thank all of you more. Hanya Allah sahaja yang dapat membalas sokongan berterusan anda terhadap blog ini. And not to forget, my besties, for these entries.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;a href="http://ynaziggy.blogspot.com/2011/11/hye-kamu-yang-menyibuk-hal-orang-lain.html"&gt;&lt;b&gt;Hye Kamu Yang Menyibuk Hal Orang Lain&lt;/b&gt;&lt;/a&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;b&gt;&lt;a href="http://zaresha.blogspot.com/2011/11/baca-saja-lah.html"&gt;Baca Saja Lah!&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;Thank you. Thank you so much, from the bottom of my heart.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8830754161511727974?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8830754161511727974/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8830754161511727974' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8830754161511727974'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8830754161511727974'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/cara-untuk-menghadapi-kata-kata-orang.html' title='Cara untuk Menghadapi Kata-Kata Orang'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-ws5KsySssdI/TtRmaSE132I/AAAAAAAAHAg/L8kdd1mHqE0/s72-c/pic.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-160116014766263426</id><published>2011-11-24T16:21:00.003+08:00</published><updated>2011-11-26T10:07:39.236+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Myself'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>HJ Dikecam!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sepertimana yang kita tahu, blogger Hannah Johary atau lebih komersil dikenali sebagai HJ di kalangan bloggers yang mengenalinya, adalah blogger yang sedang meningkat naik dengan entry-entry tips nya. Beliau rajin melayan requests pembacanya yang membuatkan pembaca-pembacanya always wanting for more.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Namun itu bukanlah sesuatu yang pelik kerana minat ibu muda kepada seorang anak ini memang sangat minat menulis. Walau sesibuk mana, beliau tetap akan mencari masa untuk meluangkan masa untuk menulis. Dan tulisannya selalunya menyentuh hati pembacanya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi kebelakangan ini kami telah mendapat berita bahawa HJ telah dikecam oleh seseorang di Twitter. Kami telah menemui HJ untuk mendapat penjelasan lanjut. Berikut adalah temubual kami dengan HJ.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Kami:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hi HJ! Apa khabar?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;HJ:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Khabar baik, Alhamdulillah! :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Kami:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami dapat cerita yang HJ telah dikecam di Twitter kerana penulisan-penulisan yang dianggap terlalu gah, cakap tinggi melangit dan beri tips seperti sudah berpengalaman 40 tahun dalam hidup berumahtangga. Apa pendapat HJ tentang perkara ini?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;HJ:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mana dapat cerita ini? &lt;b&gt;&lt;i&gt;*laughs sambil tutup muka!*&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; Saya tulis gah, cakap tinggi melangit? Bila pula.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Kami:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami merujuk kepada statement di Twitter. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Aku tegur tu pasal rasa kau ni melampau-lampau buat ayat.  Relax-relax sudah.  Jangan terbang tinggi sangat."&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Hidup ni pun bertatih-tatih lagi, ayat jangan gah sangat. Macam dah 50 tahun kahwin. Get it or not?"&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apa pendapat HJ tentang statement ini?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;HJ:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;*smiles* &lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh sudah tahu, ya. Macam mana saya nak jawab, ya? OK, to be honest, segala apa yang saya tulis dalam blog adalah ikhlas dari hati saya. Saya memang suka menulis dan minat menulis, dan saya dapati blogging adalah sesuatu yang sangat sesuai dengan jiwa saya. Niat saya menulis semuanya untuk sharing. Untuk berkongsi cerita. Kongsi pengalaman yang ada. Kalau ada yang tidak suka, saya minta maaf. Saya tidak perfect. Lagipun semua orang berbeza. Mungkin yang berkata itu, cara penulisannya cool dan relax. Saya pula suka exaggerate. Gunakan perkataan yang berunsurkan metafora. Asal tulis sahaja, orang akan rasa gah, rasa macam cakap over tinggi melangit. Mungkin kerana itu ada orang rasakan ia annoying. Macam overacting. Macam melampau. Tetapi bagi saya, itulah saya. Itulah cara saya sampaikannya. Kalau cakap, macam bagus sahaja, ya? Hahaha. Kalau suka, dipersilakan baca. Kalau tidak, tidak mengapa. Saya tidak paksa semua orang untuk baca dan menggemari entry-entry saya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Kami:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bagaimana pula dengan statements yang menyentuh hidup peribadi HJ seperti:&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Harmoni apa rumahtangga kalau balik kerja sudah malam. Lepas sampai hadap laptop   update blog panjang berjela."&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Lepas itu   pusing belakang tengok anak dan suami sudah tertidur. Harmoni ke. Harmoni habislah   tu." &lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Update   blog panjang berjela. Siap upload gambar. Karang ayat. Taip delete taip   delete. Suami anak dah selamat tidur."&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Tak sampai   hati readers tertunggu-tunggu entry baru katanya. Readers lagi penting dari suami. Baru tau. Terima kasih bagi tips!" &lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Anak dan   suami sudah tidur. Lepas tu esok pagi bangun, anak hantar kat bus stop. Menangis. Sedih. Sedih tengok anak melambai-lambai. Malam-malam kau buat apa?"&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Anak dan suami sudah tidur,   shutdown laptop, pergi menyelit dengan diorang."&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;HJ:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Yes, I read this. And it breaks my heart. It breaks my heart sebab ia semua tidak benar sama sekali. It is like anda tidak mencuri, tetapi orang menuduh anda mencuri. It is as heartbreaking as that.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But in the same time saya rasa kelakar juga. Yang menuduh macam-macam ini dia pernah ke bermalam di rumah saya, sampai tahu semua rutin hidup saya? Or dia ada pasang CCTV 24 hours kah? Kena cepat-cepat cari dan cabut ni! &lt;i&gt;&lt;b&gt;*laughs!*&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Facts yang didapati ini mungkin hanya daripada Twitter saya, Facebook saya dan blog saya yang belum mencerminkan keseluruhan hidup saya. Like I said before, I can write almost everything, but not everything. Never. So hidup peribadi saya di waktu malam ini, biarlah saya simpan sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi untuk membidas semua kenyataan ini, I would like to say that these statements are simply absurd. Kalau dahulu sebelum kahwin, yes, balik sahaja kerja saya akan terus menghadap laptop update blog panjang menjela, upload gambar segala sampai semua orang tidur. But now that I am a wife and a mother, anda ingat saya tidak ada kerja lainkah? Anda ingat saya tidak rindu suami dan anakkah?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;If I were to still live my life that way, apakah maksud sebuah perkahwinan? Spending quality time dengan suami dan anak adalah lebih penting daripada segala-galanya. Rasanya sesiapa yang ada akal pun boleh fikir sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And I think the person yang menulis tweet itu tidak buat research. Sebab kalau betul dia tahu, dia akan tahu saya selalu update blog ketika di office or di tengah malam buta selepas Mett dan Myiesha tidur. A time yang tidak pernah menganggu masa saya bersama keluarga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh, and kalau betul dia tahu sangat tentang hidup saya juga, dia akan tahu saya takkan pernah dapat menyelit antara Mett dan Myiesha ketika tidur sebab Myiesha tidak tidur dengan kami. Dia tidur sendiri di atas tilam sendiri di hadapan TV di ruang tamu. So kalau saya menyelit di antara Mett dan Myiesha, adakah saya akan tidur di hadapan pintu bathroom? Hahaha! Absurd, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I do not know what is the motive of the person yang tweet benda bukan-bukan ini. Dan saya tidak ada kepentingan untuk tahu pun. Cuma nasihat saya, kalau tidak tahu tentang hidup orang, jangan buat fitnah. Dosa fitnah itu lebih besar daripada membunuh. Sudahlah anda tidak pernah jumpa saya, tidak pernah berbual dengan saya, tidak pernah kenal pun saya. Jangan buang masa dengan tweet tidak berfaedah begini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Kami:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami juga perasan, orang itu ada tulis statement begini. &lt;b&gt;&lt;i&gt;"Nanti   balik kerja, nangislah dalam bus ya?"&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; Adakah HJ menangis di dalam bas?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;HJ:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;*gelak besar*&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ohh pada mulanya memang saya hendak menangis! Memang pecahlah hati berkeping-keping kena fitnah sebegitu rupa, dan dituduh macam-macam. Tetapi belum sempat saya menangis, selepas sahaja saya baca tweet yang berderet itu, saya dipanggil untuk attend training. Dan setamatnya training itu, saya telah ditahan oleh boss besar saya yang datang dari Singapore. Saya ingat saya telah buat salah besar apa pula. Memang bad day lah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But I was being offered something yang tidak pernah saya bayangkan. Something to do with my career, of course. It was like a dream come true. Saya ingatkan selamanya saya akan terperuk di Call Center ini, menghadap jerit pekik customers sepanjang hayat saya. Sampaikan sudah plan hendak quit job dan cari kerja lain selepas kelahiran Farris! Fed up sudah! Haha. Tetapi dengan kuasa Allah, finally kerja keras saya dihargai. Kebolehan saya diiktiraf. Dan saya ditawarkan satu tugas yang sangat saya tunggu-tunggu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Memang sangat nervous lah time bercakap dengan big boss itu. Dan saat itu telah merubah segala-galanya. Merubah kesedihan saya menjadi kegembiraan yang tidak terhingga. Allahu Akbar. Sesungguhnya Allah itu maha besar. Maha mengetahui. Tidak sempat bersedih pun sudah rasa gembira tidak terhingga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And so I did not cry in the bus! Sorry ya, kepada yang tweet itu, saya terpaksa mengecewakan anda. But guess this makes me realize that there are many other more important things that I need to focus on, like my career, my family and my friends, rather than benda merepek ini. I am all grateful dugaan ini datang tepat pada masanya, dan rahmat ini juga datang tepat pada masanya. Pada waktu ini saya sangat gembira dan ia telah memberikan saya satu pengajaran yang akan saya ingat sampai bila-bila.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Kami:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We are also glad this is over. So HJ ada apa-apa pesanankah kepada orang yang tweet perkara-perkara ini?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;HJ:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I only have two things to stress on. Tentang penulisan saya dan tentang fitnah. Tentang penulisan saya, I would like to thank that person for the critics. Selama ini yang berani comment di blog saya hanya mereka yang bersetuju dengan pendapat saya, so it is kind of fun to also have haters. Baru rasa macam artis, ya tidak? Hahaha. Baru hidup terasa balance. And again, I am sorry if you find my writings annoying, but that is the way I am. Apabila bercakap dan menulis saya memang naturally macam itu, penuh bersemangat, bak kata anda, gah dan melampau-lampau. Hahaha. You must accept that people are different. Kalau anda cool, tidak boleh juga semua orang cool. Kalau semua orang cool macam anda, baik macam anda, semua macam anda, amanlah dunia. Tidak perlu ada polis. Tidak perlu ada jail. Tidak perlu ada customer service personnel macam saya, sebab semua orang baik, tidak mahu buat complain. Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Some of these differences might be annoying, but these are the things that make the world colorful. Suka atau tidak suka, kita tetap kena terima yang semua orang adalah berbeza.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tentang fitnah itu pula, sebenarnya saya agak kecewa juga because we used to be friends on Twitter. Saling mengucapkan Selamat Pagi dan bertanya khabar. Tetapi sekarang anda berkata begini pula pada saya. The best thing is, you do not even know me! Kalau anda BFFs saya atau kaum keluarga saya yang pernah tidur rumah saya, pernah lepak sama-sama then you might know me. Tetapi anda tidak pernah kenal saya pun. So it is not fair to me. Sudahlah benda tidak benar pula. Kalau benda benar, mungkin ia boleh buat saya sedar akan kesilapan saya and improve myself in the future. I am all open to critics dan teguran, asalkan benda itu benda yang benar. Sebab saya juga manusia dan saya juga melakukan kesilapan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Whatever it is, I just want you to know that it does not affect me a bit because I am all happy with my life. I have a growing career, I have family and friends who love me, and I have just nothing more to ask for. Thank you for all the effort to tweet, saya tahu anda busy. Thank you for your time. But too bad, it is just useless.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Begitulah temubual antara kami dan HJ, dan HJ sememangnya seorang blogger yang sangat cool dan tidak cepat melatah walau dilemparkan pelbagai kenyataan yang ternyata tidak benar. Memang betul pun caranya, kalau tidak benar buat apa hendak tersentap dan marah-marah, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kami harap dengan tersiarnya temubual ini dapat menjelaskan apa yang telah dihadapi oleh HJ beberapa hari ini dan HJ juga lega kerana dapat memberikan pendapatnya juga. Diharap perkara ini tidak berpanjangan dan HJ dapat meneruskan minatnya dalam penulisan dengan lebih gigih lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-160116014766263426?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/160116014766263426/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=160116014766263426' title='38 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/160116014766263426'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/160116014766263426'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/hj-dikecam.html' title='HJ Dikecam!'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>38</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-2426365418852301288</id><published>2011-11-22T05:23:00.008+08:00</published><updated>2011-11-22T11:16:08.828+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Cara Kekalkan Kemesraan Dalam Perkahwinan</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Good morning everyone! Happy Tuesday! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;First of all, lots of apology to this very special anonymous kerana lambat tuliskan entry ini. I have one request yang telah diminta pada pagi Jumaat yang lepas, but had been very, very busy throughout last week and the weekend. Semalam pun. So I wake up at 3.30am today just to write this for you. Hope ada idea pagi-pagi ini dalam kengantukan mata. Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;OK, so this is the request.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Hi HJ! Nak request topic kat blog boleh? Topic 'Macam mana nak kekalkan kemesraan seperti baru lepas kahwin and macam mana nak fikir positif selalu'.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Such an interesting topic. Thank you! Rasanya ramai juga yang ada persoalan begini, kan. Having to be married for years, ada anak, ada rumahtangga, ada pelbagai masalah untuk diselesaikan, membuatkan ada masanya hidup terasa hambar. Kalau dahulu setiap kali dating, setiap kali jumpa rasa teruja. Kini setiap hari jumpa, boleh tidur sama-sama tidak ada orang marah pun terasa hambar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kenapa?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Before I elaborate further, I would like to tell a story about a youngster who was in love. Namanya pun HJ, but 7 years ago. Hehe. Back in 2004. I was 20 years old then. In college. And madly in love with Mett. Tanya sahaja kawan-kawan sekolah, kawan-kawan college dan kawan-kawan mana pun yang mengenali kami. Semua orang sedia maklum the love birds adalah Hannah dan Mett. Di mana ada Hannah, di situ ada Mett. Kami seperti belangkas, nothing could separate us.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;At that time we were busy with classes and studies, tetapi ia tidak pernah menghalang kami bertemu every weekend. We go out almost every weekend. Setiap minggu pasti ada alasan yang diberikan kepada Daddy untuk keluar bertemu Mett. Ada movie baru release di cinema, mesti tengok. Or hendak beli baju baru. Or lecturer suruh beli buku. Or sandal favorite sudah putus. Ada sahaja alasan untuk keluar ke mall. Padahal motive utamanya adalah untuk pergi dating. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And every dating day was always a special day for me. I will wake up early. Mandi wangi-wangi. Iron baju licin-licin. Make up cantik-cantik.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau dia lambat, tunggu lama sedikit pun tidak apa.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau ada yang tidak kena, hendak merajuk lama sedikit pun terasa sayang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sepanjang waktu dating itu semuanya indah. Makan sama-sama. Tengok movie. Jalan-jalan. Dunia bagaikan ana yang punya!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sampai waktu petang, balik rumah. Belum 5 minit sampai rumah, sudah ada text message masuk. &lt;b&gt;&lt;i&gt;I miss you lah.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; Auww! Terus hempas badan ke katil. Call dia. Gayut-gayut-gayut like there is no tomorrow. Padahal baru sahaja spend 8 hours or so bersama-sama. Itupun rasa tidak puas-puas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Indah gila, kan? That is my dating story.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan begitulah seterusnya. Setiap minggu pasti akan tunggu hari Sabtu tiba. Pasti akan tunggu waktu untuk diluangkan bersama. Penat dating, rasa macam, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Kan best kalau kahwin!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Tidak perlu lagi tunggu Saturday datang. Tidak perlu lagi kasi reason macam-macam pada Daddy untuk keluar.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tetapi selepas berkahwin, kenapa rasanya tidak se-best dating? Padahal boleh jumpa setiap hari. Boleh duduk serumah. Boleh makan sepinggan. Boleh tidur sebantal. Tidak ada sesiapa pun hendak marah. Dapat pahala lagi ada!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But guess life as a wife tidak seindah mimpi. Mungkin kerana commitments. Mungkin kerana dugaan berkahwin. Mungkin kerana macam-macam masalah yang dihadapi selepas berkahwin. Married life tidaklah selamanya indah. Macam hidup biasa ada juga ups and downs nya. Ada masanya rasa best, ada masanya rasa tidak best. Bukanlah saya hendak kata married life adalah tidak best, cumanya hidup lebih kepada realiti. Time dating dahulunya life bukannya 24/7 dikongsikan bersama. Only part of it. Apabila rasa susah, rasa sukar, rasa sedih, it only comes for a while. Nanti apabila habis dating, pulang ke rumah family, masalah itu sedikit sebanyak hilang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Now that we are married, like it or not, harus hadapinya. Ada masalah besar macam mana pun harus selesaikannya. Marah macam mana pun pada pasangan, harus hadapinya. That is why I said, hidup lebih kepada realiti. Tidak suka macam mana pun, have to work it out sampai menjadi. Kalau time dating dahulu, tidak suka, marah, kecewa, senang sahaja lepaskan. Break off. Setahun dua. Kalau suka, kalau ada jodoh, nanti berbaik, boleh kahwin. Sekarang ini hendak buat apapun kena fikir pasal marriage, fikir pasal family, fikir pasal anak. Banyak yang kena fikir.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;That is why marriage is only for adults. Youngsters yang sedang ber-dating itu, enjoy your dating life. Nanti apabila berkahwin, banyak sangat commitment yang menanti kamu. Please do not crack your head before the time comes. Enjoy life! :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;OK, berbalik kepada topik, I would have to admit, yes ada masanya life terasa hambar. Life terasa boring. Life terasa tidak best. Semuanya kerana realiti kehidupan itulah. So macam mana hendak jadikannya best? Macam mana hendak spice up kasi se-thrill zaman ber-dating dahulu?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Have a Special Day in a Week.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau sewaktu ber-dating dahulu, walau setiap hari busy dengan classes and studies, sempat bergayut di telefon, ada masanya sempat curi time bertemu keluar makan. But the special day, of course lah pada hari Sabtu. Like I said earlier, hari Sabtu lah hari yang saya akan all out. Wear my best clothes and look my best to spend time with Mett. Jadi kalau boleh, dalam perkahwinan, adakan juga satu hari yang istimewa setiap minggu. A day that we look forward to. Sebab setiap hari sudah routine harian yang biasa. Pergi kerja, balik rumah, masak, layan anak, kemas rumah, tidur. Rasanya dalam seminggu itu kitalah yang paling selekeh. Kitalah yang paling penat. Kitalah yang paling jadi Superwoman or Supermom.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So make one special day when you prepare everything in advance. Contoh masak dan kemas segala one day before, or in advance, and spend time with your loved one. Rasanya kalau kita orang Melayu, we tend to choose malam Jumaat, kan? So make that day a special day yang mana kalau sudah lama tidak mandi sama-sama, take time to spend time together in the bathtub. Kalau rasanya sudah banyak hari asyik terlajak terbongkang di hadapan TV, take time to dress up and make that a special night. Kalau rasanya sudah banyak hari asyik monyok moody di hadapan husband kerana penat dan terasa selekeh dengan segala kerja rumah, make that day hari yang anda paling energetic dan active.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Create a good mood. Release good aura. Love more. Hug more. Kiss more. Kalau dapat make a point to hug and kiss each other every single day adalah lebih baik. Like 5 minutes before leaving from home to work every morning. Macam pernah dengar orang bilang boleh panjangkan hayat, kan? I do this every morning. Sudah siap pakai cantik-cantik, sebelum keluar pintu rumah, peluk dan cium suami sebelum pergi kerja. Sempat pula gurau-gurau manja. Feel good sangat-sangat! Rasa happy, rasa best, rasa seronok. Monday blues pun hilang, percayalah! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Time itu haruslah Myiesha merengek jealous. Then peluk cium Myiesha pula yang berbau masam belum mandi, rambut kusut toing-toing. Lagilah rasa heaven. Starting the day with this heavenly feeling really helps in making your day. Apalah lagi yang lebih indah daripada bangun pagi, solat Subuh dan selepas itu berpelukan pula dengan insan-insan yang paling disayangi di dunia ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Ia merupakan nikmat kurniaan Allah yang sangat tidak ada tandingannya!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Then selepas itu mulalah anda akan baca tweet saya tentang betapa saya rindu suami dan anak saya walau setiap hari berjumpa. Entah kenapa semakin selalu berkasih sayang, semakin rindu jadinya. Addictive, kot? Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Remember Those Special Days.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After getting married, during tough times, I like to be alone in the room and open up my secret box. Saya rasa semua orang pun mesti ada kotak ini, kan? Kotak yang jarang dibuka, atasnya penuh berhabuk, tersorok entah di dalam almari, ceruk mana, atau bawah katil, yang hanya dibuka kadang-kadang. Apa isinya? Walau sangat jarang dibuka, especially now, isinya tetap berharga. Because it contains memories that can never be forgotten, sehingga ke akhir hayat.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It contains love letters sewaktu bercinta dahulu. Old photos. Cards. Saya ada macam-macam cards, OK. Mett bukanlah seorang yang romantik, tetapi saya tidak tahu macam mana saya boleh ada Valentine's Day cards, Birthday cards, Good Luck cards during exams. Kad raya setiap tahun sejak kami berkawan in year 1999 pun ada, tahu! Auw! Comel gila tengok writing dia, tengok apa dia tulis. Time itu tulis pun entah apa-apa sahaja topiknya. Walau setiap hari bertemu pun, dalam kad tetap hendak tulis, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Hai, apa khabar? Diharap awak sentiasa sihat-sihat hendaknya.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pengaruh ajaran guru Bahasa Melayu sangat kuat kot, pada waktu itu. Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This secret box always cure my broken heart. Walau betapa sukarnya keadaan pada waktu itu, walau betapa saya emosi, kotak ini selalu menyedarkan saya betapa kami telah melalui terlalu banyak saat yang mengembirakan. Terlalu banyak waktu yang tidak dapat diungkapkan dengan kata-kata. Daripada waktu cinta terhalang sewaktu zaman remaja, sampailah ke perkara-perkara yang lebih serious sewaktu bertunang, berkahwin dan kini beranak-pinak, kami telah berjaya mengharunginya. It has been more than 10 years now. More than 10 years berkawan, bercinta, bertunang dan berkahwin. Kalau selama ini kami dapat mengharunginya, why not now?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Surat, kad, dan gambar-gambar bersama ini selalu mengingatkan saya that this is the guy yang terlalu mencintai saya sejak 10 tahun lalu, dan inilah juga lelaki yang telah ditakdirkan sebagai suami saya pada waktu ini. Seharusnya saya mensyukuri segala nikmat yang ada, segala anugerah Allah ini. Bukan semua orang dapat bercinta lama-lama dan berkahwin dengan high-school sweetheart. Then dikurniakan pula anak-anak yang comel-comel begini. I should be more grateful. Hidup ini memang penuh dengan cabaran, tetapi rasanya kalau kita luangkan lebih banyak masa mensyukuri dan mengingati waktu-waktu yang indah, life will be more meaningful.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So when you are sad, when you are down, apabila hidup terasa hambar, apabila marriage terasa tidak best, apabila rutin terasa sangat boring, bukalah kembali secret box anda and remind yourself how much happy times that both of you have gone through together. Tonton kembali CD nikah anda and ask yourself betapa gembiranya anda pada waktu itu. I always laugh myself apabila tengok balik CD nikah. Apabila tengok balik gambar-gambar tunang. Apabila baca balik setiap entry di column &lt;b&gt;All Time Favorites!&lt;/b&gt; di sidebar blog ini. Sesungguhnya hidup ini sangat dipenuhi dengan perkara-perkara yang mengembirakan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Jangan biarkan satu perkara yang tidak best itu menutup mata anda terhadap banyaknya perkara best yang berlaku dalam hidup anda sebelum itu. Jadilah manusia yang bersyukur.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Remember the Good Things He Does.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebelum saya berkahwin, orang selalu bilang, selepas berkahwin barulah kita kenal suami kita. No matter how long we know him. No matter how deep we know him. Kenapa? Sebab berapa lamalah sangat time yang kita spend together sewaktu ber-dating. It is obviously different than living together. Spending time together is like 8-15 hours a day? But living together is being with him 24 hours a day. 7 days a week. 31 days a month. 365 days a year. For 10 years. 20 years. Sampai mati!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And it is true. Having to know Mett for many, many years, first month berkahwin dengannya pun terasa seperti culture shock! Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan benar juga, apabila berkahwin barulah kita kenal suami kita. Baru kita tahu apa yang dia suka, apa yang dia tidak suka. Apa perangai sebenar dia. Dan suami kita pun baru kenal kita. It is like a whole new orientation session altogether. Sesi suai kenal. Selama ini memang belum kenal.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And one thing yang hanya akan diketahui selepas berkahwin adalah adakah pasangan kita seorang yang boleh diharap atau tidak.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebab itu anda pernah dengar cerita tentang couples sebelum kahwin bukan main berambil berhantar. Selepas kahwin, pergi balik kerja sendiri naik bas. Ohh terasa sendiri pula! Kahkahkah! Or sebelum berkahwin rajin kasi bunga, rajin buat handmade cards, rajin this and that, selepas berkahwin semuanya hilang!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Orang tua-tua selalu bilang, &lt;b&gt;&lt;i&gt;Yelah, belum dapat! Cuba kalau sudah dapat.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for me, I believe that dating life adalah sangat fake. Apabila sudah berkahwin, when you discover yang dia sebenarnya tidak willing untuk berbuat semua itu, itulah perangai dia yang sebenar, yang anda kena hadap sampai bila-bila.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sounds scary? No lah, it is not that scary. Like I said before, married life is more to commitment. So anggap sahajalah itu saat-saat indah sewaktu bercinta yang hanya mampu disimpan sebagai kenangan terindah dalam lipatan hati. Simpankan sahaja dalam secret box anda untuk tatapan pada waktu-waktu air mata mencurah seperti air terjun. Cewah, puitis sungguh ayat HJ pada pagi-pagi buta ini. Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;BUT. There is a big BUT here. Jangan lupa. Pengorbanan seorang suami selepas berkahwin adalah tersangatlah besar, tidak ada tandingannya kalau hendak dibandingkan dengan segala handmade cards daripada recycled paper yang selalu membuatkan anda terharu itu. Walau dalam perkahwinan ada masanya anda rasa tidak best sebab suami tinggi suara. Suami tidak share part menjaga anak. Suami seperti dingin dengan anda. Suami lebih pentingkan outdoor activities daripada anda. Suami macam tidak semesra waktu dating dahulu. Jangan cepat melatah. Atau dalam bahasa kita zaman sekarang, jangan cepat tersentap. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I would have to admit that I also always forget this part. Kita selalu fikir penat kita. Letih kita. Mengantuk kita. Mengamuk kita. Pemberontakan hati kita. Pendek kata, pengorbanan kita. Tetapi pernahkah kita ingat pengorbanan mereka?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sometimes apabila saya duduk sendiri, or apabila Mett sudah tidur macam apabila saya tiba-tiba tersedar di pagi hari begini, saya selalu tatap muka dia and ask myself what has he done for me today. Sesungguhnya dalam menjadi suami, tanggungjawabnya adalah sangat berat. Starting from kepeningan kepalanya setiap hari memikirkan family expenses, sampailah ke perkara paling simple like sending me to the bus stop every morning or tolong saya jemur kain setiap kali saya keluar dari bathroom bawa baldi penuh kain lalu memeluknya dan bilang, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Sayang, hadiah!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Saya tidak boleh ambil mudah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I have to realize hidupnya bukan selamanya dengan saya dan anak sahaja. Tidak lama lagi, anak-anak! Hehe. He also have siblings to take care of. Parents to take care of. Macam saya, saya berkahwin, saya ikut suami. Daddy is 100% in charge of Maman and my siblings. But as for Mett, tidak. Tanggungjawab masih tertanggung di atas bahunya sebagai anak sulung. Pendek kata, he has more things to think of. Apabila fikir tentang family, dia akan fikir pasal sambung belajar. Dia akan fikir pasal bekerja dengan baik. Tentang naik pangkat. Tentang naik gaji secepat mungkin. Setiap hari dia harus fikir macam mana hendak tingkatkan kualiti keluarga. Macam mana hendak selesaikan masalah yang ada.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for me, ya saya penat. Saya letih balik kerja kejar bas, masak, layan Myiesha dan kemas rumah, but guess isu saya tidak sekritikal isu suami saya. Saya tidak perlu fikir tentang keperluan Maman. Saya tidak perlu fikir tentang keperluan adik beradik saya. Saya tidak perlu fikir tentang kerja, or naik gaji, or naik pangkat. Kerja bagi saya adalah seperti hobi. Go to work for fun. Most of the time rasa boring, hendak quit jadi housewife. HAHAHA.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;That is why saya selalu cuba untuk tidak berkira part membuat kerja-kerja rumah atau menjaga anak. Or question kenapa dia sudah tidak boleh hantar dan ambil saya pergi balik kerja seperti waktu dating dahulu. Because I know he has done so much. Too much, actually. So kalau dia macam kurang melayan kerana terlalu penat bekerja, saya tidak mudah ambil hati. Malah rindu pula yang bertandang di hati. Rasanya those who follow saya via Twitter perasan perkara ini, kan. Asyik-asyik cerita rindu suami. Asyik-asyik rindu suami. Because he is always very busy lately. Balik penat. Tidur mati. Rasa rindu sangat, tahu!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau orang yang tidak sedar akan sacrifice ini sudah tentu akan merungut suami dingin. Suami tidak layan. Suami marah-marah. Dahulu saya pun begitu. Rasa macam diabaikan. Tetapi semakin kita dewasa, kita semakin perlu cari masa untuk berfikir. Jangan terus melatah atau tersentap. Setiap perkara yang berlaku harus ada sebabnya. Dan kalau kita tahu sebabnya, kita tidak akan rasa benci atau marah. Sebaliknya kita akan semakin rasa cinta yang tidak terhingga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Adore Love Birds.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;In being the perfect couple, we always must have couples we adore. Macam sekarang ini pun banyak sangat role model out there. Macam Ustazah Siti Norbahyah and husband in Semanis Kurma. Or the all time favorite, Wardina and husband. Mereka ini sentiasa nampak sweet dan baik sahaja, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for me, if you ask, of course saya akan mengatakan couple yang paling saya adore is my parents. Ahahaha rasanya semua orang pun akan bilang benda yang sama, kan? :D But really, semakin saya membesar, semakin saya dewasa, apatah lagi apabila saya sudah berkahwin dan beranak ini, semakin saya rasa Maman dan Daddy adalah role model yang paling baik buat saya. Bagi saya, Maman adalah wanita yang paling penyabar. Paling baik. Paling patuh. Paling segala-galanya. And if you know Maman, you will realize that most of the traits I have comes from her. Cara saya cakap, cara saya gelak, tingkah laku saya sangat banyak dipengaruhi olehnya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Guess inilah yang orang bilang, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Ke mana tidak tumpah kuah, kalau tidak ke nasi.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Cewah. Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But it is true. Saya tidak pernah nampak Maman dan Daddy bergaduh. Kalau ada benda yang Maman tidak puas hati sangat pun, dia akan diam sahaja. And let's say they are watching TV upstairs dan Daddy minta Maman ambilkan orange juice atau buatkan hot Milo or gorengkan cucur udang, Maman akan naik turun berulang kali tanpa jemu. Sangat patuh without saying a word. Kalau kita, haruslah pantas sahaja mulut ini bercakap, &lt;i&gt;&lt;b&gt;Nak apa-apa lagi tak? I malas nak naik turun dah ni!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; or worst still, &lt;i&gt;&lt;b&gt;You ada tangan dan kaki, kan? Pergilah buat sendiri.&lt;/b&gt;&lt;/i&gt; Kahkahkah.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But Maman tidak. Kalau A kata Daddy, A lah jadinya. Kalau B, B lah. Maman menurut sahaja. Sejak umur saya setahun, Maman adalah seorang housewife sampailah sekarang. And Daddy is the sole breadwinner. Seberapa mana Daddy works hard for the family, sedaya itu jugalah Maman sentiasa mencuba to make everything in the house to be perfect. Kemas rumah perfect. Iron baju perfect. Jaga anak-anak perfect. Setiap hari menjelang waktu Daddy pulang dari kerja, Maman tidak pernah gagal untuk mandi wangi-wangi, berpakaian kemas dan panaskan lauk untuk Daddy makan. Rasanya sepanjang perkahwinan mereka, Daddy tidak pernah makan lauk yang tidak dipanaskan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan tidak pernah sekalipun saya dengar Maman membebel kerana Daddy tidak mahu share part jaga anak. Membebel pun tidak pernah, kot. Daddy pun tidak pernah tukarkan diapers kami adik beradik or mandikan kami. Semuanya Maman buat sendiri. Bersalin c-sect anak empat-empat orang pun semuanya dibuat sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tengokkan Maman yang tidak pernah membebel, tidak pernah melatah, dan tidak pernah tinggi suara, sedikit sebanyak selalu memotivasikan saya untuk menjadi isteri yang terbaik juga. Guess it contributes a lot in a happy marriage. Sekarang ini minda kita terlalu banyak disogokkan dengan mentaliti human rights dan equal rights. Guess it is time for us to get back to the conservative way of thinking. Isteri tetap akan menjadi isteri dan suami akan tetap menjadi suami. Walau apa sekalipun yang terjadi, selagi tidak melanggar hukum Allah, isteri wajib patuh. Dan suamilah yang mengemudikan pelayaran sesebuah rumahtangga. After all, syurga adalah di telapak kaki suami. Dan kebahagiaan suami adalah kebahagiaan kita juga, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So let us follow the example of the love birds dan jadi couple yang paling best sekali. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sedar tidak sedar, panjang juga tulis walau hanya ada 4 tips. I still have many more to share, but no worries, akan disambungkan lagi pada lain kali kalau ada idea. Hope Ms. Anonymous kali ini berpuas hati dengan entry ini and hope this helps dalam mengekalkan kemesraan dalam perkahwinan. I myself pun baru berkahwin, terlalu banyak yang perlu dipelajari, hope those yang sudah lebih senior dapat drop comment and share your tips juga!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;In short, to be a wife dan kekalkan kemesraan is never easy. It needs hard work from both parties. Tetapi kalau suami terlupa, it is always great if we are the ones to start this first. After all, kita perempuan yang selalunya lebih creative dan happening, kan? Hehe. So make today the first day of the happiest day of your life with your loved ones dan jadikan setiap hari pun hari yang sama gembira. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To end this entry, I would like to share the last sentence of an email sent to me by Mett, on 29th December 1999. The starting of this whole lot of happiness.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This was what he wrote.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;"... So saya nak tanya, adakah awak akan terima saya dalam hidup awak?"&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Auw. This is no Cinta Muka Buku. But cinta email, kot? &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Have a great day! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-2426365418852301288?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/2426365418852301288/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=2426365418852301288' title='18 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2426365418852301288'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2426365418852301288'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/cara-kekalkan-kemesraan-dalam.html' title='Cara Kekalkan Kemesraan Dalam Perkahwinan'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>18</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8552665402341577946</id><published>2011-11-18T12:38:00.000+08:00</published><updated>2011-11-18T12:42:13.720+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Request Entry on Parenting</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I have a request entry from Nonita and Nani. Both topic tentang anak. Harapnya tidak kisah kalau saya combine-kan kedua-duanya ke dalam entry ini, ya.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is from Nonita:&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;Hj..nnt pls buat entry pasal ank yg suka say 'NO'..ape pun NO. dia buat ape yg di suruh tp nk hilangkan NO dia tu susah sgt. if u la wat will u do.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And this is from Nani:&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;salam HJ..saye dah lame jd silent reader blog yg sangat berilmiah ni,tengok HJ rajin layan request so saje nk try test request gak.hehee... boleh x HJ share macam mane nk handle anak bile makan kat luar.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Both pun topic yang sangat best, kan? Thanks Nonita and Nani! Since Nonita requests first, let me answer her first.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;For your information, Myiesha pun ada sikap macam ini. Bukanlah dia suka cakap &lt;b&gt;'No'&lt;/b&gt;, tetapi ada masanya dia suka sebut sesuatu perkataan itu berkali-kali walau apa sekalipun yang berlaku. Macam hari itu banyak hari juga dia asyik sebut &lt;b&gt;'Takut!'&lt;/b&gt;. Semua pun takut. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tengah jalan-jalan, tiba-tiba dia datang minta dukung. Dia bilang, &lt;b&gt;'Mummy, takut!'&lt;/b&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Atau tengah makan suap sendiri, tiba-tiba dia suruh suapkan. Dia bilang, &lt;b&gt;'Mummy, takut!'&lt;/b&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Or tengah tengok TV, tiba-tiba dia datang peluk. Again, dia bilang,&lt;b&gt; 'Mummy, takut!'&lt;/b&gt;.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya pelik! Tetapi pada waktu itu haruslah saya buat cool dan layankan sahaja, sebab kalau saya jadi suspend dan takut, haruslah dia lagi takut. Kahkahkah. Takut apa, ya? Saya sedang type sambil pandang kiri kanan depan belakang. Tiba-tiba rasa bulu betis meremang. Anda pun sama kah? Hehehe. Tolak perasaan takut jauh-jauh dan berlagak hero setiap kali anak bilang takut. Mula-mula saya ignore dan berlagak hero sahaja. Lama-kelamaan, it becomes annoying. Those who follow me on Twitter rasanya pernah nampak saya tulis tentang benda ini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;At that point of time, I really wanted her to drop that word. Sebab lama kelamaan rasa annoying gila. Semua pun takut, apa hal? But when ignoring her everytime she says that did not work, saya fikir apa lagi yang boleh saya buat. Takkan hendak marah? Bukannya dia faham pun, kan? So I tried making a joke out of it. Setiap kali dia bilang&lt;b&gt; 'Takut'&lt;/b&gt;, saya beliakkan mata, bilang &lt;b&gt;WHAT?&lt;/b&gt; dan geletek dia. Asal dia cakap sahaja, saya beliakkan mata, cakap &lt;b&gt;WHAT? WHAT DID YOU SAY?&lt;/b&gt; dan geletek dia sampai dia gelak kuat-kuat. And in the same time, sedang ketawa-ketawa itu, saya bilang, &lt;b&gt;Myiesha tak boleh takut, OK! Myiesha kena strong! Who is the strong girl?&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Myiesha tepuk dada. &lt;b&gt;MYIESHA!&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;Who is the strong girl?&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;MYIESHA!&lt;/b&gt; Myiesha senyum bangga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I did that every time she says &lt;b&gt;'Takut!'&lt;/b&gt;. Dalam gurau itu saya cuba buat dia faham that there is nothing that she should be scared of, except Allah, of course. That 'takut' is not the word she should use that often. Bukannya hendak dukung pun kena bilang 'takut'. Hendak minta orang suapkan makan pun kena bilang 'takut'. Bukan begitu caranya. Then after a while maybe dia sedar tidak ada apa-apa lagi yang perlu dia takutkan. Because she is the strong girl. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lama-kelamaan, she drops that word. Sekarang ini dia tidak sebut 'takut' lagi, except pada waktu yang dia betul-betul takut, contohnya apabila saya tutup lampu dan bilik gelap. Guess she has come to understand the correct usage for the word. And I am happy that annoying moment of 'takut' tidak datang lagi kini. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This was what I did. You might have your own way.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;In educating a child, kita kena selang selikan dengan gelak tawa. Dengan gurauan. Dengan humor. Tidak boleh terus duduk di hadapan dia dan marah, &lt;b&gt;Do not say that!&lt;/b&gt; atau, &lt;b&gt;Kau takut apa? Jangan takut-takut boleh tak?&lt;/b&gt; Sebab dia tidak faham. Dia tidak tahu kenapa salah untuk dia sebut. She might not even understand apa maksud perkataan itu! Saya pun tidak tahu di mana Myiesha belajar perkataan 'takut' itu. Mungkin dengar budak-budak lain cakap di rumah babysitter. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Baru belajar perkataan baru, seronok gunakannya mungkin. So hari-hari pun hendak sebut.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Same goes to your child. Mungkin dia suka sebut 'No' sebab bunyinya sedap. Mungkin dia suka sebut 'No' kerana suka tengok reaksi kamu. Mungkin kerana kamu selalu sebut kepadanya, so dia tiru kamu. Or mungkin juga dia sebut just for fun. Like you said, dia bukan refuse apa yang kamu suruh, bukannya dia betul-betul bilang 'No' dia tidak mahu buat. Tidak. Dia tetap buat. Cuma dia suka sebut 'No'. So it depends on your intelligence and creativity on how you are going to force him to drop the word. Mungkin selagi kamu tunjuk that you are irritated, then dia lebih suka menyakat. Who knows? Budak-budak sekarang sangat bijak, kan? Myiesha dalam umur ini pun sudah pandai menyakat saya. Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Find the best approach to talk to your child. Macam Myiesha, dia agak playful sikit, so I choose the time she enjoys the most, iaitu waktu tickle-tickle. Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hope this tip helps. In being a mother in this challenging era, creativity is important. Budak-budak sekarang tidak lagi mudah untuk ditegur dan dimarahi. Semoga kamu dapat cara yang terbaik to ask him to drop that word soon. Good luck!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div&gt;OK, time to write for Nani! Let us see her request once again.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;salam HJ..saye dah lame jd silent reader blog yg sangat berilmiah ni,tengok HJ rajin layan request so saje nk try test request gak.hehee... boleh x HJ share macam mane nk handle anak bile makan kat luar.&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Eating out is my favorite! Especially apabila mood malas masak. Like today. Hahaha! Eating out adalah heaven, but it can also be challenging, especially apabila kita ada anak kecil. Saya pernah juga melalui fasa yang mana saya malas gila hendak eat out. Rasa macam fed up. Rasa macam tunggulah 20 tahun lagi, Myiesha sudah besar baru eat out.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Rasa macam tidak boleh handle.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;But that is not the solution. Hidup tetap perlu diteruskan. Cewah. Walau betapa mencabar, walau betapa sukar, saya selalu fikir, saya hendak anak, Allah kasi saya anak. So no matter how challenging, I have to work things out. Hendak tunggu lagi 20 tahun baru eat out? Saya boleh jadi gila. Kahkahkah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;So apa yang saya buat? First of all, setiap kali eat out saya akan pastikan Myiesha makan sampai kenyang. Makan dengan secukupnya. Apabila makanan sampai, first of all saya mesti akan suap, suap, suap Myiesha sampai dia kekenyangan. Sampai perut dia keras buncit. Hahaha. Sampaikan Mett selalu suruh saya makan dan jangan suap Myiesha. Tetapi saya tidak akan pernah makan selagi Myiesha tidak kenyang. Kenapa? Sebab saya percaya kalau dia kenyang, dia tidak akan cranky.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selesai penuhkan perutnya, barulah saya makan. In the meantime, I will try to get her to remain in the high chair for as long as possible. Paling ideal haruslah sampai kami habis makan! But that is never possible nowadays. Selalunya kami halfway makan pun dia sudah meronta hendak turun. Throughout the time she is on the high chair, usually saya akan berikan barang-barang peribadi saya kepadanya for her to entertain herself. I will give her just anything. Macam tag office. Purse. Soother. Water bottle. Spoon. Straw. Or the best thing, of course her notebook and pen!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Oh Myiesha sudah pandai ambil order. Kalau dia pegang notebook dan pen dan saya bilang hendak order nasi ayam dan air sirap, bukan main suka dia tulis. :D&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Halfway   through apabila dia boring hendak turun, I always let her get down. Tang ini   lebih challenging jadinya because she will tend to walk around, cuit orang   lain tengah makan. Dan yang dia paling suka adalah, tolak high chair.   Auww. Pengsan. Selalu sahaja sendal kaki high chair dengan kaki sendiri.   Dahulu Myiesha tidak tahu, sekarang dia sudah tahu. Nanti dia tunduk tolak   kaki saya. Hahaha pandainya anak Mummy! &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;But do not be all stressed up with all this behavior kerana inilah perangai seorang anak kecil. They are always looking for ways to entertain themselves, and always curious with the things around them. Jangan berharap mereka akan duduk diam dengan patuhnya sampai anda habis makan, or behave dengan sebaik-baiknya dan tidak akan kacau anda makan. To have a child is like this. To be a parent is like this. Hidup memang sentiasa busy, otak akan sentiasa bergerak fikir tentang diri sendiri, suami dan anak. Hidup tidak pernah akan sunyi. No more honeymoon. Tidak ada lagi ketenangan. Kalau sudah berkahwin, sudah ada anak, tetapi selalu merungut-rungut tentang kesibukan ini, then better do not get married. Or jangan ada anak.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Some people simply are like this, kan? Macam hari itu saya nampak seorang ibu memukul anaknya di bus stop kerana anaknya merengek-rengek. Tiba-tiba rasa macam darah terus naik ke muka. The little child is as young as Myiesha, for god's sake! I can see that her mother was tired, tangan penuh dengan plastik Giant, tunggu bas hendak pulang ke rumah. But again, you want to be a mother, kan?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bukankah kebanyakan masanya anak ini yang menjadi penawar hati kamu? Tergamak kamu pukul dia di tengah orang hanya kerana dia merengek dan kamu penat?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;It is not easy to become a parent. It needs 100% commitment. Saya sendiri pun layan customer gila for a whole 8 hours, balik rumah kejar sampai 3 bas, kalau ikutkan hati sampai rumah hendak terus baring. Haha. But no. I can never do that. Masuk sahaja kereta apabila Mett fetches me at Plaza OUG, saya akan terus Hi pada Myiesha dan main-main-main dengan dia. Sementara itu sempat masak dinner. Then makan, sambung main-main lagi dengan dia sampai dia tidur. Only after she sleeps then I get to have a chat with Mett, kemas rumah sikit lebih kurang especially lipat kain, and update my blog. Lipat kain haruslah kena tunggu Myiesha tidur sebab nanti dia kacau! :D&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I never on my netbook when Myiesha is awake. Walau apa sekalipun yang terjadi, saya hanya akan surf the internet selepas Myiesha tidur. When I was single and married, blogging was still my utmost priority, but not anymore now. Myiesha takes the first place in the chart. Kadang-kadang saya terfikir juga, apa akan jadi pada blog ini when I have two kids. Will I still have time?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Orang bilang, hendak seribu daya. Tidak mahu, seribu dalih. I really hope I will still have time to blog. Because I still have so much to share. Cewah. Emosi pula tiba-tiba. :')&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Eh, sudah terpesong daripada topik pula.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;OK berbalik kepada tajuk, the last tip when bringing a child keluar makan, is to choose the seat that is strategic. Like me, I love to seat at the corners. Kalau macam KFC, tempat duduk hujung ada sofa adalah yang paling digemari. Biar anak duduk di hujung sudut. Biarlah dia melompat di situ sampai kita habis makan. Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Choose a seat that is a bit further from other customers so that our child will not disturb other people. Dan kalau dia mahu berjalan-jalan sedikit pun boleh dalam surrounding yang tidak terlalu membahayakan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sorry terpanjang pula tulis, sempat pula melilau cerita lain. Hahaha. But whatever it is, jangan pernah jadikan anak penghalang untuk makan luar, and jadikan waktu makan itu waktu yang menyeronokkan untuk diluangkan bersama. Again, ia terpulang pada kebijaksanaan kita untuk menguruskan semuanya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Good luck! ;)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-8552665402341577946?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/8552665402341577946/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=8552665402341577946' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8552665402341577946'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/8552665402341577946'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/request-entry-on-parenting.html' title='Request Entry on Parenting'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-2929578242941247578</id><published>2011-11-17T13:52:00.000+08:00</published><updated>2011-11-17T13:58:48.324+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Dressing Up to Work!</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: left;"&gt;I am back and it is time to reply requests! This is from Rin on my chatbox. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;b&gt;Hi kak Hana, can u advise on what to wear for work? I mean, for those who wear tudung. i'm working in a small company but the boss is very particular about what we wear to the office. tq in advance!&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thanks for the request Rin! Are you sure this question is for me? Because I am just a simple person, a mother pula. I am no fashionista. Hehehe. But since you asked me, then I am all honored to write this entry for you. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I usually wear office wear to work. Which is blouse and pants. Sometimes with a long skirt. Saya paling suka beli blouse kerja di Communique at Isetan KLCC. Blouses dia semua cantik-cantik dan selesa. As for pants and blazers I love the ones from Belle. Harga dia mungkin mahal sedikit tetapi kain dia cantik, material dia jatuh, nampak mahal dan elegant, dan tahan lama. I have those purchased even in 2005 tetapi masih cantik sampai sekarang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;For Fridays, or pada hari-hari mood perempuan Melayu terakhir pula, I will wear kurung or kebaya. But now tidak bolehlah, kebaya sudah tidak muat tang perut. Hehehe. I have the perception that wearing kurung to work is not at all sloppy, tetapi sangat anggun sebenarnya. If you are an anak dara, I will highly suggest you to get lots of kurung moden. Saya paling suka tengok anak dara pakai kurung moden, sebab slim lagi so nampak cantik sangat! Auw! &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Nampak nice, elegant and sophisticated. Saya paling suka kurung moden daripada kain Thai Silk, ditempah mengikut bentuk badan. Pada saya, baju yang ditempah adalah yang paling terletak dan selesa. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;No matter what you wear, office wear, kurung or kebaya, padankan dengan tudung yang bersesuaian, of the same color, or of a completely different color, kalau anda seorang yang daring. Kalau tengok sekarang ini rasanya pakai tudung of a completely different color adalah sesuatu yang in trend. Contohnya kalau pakai baju warna turquoise, sudah tidak semestinya pakai tudung color turquoise juga. Boleh padankan baju warna turquoise dengan tudung pink! Or baju brown dengan tudung hijau. Dahulu saya pernah pakai brown blouse, brown pants dengan green tudung! Colleagues bilang saya adalah model Sunsilk yang tersesat. Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lilit dengan kemas and use small cute pins. Tang ini saya tidak ada tips sebab hendak pakai tudung pun kena ikut bentuk muka. Try semua jenis sampai dapat yang kena dengan muka dan selesa dipakai sepanjang hari. Comfort is the most important thing! I love small, cute pins or brooches because it suits our energetic, fresh image of a young lady. No offence ya, tetapi saya tidak berapa gemar yang berjurai-jurai. Entah, rasa macam too crowded. Orang selalu bilang, less is more, kan? ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Oh, and not to forget, never go to work with a naked face. Memang ber-make up itu leceh, lebih-lebih lagi ketika bersolat. I really hate applying, washing and reapplying make up, but guess nothing is best in boosting confidence than a flawless face. Kalau sudah pakai baju lawa, tudung cantik tetapi tidak make up, rasa macam tidak lengkap sahaja. Kalau hendak pakai make up tetapi rasa sayang pakai make up sebab asyik kena cuci apabila bersolat, stick to the basic ones. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Like me, the wajib ones haruslah face powder and blusher. Selalunya apabila keluar berjalan atau pergi kerja saya pakai yang dua ini sahaja. Dalam handbag pun dua ini wajib ada. Others saya cuma pakai kalau ada function or on special occasions. They include eyeliner, mascara, lipstick and lip gloss segala. Kalau pakai setiap hari rasa macam sayang. And susah cuci juga. Takes more time when cleaning make up and reapplying.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But it depends on you which make up makes you confident. Ada orang kalau tidak pakai eyeliner tidak boleh. Ada orang tidak pakai lipstick tidak boleh. Terpulang. Asalkan keep it simple. Lagipun kita orang muda kulit muka masih cantik, masih flawless, masih tegang. No need for heavy make up macam opera cina. ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for shoes, flat shoes are undeniably the most comfortable shoes ever. Kalau boleh, pergi ke mana pun hendak pakai flats. Pergi jalan, pergi kerja. Me too! But then again, untuk berpakaian kemas dan cantik di office, I would suggest that you to wear heels in office. Kalau naik public transport, tidak larat naik turun bas dan LRT, keep your heels under your desk di office. At least 1. Nanti dalam office boleh pakai. Lagi tinggi, lagi cun! I love 4 inches heels. Terbaik! Bila pakai rasa sexy. Auw! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bayangkan diri sendiri pakai office wear or kurung moden, bertudung cantik, pakai make up, and heels. Semangat gila hendak kerja walau kerja setakat kerani sehari suntuk menghadap PC dan documents sahaja, kan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebagai seorang wanita berkarier, bagi saya tidak rugi kalau invest lebih sedikit untuk baju kerja. Because it is not only the first impression orang akan tengok pada kita, tetapi ia juga adalah kunci kepada keyakinan kita dalam bekerja dan menghadap orang. And believe it or not, apabila kita berpakaian cantik dan kemas, kita akan lebih happy. Secara spontan mood pun akan lebih baik. Wajah lebih ceria. Dan colleagues pun akan lebih senang rapat dan berbual dengan kita. Apabila kita rapat, hendak kerja bersama pun senang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Invest in a good blouse. A good pair of pants. A nice skirt. And many beautiful modern kurungs. Invest too in a suitable make up set. Nice colorful headscarves. Learn to wear them, and style in them. And not to forget, drop dead gorgeous heels anyone would die for! Jangan berkira apabila membeli pakaian untuk diri sendiri. Beli kain cantik sedikit buat kurung, tidak mengapa. Keluar duit lebih sedikit beli baju cantik, tidak mengapa. After all, kita beli pakai duit sendiri untuk kecantikan diri sendiri juga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Office bukan sekadar tempat yang kita datang pada waktu pagi, pulang pada waktu petang, dan tunggu gaji pada hujung bulan, but make it a place where it gives meaning to your life. Make it one of the best place to be, dan melawalah anda. Bukanlah untuk melawa melampau-lampau, but again, just to boost confidence. Dengan confidence itu, mana tahu produktiviti akan meningkat, semangat akan meningkat, dan gaji dan pangkat pun cepat naik? Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To Rin, hope this helps, walau hanya tips yang simple. Again, I am just a Customer Service Personnel behind the hot-line. Kadang-kadang apabila mood ke laut, saya hanya pakai tudung awning RM 10 and my dreaded mak nenek specs to work. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-2929578242941247578?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/2929578242941247578/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=2929578242941247578' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2929578242941247578'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/2929578242941247578'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/dressing-up-to-work.html' title='Dressing Up to Work!'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-3342032090471306113</id><published>2011-11-16T16:51:00.004+08:00</published><updated>2011-11-16T17:52:46.286+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Jalan-jalan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Articles'/><title type='text'>Hong Kong - The Prequel</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-mhw1L44IkNI/TsNYOqGQlpI/AAAAAAAAG_8/k4oEPMBUo04/s1600/mrt%2Bhongkong%2Bmap.png"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;It is All About the Money, Money, Money!&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Exchange Rate: HK $100 = RM 40.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Flight tickets:&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;My BFFs, KN and Ell works in AirAsia. And they were the ones who suggested us to go for a trip to Hong Kong. I do not know for sure on how they booked the tickets for us, but what I know that it was approximate a year before our trip. Menurut Ell, it was during the promotion time.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I really need to thank both KN and Ell for everything they have assisted us regarding the tickets dari mula sampailah ke hari ini. Thank you so much!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So we got the flight tickets for RM 350 each for Mett and I. Return tickets. As for Myiesha, she is considered an infant being 2 years and below, so harga ticket dia RM 100 for a return ticket. Myiesha punya tidak perlu beli awal-awal. Pagi sampai di airport hendak check in baggage nanti baru dia akan suruh bayar dan diberikan boarding pass untuk Myiesha. Bayar sekali RM 100 terus, nanti di Hong Kong hendak balik sini tidak perlu bayar apa-apa lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Total return flight tickets for 2 adults + 1 infant: RM 800.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Agent, Hotel, Half Day Tour and Disneyland!&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;First of all, I would have to thank Naqi and Faiz for the wonderful package and for all their effort in making this trip a success. Memang bertuah dapat BFF yang rajin begini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Menurut Naqi, package yang kami ambil ini diambil ketika di MATTA fair hari itu. So we got it with a good price.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;u&gt;Our package includes:&lt;/u&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- 4 days 3 nights at Silka Far East Hotel (Tsuen Wan). This is a 3 star hotel. RM 509.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Compulsory Agent Collection Fees. RM 30 per pax.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Compulsory Tour Guides and Tips. RM 30 per pax.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Chartis Travel Insurance (optional). RM 36 per pax.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Complimentary Disneyland tickets!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This makes up to a total of RM 569 per pax.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;u&gt;The half-day tour includes:&lt;/u&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Repulse Bay and Aberdeen Fishing Village (optional boat ride)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Golden Bauhinia Square&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- JCL Jewelry Factory&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Herbs Shop&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Avenue of Star (dismiss at Tsim Sha Tsui area)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;u&gt;Disneyland tickets:&lt;/u&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We got them free together with this package during the MATTA fair. They only have limited tickets at that time and we were just lucky being able to grab it!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;For ticket price, feel free to log on to Disneyland Hong Kong Official Website to get more info.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;This is Naqi's suggestion to those who are interested to visit Hong Kong. Menurut Naqi, it is best if you get a hotel somewhere in Mong Kok or Tsim Sha Tsui area, sebab sana area town. Hendak makan senang, hendak ke mana-mana pun tidak perlu naik MTR jauh-jauh. Like our hotel, it is situated in Tsuen Wan. It is just 2 minutes walk to the MTR station, tetapi Tsuen Wan terletak di hujung sekali (kindly refer to the diagram below). So hendak pergi makan or Disneyland or jalan-jalan harus naik turun MTR berstesen-stesen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-mhw1L44IkNI/TsNYOqGQlpI/AAAAAAAAG_8/k4oEPMBUo04/s1600/mrt%2Bhongkong%2Bmap.png"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="353" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5675476964258911890" src="http://4.bp.blogspot.com/-mhw1L44IkNI/TsNYOqGQlpI/AAAAAAAAG_8/k4oEPMBUo04/s640/mrt%2Bhongkong%2Bmap.png" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Among the hotels suggested by Naqi in Mong Kok and Tsim Sha Tsui area:&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Stanford Hotel (3 star)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Metropark Mongkok (3 star)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;- Empire Kowloon Hotel (4 star)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To survey for packages, you can always go to Shaw Parade located behind Berjaya Times Square, Jalan Imbi, Kuala Lumpur. There are many travel agents there! ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Octopus Card.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;The first thing we got when we reach Hong Kong is to get an Octopus Card. Octopus Card ini adalah seperti LRT atau Touch 'n Go card kita. It is used when travelling on the public transports. Oh bukan public transport sahaja, tetapi anda juga boleh gunakan di fast food restaurants like McDonald's. Like us, on our last day selepas puas berjalan-jalan, kami semua habiskan credit di dalam Octopus Card kami di McDonald's terdekat, membaham Filet 'o Fish. :P&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To get this Octopus Card, there will be a refundable deposit of HK $50 and you need to top up HK $100. Throughout your stay in Hong Kong, they will only take the amount from this HK $100. The refundable deposit of HK $50 will be retained, dan hanya akan dipulangkan dalam bentuk cash kepada anda when you return the card to them.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So let's say your last day in Hong Kong your card is left with HK $50, they will return this HK $50 to you. If you are left with HK $13 with the refundable deposit of HK $50, they will return a total amount of HK $63 to you.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So what do you do with this cash? You can either take it back to Malaysia and convert back to Malaysia Ringgit, use it at the airport to get some last minute souvenirs or for your last meal, or use in on the flight to purchase souvenirs or food!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Like me, I used it for my last meal in the flight. Yummy! Bila lagi hendak berangan makan dalam flight, kan? Sudahlah mahal! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;For us yang tidak berjalan banyak, hanya berjalan pada hari kedua dan ketiga, topup HK $100 seorang adalah lebih daripada cukup. Even on our last day after beli Strawberry Sunday and McFlurry pun masih ada balance. But for our friends yang start berjalan from the first day itself, mereka bilang mereka topup HK $200 per person throughout our 4 day stay in Hong Kong.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But worry not, every time you get on the MTR and bus, the machine will display your latest balance, similar to our system here. So just keep track of your balance. Kalau agak-agak sudah terlalu surut, then it is time to top up!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Total Octopus Card expenses: HK $150 each X 2= HK $300.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Filling Up the Hungry Tummy!&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I would have to admit that food is the biggest concern when going to a foreign country. Especially a Chinese country like Hong Kong. Selain isu duit, isu kehalalan pun perlu diambil kira. Tidak boleh main balun sahaja.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We initially plan to bring our own food and try to skip eating out as much as possible. Mainly because makan di Hong Kong adalah mahal. Bayangkan a piece of roti Naan is HK $12 (RM 5). Fried rice paling murah di Islamic Center Canteen adalah HK $25 (RM 10). Segulung chicken kebab yang sedap gila di Ebeneezer's berharga HK $55 (RM 22)!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;And the most expensive meal I had on the first day in Hong Kong was the fried rice we asked our BFFs to tapau from some Indonesian restaurant. It costs HK $70! That was RM 28! RM28 for a nasi goreng ayam? Sudah macam makan di hotel 5 star!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So di atas harga yang mahal melampau ini, we initially decided to bring our own food. Oh kami siap meeting untuk decide siapa yang akan bawa rice cooker, siapa yang akan bawa beras, dan siapa yang akan bawa sardin, ok! Hehehe. But in the end, kami girls semua sepakat tidak mahu masak. Siapa hendak masak on a holiday trip? Sudahlah setiap hari balik kerja kena masak, pergi Hong Kong pun kena masak selepas balik berjalan?&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Tidak mahu!!! Hahaha!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But all of us still brought 2 luggage bags each couple, besides hand carry bags. Satu bag untuk baju, satu bag lagi untuk makanan! Best juga, the day before leaving for Hong Kong we went to the supermarket to get food stuffs. Since I refused to cook, I got some light but filling food stuffs like oats, Nesvita drink, half dozen of Dutch Lady Chocolate milk for Myiesha, half dozen of Yeo's Chrysanthemum Tea for me, Vono chunky mushroom soup, Maggi cup, bread, biscuits, and cereal just to name a few. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We lived on these on the first two breakfast-less mornings, and on a few of the lonely, cold nights. Biasalah, apabila cuaca sejuk akan cepat dan kerap lapar, kan? We brought bread and biscuits where ever we go. I also brought 2 water bottles, one for Myiesha and one for Mett and I. I find this useful to save cash when eating out. Tidak kisah minum air kosong, asalkan tidak dehydrated di tempat orang.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To be honest, we brought less than RM 500 as duit belanja throughout our 4 days in Hong Kong. Chuak juga sebenarnya, when most of our friends brought around RM 1000 or more per couple as duit belanja sebab harga barang di sana adalah mahal. But Alhamdulillah, I was very-very-VERY grateful kami selamat pergi, selamat pulang, dan duit cukup untuk semuanya, tidaklah sampai catu makan ke apa. At first we thought of sharing meals throughout our trip, but things were not that chronic lah. Hahaha. Masih boleh makan 1 meal per person each time. Cuma tang souvenir tidak dapat berbelanja banyak, like buying something for everybody. Or shopping at Disneyland Hong Kong or Hard Rock Cafe. Itu tidak dapatlah. Oh, and we also did not join our BFFs for the cable car ride on the first day, and the boat ride on the second day, so we saved some cash there as well.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau niat hendak pergi holiday dengan cara yang paling modest ikut kemampuan, insyaAllah Allah akan permudahkan semuanya, dan akan boleh survive. &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;InsyaAllah. ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Total pocket money throughout the 4 days in Hong Kong: RM 466.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;u&gt;&lt;b&gt;Public Transport.&lt;/b&gt;&lt;/u&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;The public transport in Hong Kong is very efficient. Like I said in my previous entry, bus mereka tersangatlah banyak. MTR pun sangat laju. Pendek kata, hendak ke mana-mana pun tidak perlu risau. Yang perlu dirisaukan mungkin cumalah orang-orang mereka yang berjalan laju sambil menaip laju pada iPhone. Takut terlanggar sebab mata semua pada handphone. Hahaha. Peak hours paling haru. Time orang balik kerja memang ramai gila orang di MTR stations. Since the transportation system is so good, people prefer to take the MTR to work than to drive, unlike us.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But to be honest, I am not quite happy with the MTR stations. Because not all of them have lifts. I do not have any problem getting Myiesha's stroller up and down the escalator, tetapi ada yang tidak ada escalator juga! And to make things worse, their flight of stairs adalah sangat tinggi! Ohh! Seriously I do not know how I will survive without the guys. At first I closed Myiesha's stroller and carried her every time we got up and down the stairs. But then lama-lama terasa lambat. Sebab kawan-kawan semua sudah lepas ticketing machine itu, saya dan Mett masih terkial-kial.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;So the guys semua decided to just carry Myiesha's stroller with Myiesha in it. Comel gila! Sudah macam princess, ada pahlawan-pahlawan badan ketak tolong angkat dia. Hehehe. I really owe them one. Tidak terbalas rasanya segala bantuan mereka terhadap kami, especially on this part.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Thanks, guys! Love you all.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;If you plan to travel with a child, maybe you can opt to bring an umbrella stroller instead of a big bulky stroller. I had this dilemma too, at first. Mula-mula ingatkan hendak bring umbrella stroller sahaja. But why did I bring Myiesha's Combi stroller in the end? Sebab saya fikir kami akan banyak berjalan, and an umbrella stroller will not be comfortable for her in case she is tired and needs to sleep. And I am glad I made the right decision this part, although it is a bit inconvenient for us adults to drag the bulky stroller along all the way.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Apabila ada anak, perkara pertama yang difikirkan haruslah tentang anak, kan? I think this is natural for all parents. No matter how difficult things will be, keselesaan anak adalah yang paling utama. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;People.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Many people speak English in Hong Kong, although not all of them. Sama seperti di negara lain, pasti akan ada orang yang sangat helpful. Ada yang buat-buat tidak tahu. Atau ada yang tidak mahu membantu langsung.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But the funny thing about some of the people in Hong Kong, mereka lebih senang cakap bahasa mereka. I do not know Cantonese or Mandarin, tetapi bahasa cinalah. Haha. What I mean by 'senang cakap bahasa mereka' is that walaupun mereka nampak muka kita muka foreigner, lagilah macam saya pakai tudung, kulit tidak putih, mata tidak sepet pun, but they still speak Chinese to me. Macam on the last day, I went to one shopping mall nearby the hotel, saya tengok-tengok purse. Then ada promoter approached. Saya senyum sahaja sebab tidak tahu hendak cakap apa. But then he started to tell me about the purse I was holding.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dan dia cakap cina! Serious dia cakap cina, sungguh-sungguh dan lancar, macam saya faham setiap tutur katanya. Siap demonstrate sini ada pocket, zip itu boleh buka, butang ini boleh clip macam itu macam ini. Saya mampu senyum sahajalah, hendak jawab tidak pandai. Haha. Sampai in the end dia habis cerita, saya tengok beberapa purse lagi then just said thank you. Tetapi promoter itu baik, dia pun senyum juga. Kalau promoter lain, selepas kena explain panjang lebar, kalau tidak beli, confirm kena maki sebakul. Hehehe.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But in short, communication is not a big barrier in Hong Kong. English masih lagi boleh digunapakai. Yang paling best, sometimes apabila masuk ke kedai makanan halal yang owner-nya Arab or Indonesian, boleh dengar mereka cakap Bahasa Melayu. Ohh, nikmat gila dengar orang cakap Bahasa Melayu di negara asing!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Clothes and Attire.&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We visited Hong Kong this month, which is November. Menurut our tour guide - Patrick, waktu ini adalah autumn coming to winter. Suhu di Hong Kong pada waktu ini adalah antara 16'C - 24'C. The usual coolness you feel in your car, at your workplace, or in your bedroom when you sleep at night.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;But to people yang tidak tahan sejuk macam saya, temperature begini adalah temperature wajib ber-sweater. Hehehe. Ditambah lagi dengan angin kuat especially di Victoria Peak, dan hujan lebat almost everyday, rasanya memang tersangatlah sejuk menggigil-gigil. Kalau anda jenis yang tidak tahan sejuk seperti saya, I will suggest you to bring a wool sweater. Wool, tahu! Jangan bawa sweater biasa pakai ketika naik motor itu. That won't be sufficient. Saya yang pakai sweater wool pun tidak buka sepanjang 4 hari di Hong Kong. Time tidur pun pakai. Kalau boleh time mandi pun hendak pakai. Sejuk gila weh. Sepanjang malam tidak buka aircond di dalam bilik, mandi air panas berasap sampai kabus cermin bathroom pun tetap menggigil macam apa setiap kali selepas habis mandi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sejukkkkkkk! Mett pun menggigil setiap kali habis mandi, OK. :P&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;If you adore Myiesha's sweater, I got them at Brand's Outlet, Ikano Power Center! Oh, bukan saya. Maman sebenarnya. Maman and Daddy yang terlebih excited Myiesha hendak ke Hong Kong. Hehe. Siap beli 2 sweater lagi! The hooded blue one, and the white wool one, kalau anda perasan. Harga tidak mahal mana pun, rasanya lebih kurang RM 49.90 - RM 59.90 sahaja. Tetapi yang penting, comel gila! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;As for baju jalan-jalan, just wear anything that you feel comfortable wearing. Macam saya, I wore a maxi dress on my first day, sebab duduk lama dalam flight. Then hari-hari seterusnya just pakai baju dengan maternity pants or skinny jeans. I brought 2 shoes, satu pakai dan satu bawa dalam luggage bag, in case kalau basah or damage. But Alhamdulillah, I lived with only 1 shoe. Sayang gila kasut merah itu! :D Wearing flats will be the best, sebab kami banyak sangat berjalan. Sampaikan ada antara kami yang sampai melecet-lecet kaki. Jangankan melecet, sampai terduduk tepi jalan pun ada! Faiz, jangan marah, ya! Hehehe. Belum lagi tambah dengan sesat-sesat segala cari kedai makan. But my BFFs are just better than GPS, tidak pernah sesat pun berjalan di Hong Kong, rasa macam berjalan di bandar Kuala Lumpur sahaja.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;The tip, rajin ambil map dan brochure segala macam untuk guidance berjalan-jalan di sana. They help a lot! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;*&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;*&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;*&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sedar tidak sedar sudah panjang menjela saya tulis entry ini. Harapnya information yang tidak seberapa ini dapat membantu anda sedikit sebanyak dalam perancangan untuk ke Hong Kong. Should you have any other questions, feel free to drop your comments in the comment column. And dear BFFs and other readers, kalau anda nampak soalan di dalam comment column yang rasanya anda lebih tahu jawapannya, feel free to reply, ya! ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Whatever it is, to get the max out of your trip, rajin-rajin survey tempat-tempat menarik yang anda boleh pergi, before going to Hong Kong. From there you can budget your time and expenses. Do not make it too cramped, nanti balik sini penat sangat jadinya, dan jetlag berminggu-minggu.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hope you enjoy this entry and to those who requested, semoga anda berpuas hati. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/22367956-3342032090471306113?l=hannahjohary.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://hannahjohary.blogspot.com/feeds/3342032090471306113/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=22367956&amp;postID=3342032090471306113' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/3342032090471306113'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/22367956/posts/default/3342032090471306113'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://hannahjohary.blogspot.com/2011/11/hong-kong-prequel.html' title='Hong Kong - The Prequel'/><author><name>Hannah Johary</name><uri>http://www.blogger.com/profile/12851156815918899072</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='31' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/-GNNIaJtoxss/TWR7170y69I/AAAAAAAAFuY/3_7laR7NBDA/s220/55.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-mhw1L44IkNI/TsNYOqGQlpI/AAAAAAAAG_8/k4oEPMBUo04/s72-c/mrt%2Bhongkong%2Bmap.png' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-22367956.post-8622957288405535491</id><published>2011-11-13T05:35:00.010+08:00</published><updated>2011-11-14T22:47:27.886+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Friends'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='My Love Story'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Jalan-jalan'/><title type='text'>Hong Kong Trip with BFFs!</title><content type='html'>&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;Good morning everyone! Happy Sunday!&lt;br /&gt;&lt;div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I start to update this blog even before I start to unpack. Tidak boleh tidur selagi tidak update blog. Haha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am sorry for keeping my trip a secret. But guess that I had to keep everything low-profile until the day comes. Kerana percutian kali ini bukan percutian yang kecil, yang bangun tidur buka mata boleh terus, &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Sayang, I rasa macam nak pergi PD!&lt;/span&gt; or &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Sayang, I rasa macam nak pergi Genting!&lt;/span&gt;, but it is a holiday trip yang telah di-plan sejak lebih setahun yang lalu. From booking flight tickets to surveying for agents. And the most critical part, haruslah part kumpul duit. Anything can go wrong anytime.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba macam statement artis pula. &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Saya tidak mahu buat kenyataan. Nanti kalau tidak jadi kahwin, saya juga yang malu. Biarlah saya katakan kami hanya berkawan baik buat masa ini.&lt;/span&gt; Cewah. Hahaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But Alhamdulillah, semuanya telah selesai. Kami telah selamat pergi dan pulang. And we had so much fun! :D&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I initially plan to write on this holiday trip in parts, macam entry bersambung, splitting 1 entry for each day, but tidak jadi sebab sudah terlalu excited update semua photos here from Day 1 to Day 4. Hahaha. So guess I will just cramp everything here, but I will try to write as detail as possible. As usual lah, kan? If you have any questions after reading this entry, just leave your comment at the comment column and I will try to answer all your inquiries with all the knowledge and experience I have. :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So sit back and relax as I bring you to a new journey of wonderful experience di negara orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is show time!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;**&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size: medium;"&gt;&lt;u&gt;Hong Kong Trip - Day 1!&lt;/u&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As mentioned earlier, holiday trip ini telah dirancangkan sejak lebih setahun yang lalu bersama-sama BFFs saya. Kami pergi seramai 12 orang. We took the first Air Asia flight to Hong Kong on Tuesday - 8th November 2011, at 6.30am. I was so excited packing that I slept at 12am the night before and woke up at 1.40 in the morning to get ready. Mett lebih excited kot, sebab dia tidak tidur langsung. In fact, he was the one who woke me up that morning! :D&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bangun sahaja tidur jam 1.40 pagi, first thing first, mandikan Myiesha! Blur gila budak kecil itu dimandikan pagi-pagi buta. Hahaha. We got ready and left home at approximately 3am, ikut highway MEX terus ke LCCT. When we arrived at LCCT around 4am, everyone was already there. Had breakfast at McDonald's LCCT after checking in. Yeay! Sudah macam bersahur pula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-uD2d0j87aLQ/Tr3UhFdw3jI/AAAAAAAAGvE/rY7syek60Kk/s1600/DSC_0001.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673924770424479282" src="http://4.bp.blogspot.com/-uD2d0j87aLQ/Tr3UhFdw3jI/AAAAAAAAGvE/rY7syek60Kk/s640/DSC_0001.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Myiesha berbaring menunggu Mummy dan Abi nya bersiap pula.&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;This was around 2am that morning!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-sk5NJeEJlGU/Tr3UhcJ5SWI/AAAAAAAAGvQ/K4wigHeA-So/s1600/DSC_0003.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673924776515160418" src="http://2.bp.blogspot.com/-sk5NJeEJlGU/Tr3UhcJ5SWI/AAAAAAAAGvQ/K4wigHeA-So/s640/DSC_0003.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="425" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Check in!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-9bE7Z9IxjlM/Tr3UhuX20jI/AAAAAAAAGvc/cs8Kb99iFNo/s1600/DSC_0004.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673924781405557298" src="http://4.bp.blogspot.com/-9bE7Z9IxjlM/Tr3UhuX20jI/AAAAAAAAGvc/cs8Kb99iFNo/s640/DSC_0004.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Muka boring.&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Where are we going to, Mummy?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-1JguJfwoSNY/Tr3UiImAJ9I/AAAAAAAAGvo/j0UB3RryqqA/s1600/DSC_0009.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673924788444211154" src="http://4.bp.blogspot.com/-1JguJfwoSNY/Tr3UiImAJ9I/AAAAAAAAGvo/j0UB3RryqqA/s640/DSC_0009.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Breakfast time!&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Dua keping hotcakes panas, disirami mentega dan hotcakes syrup.&lt;br /&gt;Ditemani pula dengan hot coffee panas berasap.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Perfect! :D&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-PMJSiffJphg/Tr3Uim1TYSI/AAAAAAAAGv0/rfyliUo3ZfI/s1600/DSC_0010.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673924796561449250" src="http://1.bp.blogspot.com/-PMJSiffJphg/Tr3Uim1TYSI/AAAAAAAAGv0/rfyliUo3ZfI/s640/DSC_0010.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Mummy, I am sleepy!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Our flight took off at 6.30am sharp. Pada mulanya saya risau juga takut Myiesha menangis. So I gave her her soother, hugged her tightly and sang softly in her ears as soon as the flight moves. But to my surprise, hendak tunggu flight reverse, pusing satu landasan, belum pun take off, Myiesha sudah tidur! Hahaha. Perfect timing! So I did not experience any difficulties during take off. Myiesha is such an angel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The flight was smooth until around 7.20am. Tiba-tiba flight bergegar di tengah awan dan menyebabkan kami semua kecut perut, especially me. Saya ini hendak lompat longkang besar sedikit pun sudah teragak-agak, apatah lagi terbang 30,000 kaki atas paras laut begini. Haha. Time itu terdengar announcement supaya kami duduk dan pakai seatbelt. Myiesha terkejut, merengek sedikit dan minta dipeluk. The incident lasted for a couple of minutes. Saya memeluk Myiesha kuat-kuat, assuring here that Mummy was there, and she needed not worry. But again, Myiesha masih tertidur so dia tidak menangis melalak-lalak like some other children in the aircraft. Again, I was lucky.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The whole journey was smooth after that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We arrived safely at Hong Kong International Airport (HKIA) at 10 plus in the morning. Landasan kapal terbang basah menunjukkan gerimis baru sahaja berhenti. Udaranya bersih, namun sedikit berkabus kerana sejuk. Airport Hong Kong adalah tersangat besar. Dari tempat yang kami turun flight itu hendak ke tempat baggage pun kena naik train, walau hanya 1 station. Terjakunlah kami sebentar. Hehe. After we collected our baggage, I could see Patrick - our agent, holding a piece of paper stating KN's name at the arrival hall. Wow, selalu nampak perkara begini terjadi kepada orang lain sahaja. This time it was happening to us. A blind date.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/--uMnn63VO1g/Tr3VqS3Yd5I/AAAAAAAAGwA/_qwl7rjleHU/s1600/DSC_0011.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673926028152043410" src="http://1.bp.blogspot.com/--uMnn63VO1g/Tr3VqS3Yd5I/AAAAAAAAGwA/_qwl7rjleHU/s640/DSC_0011.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Upon arriving Hong Kong International Airport.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Patrick took us back to our hotel in a mini bus. Our hotel was in Tsuen Wan, it is the Silka Far East Hotel. Terdapat banyak mini bus di Hong Kong yang tidak terdapat di negara kita. Selain mini buses, mereka juga ada MTR (seperti LRT di sini), bus, double decker bus, tram, dan taxi sebagai pengangkutan awam. Since their public transport is very efficient, most people tend to take the public transport to work everyday. This explains why the trains are so packed during peak hours, and the stations are always full of people hurrying here and there. Dan memang ketara pun, kalau di jalan raya, jumlah kenderaan persendirian dan public transport seperti bas adalah lebih kurang 50-50. Memang banyak dan kerap sangat basnya. Berbeza dengan kita di KL, daripada 100 kereta atau lebih yang kelihatan di jalan raya, baru ada nampak 1 bas kot, kan? That might just explain the traffic congestion we have to face every single day.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Flat di sini juga tinggi-tinggi. Similar to Singapore, flat merupakan petempatan yang paling common di Hong Kong to accommodate its increasing number of citizens. Harganya boleh mula daripada harga yang paling murah, sehinggalah ke harga jutaan dolar. Hanya mereka yang betul-betul kaya dapat tinggal di rumah bawah seperti banglo. Kalau di sini our flats start from 5 tingkat sampailah ke 20 tingkat, sana semuanya setinggi 20 hingga 70 tingkat. Memang high-rise buildings lah. Kagum mendongak tengok flats nya di sana. Asal nampak flat, jadi jakun hendak mengira jumlah tingkat sebab tinggi yang amat. :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-gLjb3sHY630/Tr3Vqkz4fjI/AAAAAAAAGwM/F98BZJPkKjM/s1600/DSC_0034.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="424" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673926032969203250" src="http://2.bp.blogspot.com/-gLjb3sHY630/Tr3Vqkz4fjI/AAAAAAAAGwM/F98BZJPkKjM/s640/DSC_0034.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We did not have anything on our schedule on the first day, so selepas check in, kawan-kawan semua keluar pergi berjalan-jalan sendiri. Dengar cerita mereka pergi naik cable car. As for the three of us, we decided to just stay in our room sebab Mett sakit kepala since dari dalam flight. Apa tidaknya, satu malam tidak tidur. Dalam flight pula seat tegak kena duduk tegak macam patung cendana, haruslah sakit kepala. Haha. So I let Mett sleep, while I play with Myiesha and watch TV in our room. Apabila hari gelap, Myiesha pula tidur. Selepas Myiesha tidur, saya pergi mandi. Habis mandi baru saya perasan jam baru sahaja menunjukkan pukul 6.15 petang. Petang? Gelap macam jam 8 malam!&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Myiesha sudah kena tipu. Dia ingatkan malam, so dia pun tidur! Hahaha! I was a bit blurred juga at first. Check jam tangan, jam handphone semua. Then teringat dalam bas tadi Patrick ada bilang sekarang di Hong Kong sedang musim autumn hendak masuk winter. So saya berpendapat bahawa mungkin kerana ini waktu malam cepat tiba. I do not know for sure. Tetapi memang terkejutlah jam 6 petang sudah gelap hitam pekat macam jam 8 malam. Confuse! :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Saya pun terlelap selepas itu. Our BFFs got back at around 10pm, tapaukan nasi goreng ayam di kedai makan Indonesia di tempat mereka dinner. It was HK $70! Mahal gila rasa macam hendak menangis. Hahaha. But the fried rice was delicious, ditemani pula dengan quarter chicken, so tidak rasa ralat langsung. :)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas itu saya sambung tidur. Mett went out with the guys entah ke mana saya pun tidak ambil tahu sebab sudah mengantuk sangat. The night before I only slept for an hour and a half, kan? But as I opened the room door for Mett when he got back, I think he said something about getting a sim card for the phone and jalan-jalan a bit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Only the next day I got to text message Maman a bit telling her that we have safely arrived and our schedule for the day.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size: medium;"&gt;&lt;u&gt;Hong Kong - Day 2!&lt;/u&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Woke up early on Day 2 because we have a half day tour with Patrick to some interesting places. Our day started as early as 7 in the morning because Patrick promised to come pick us up at our hotel at 8.30am. Tersangatlah susah kejut Myiesha bangun although she slept as early as 6pm the evening before! Sedap sangat kot, tidur di hotel. Haha.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;The first stop was to Repulse Bay. We went to Kwun Yan Shrine, a Buddhist temple situated by the seaside. Seaside dia cantik gila, tersangat bersih dan tidak ada sampah langsung. Airnya jernih dan bersih. I was amazed with this place! Tetapi menurut Patrick, Pulau Redang kita lebih cantik. Entah, never been to Redang, tetapi sudah tersampai di sini pula. Hehe. Untuk ke tempat ini, kami melalui kawasan rumah orang ada-ada. Rumah orang terkaya di Hong Kong, Li Ka-Shing juga terletak di sini.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We wanted to stroll further, and I was so excited to take photos by the seaside. You know lah, how much I love the sea. Boleh gila kalau tengok laut! Hahaha. But it was raining heavily, so kami tidak dapat berjalan banyak. Only managed to take these photos sebagai kenangan. Rasa ralat juga. :( Memang musim hujan sekarang ini. Almost everyday pun hujan, and the temperature was 17'C - 22'C. Sejuk!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Qvr_hgDUw9M/Tr7TNT0oMNI/AAAAAAAAG8o/5XR4rgNA2-0/s1600/hk.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="428" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674204806146175186" src="http://2.bp.blogspot.com/-Qvr_hgDUw9M/Tr7TNT0oMNI/AAAAAAAAG8o/5XR4rgNA2-0/s640/hk.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;In the bus on the way to our half day tour!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-biFUpv29z8A/Tr3VrQbewaI/AAAAAAAAGwY/Ty4u0TSY0Ms/s1600/DSC_0041.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673926044678013346" src="http://3.bp.blogspot.com/-biFUpv29z8A/Tr3VrQbewaI/AAAAAAAAGwY/Ty4u0TSY0Ms/s640/DSC_0041.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-dHDLnTrRpgA/Tr3Vrx-RZxI/AAAAAAAAGwk/wpRJezoeGJ4/s1600/DSC_0047.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673926053682308882" src="http://4.bp.blogspot.com/-dHDLnTrRpgA/Tr3Vrx-RZxI/AAAAAAAAGwk/wpRJezoeGJ4/s640/DSC_0047.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After that, Patrick brought us to Aberdeen Fishing Village. Menurut Patrick, tempat ini dahulunya adalah kawasan perikanan yang sangat famous. But as time passes, generasi muda lebih suka cari kerja di bandar, yang ternyata lebih mewah dan mudah. Kini semakin kurang orang tinggal di sini dan fishing village ini pun sudah hampir pupus. Mungkin kalau kita ambil gambar di sini, dalam masa 50 tahun lagi kita boleh jual gambar kita ke muzium Hong Kong sebagai barang antik. Hehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-lU_mbzxQpVU/Tr3VsbrAsmI/AAAAAAAAGww/UClib31IIRY/s1600/DSC_0051.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673926064875811426" src="http://1.bp.blogspot.com/-lU_mbzxQpVU/Tr3VsbrAsmI/AAAAAAAAGww/UClib31IIRY/s640/DSC_0051.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-8rRJsxplzLI/Tr3XVico-oI/AAAAAAAAGw8/pnU7YTBVhoc/s1600/DSC_0055.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="424" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673927870580849282" src="http://2.bp.blogspot.com/-8rRJsxplzLI/Tr3XVico-oI/AAAAAAAAGw8/pnU7YTBVhoc/s640/DSC_0055.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-DKWoA2fePP4/Tr3XVznBIsI/AAAAAAAAGxI/Y0s4IcC7Nj4/s1600/DSC_0070.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673927875187778242" src="http://4.bp.blogspot.com/-DKWoA2fePP4/Tr3XVznBIsI/AAAAAAAAGxI/Y0s4IcC7Nj4/s640/DSC_0070.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selepas itu kami dibawa ke &lt;a href="http://www.discoverhongkong.com/eng/attractions/hk-golden-bauhinia-flag-raising.html" style="font-weight: bold;"&gt;Golden Bauhinia Square&lt;/a&gt;, satu tempat yang agak menarik untuk bergambar di bandar Hong Kong.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-4F0_-fWWO9Q/Tr3cZQBbHTI/AAAAAAAAGyA/qL760qonBkE/s1600/DSC_0097.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673933431912471858" src="http://4.bp.blogspot.com/-4F0_-fWWO9Q/Tr3cZQBbHTI/AAAAAAAAGyA/qL760qonBkE/s640/DSC_0097.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="425" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-gBB3NSEteQk/Tr3XWHFlnVI/AAAAAAAAGxQ/qbSwrjLdQd4/s1600/DSC_0071.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673927880416271698" src="http://1.bp.blogspot.com/-gBB3NSEteQk/Tr3XWHFlnVI/AAAAAAAAGxQ/qbSwrjLdQd4/s640/DSC_0071.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-Q-k8RUboA6s/Tr3XWvo9gvI/AAAAAAAAGxk/oNTQSrLBZ0w/s1600/DSC_0074.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673927891302056690" src="http://3.bp.blogspot.com/-Q-k8RUboA6s/Tr3XWvo9gvI/AAAAAAAAGxk/oNTQSrLBZ0w/s640/DSC_0074.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-sB6vbQNIQNk/Tr3XXkcIyrI/AAAAAAAAGxs/XmdoLKZL2Yg/s1600/DSC_0079.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673927905475349170" src="http://2.bp.blogspot.com/-sB6vbQNIQNk/Tr3XXkcIyrI/AAAAAAAAGxs/XmdoLKZL2Yg/s640/DSC_0079.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-BSXZbjIZXZo/Tr3cZBBcHXI/AAAAAAAAGx4/6fFPXD1cNjo/s1600/DSC_0082.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673933427886005618" src="http://4.bp.blogspot.com/-BSXZbjIZXZo/Tr3cZBBcHXI/AAAAAAAAGx4/6fFPXD1cNjo/s640/DSC_0082.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Then we went to JC Jewelry Factory. This jewelry factory is only open to foreigners who come to visit the country sebab menurut Patrick, harga barang kemas di sini tersangatlah murah. Kalau rakyat tempatan dapat masuk beli barang kemas di sini, haruslah kedai emas di luar sana tutup semuanya. Sampai sahaja di sini, we were welcomed by the owner of this store, Alfred, and we were briefed a bit on gemstones and gold. As a woman, memang tersangatlah menduga keimanan singgah di sini. Semua jewelry sangatlah cantik, dengan diamonds memancar-mancar dari segenap sudut. Kalau sedang plan hendak berkahwin, hendak cari set barang kemas dari kepala sampai ke kaki, eloklah beli di sini. They have almost everything, at a really great price. They do not only have diamonds, they have gemstones as well. Pearls. Gold. White gold. Silver. And even tungsten. Just name it. Alfred sempat cerita tentang AC Mizal yang jual gelang tungsten itu, dan kelebihan tungsten.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-hMjRTLo82I8/Tr7TNU70lMI/AAAAAAAAG8w/_36XpK5Zkks/s1600/hk2.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="428" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674204806444782786" src="http://2.bp.blogspot.com/-hMjRTLo82I8/Tr7TNU70lMI/AAAAAAAAG8w/_36XpK5Zkks/s640/hk2.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-JXhRtRsafRQ/Tr3cZhw7YrI/AAAAAAAAGyQ/fcvBrD1D8ic/s1600/DSC_0111.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673933436675121842" src="http://1.bp.blogspot.com/-JXhRtRsafRQ/Tr3cZhw7YrI/AAAAAAAAGyQ/fcvBrD1D8ic/s640/DSC_0111.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="425" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;Kemudian, kami dibawa ke kedai herba, but we were not really interested in herbs. And we skipped Avenue of Stars yang sepatutnya kami pergi seperti yang tertulis di dalam jadual, kerana hendak kejar waktu makan dim sum di &lt;a href="http://www.cnngo.com/hong-kong/none/halal-dim-sum-212805"&gt;&lt;b&gt;Islamic Center Canteen&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; yang terletak di tingkat 5 Masjid Ammar di Oi Kwan Road, Wan Chai. The time to enjoy dim sum here is only from 1pm-3pm. So kelam kabut kami mengejar MTR dan berjalan kaki sampai mengah-mengah dari station Wan Chai untuk ke sana.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Besides having halal dim sum as sides, they also serve a large variety of yummy halal food. Antara yang kami order adalah fried rice, rice with sweet and sour fish, and rice with chicken curry. Please take note, makan di Hong Kong ini portion dia adalah sangat besar. Kalau kamu jenis tidak kuat makan dan berperut kecil, 1 pinggan hidangan boleh split into two! The price of a serving is quite reasonable here, compared to yesterday's meal, around HK $25 to HK $55 a plate depending on what you order. Mula-mula apabila nasi sampai, saya terkejut juga. Boleh habis ke? But thanks to the breakfast-less morning, all of us managed to eat a large plate of serving each. Hahaha. Selepas itu perut memang sebu lah. Hendak angkat bontot pun sudah tidak larat. Kalau orang Hong Kong datang ke tempat kita agaknya mesti mereka tidak puas makan, tengok nasi sikit sahaja di dalam pinggan. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Our half day tour ended here, so selepas itu kami pandai-pandai naik MTR dan bas untuk ke mana-mana. After lunch, we took a bus to Victoria Peak, at Peak Road Garden. Hendak ke sini harus naik bukit dan jalannya bersimpang siur. Bas meluncur dengan laju sekali, sekali tengok macam naik roller coaster pun ada. Mett bilang jalannya macam di Bukit Putus di Negeri Sembilan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-HUV8R7YNduE/Tr3cafdzIaI/AAAAAAAAGyc/dzhxdMX0_40/s1600/DSC_0115.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673933453237887394" src="http://4.bp.blogspot.com/-HUV8R7YNduE/Tr3cafdzIaI/AAAAAAAAGyc/dzhxdMX0_40/s640/DSC_0115.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;By the time we reached here, it was around 4 plus. An hour plus before the sun sets.  Jangan lupa ya, hari sudah gelap pada jam 6 petang, bukan 7 malam. Hehe. Pada waktu petang di atas ini tersangatlah sejuk, dengan angin bertiup kencang. Masing-masing sudah pakai sweater, with me wearing sweater Maman yang Maman bilang, &lt;b&gt;'Ini sweater paling warm!'&lt;/b&gt; pun masih menggigil-gigil kesejukan. Time ini Myiesha sudah tidur. Pakaikan sweater, masukkan ke dalam stroller, selubungkan dengan selimut tebal dan tutup hood, semoga angin tidak masuk ke dalam and she will feel warm in there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-ZbNU2PRu4LY/Tr7TNkbXddI/AAAAAAAAG9E/QhKNaVDAUlg/s1600/hk3.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="428" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674204810603623890" src="http://2.bp.blogspot.com/-ZbNU2PRu4LY/Tr7TNkbXddI/AAAAAAAAG9E/QhKNaVDAUlg/s640/hk3.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-0jEcjM3EfEk/Tr3ca8rfyGI/AAAAAAAAGyo/9QmKQhI344s/s1600/DSC_0141.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673933461079967842" src="http://2.bp.blogspot.com/-0jEcjM3EfEk/Tr3ca8rfyGI/AAAAAAAAGyo/9QmKQhI344s/s640/DSC_0141.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Pemandangan bandar Hong Kong dari Victoria Peak.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-6T2uJK20Fr4/Tr3eHRXvGgI/AAAAAAAAGy0/3fiWnzMHlB8/s1600/DSC_0147.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673935322060102146" src="http://4.bp.blogspot.com/-6T2uJK20Fr4/Tr3eHRXvGgI/AAAAAAAAGy0/3fiWnzMHlB8/s640/DSC_0147.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-eQAEF9RR_NE/Tr3eHnPZBrI/AAAAAAAAGzA/MZr3OO5rZ6w/s1600/DSC_0149.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673935327930681010" src="http://3.bp.blogspot.com/-eQAEF9RR_NE/Tr3eHnPZBrI/AAAAAAAAGzA/MZr3OO5rZ6w/s640/DSC_0149.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-3Ek_zZCjInI/Tr3eH9lrYrI/AAAAAAAAGzM/CnrRYGtUGAY/s1600/DSC_0153.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673935333929738930" src="http://2.bp.blogspot.com/-3Ek_zZCjInI/Tr3eH9lrYrI/AAAAAAAAGzM/CnrRYGtUGAY/s640/DSC_0153.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selesai bergambar dalam sejuk beku itu, we went to Hard Rock Cafe. Yeah! Tempat wajib untuk semua orang pergi when visiting other countries, kan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-VA26wWnEfJg/Tr3eI8mThZI/AAAAAAAAGzY/vOhDtwUre0k/s1600/DSC_0204.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673935350843803026" src="http://2.bp.blogspot.com/-VA26wWnEfJg/Tr3eI8mThZI/AAAAAAAAGzY/vOhDtwUre0k/s640/DSC_0204.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-6xFgsbV6OoY/Tr3eJOtiD7I/AAAAAAAAGzo/kUvm5LJQNsQ/s1600/DSC_0208.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673935355705954226" src="http://2.bp.blogspot.com/-6xFgsbV6OoY/Tr3eJOtiD7I/AAAAAAAAGzo/kUvm5LJQNsQ/s640/DSC_0208.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We wanted to have kebab at the nearby &lt;a href="http://www.ebeneezers.com/"&gt;&lt;b&gt;Ebeneezer's&lt;/b&gt;&lt;/a&gt; for dinner, but it was packed, so we went to another branch of Ebeneezer's at Tsim Sha Tsui. Mett and I had kebabs for dinner, whereas some of the others had briyani. It was yummy! Macam di tempat kita ini tidak ada kebab sahaja, kan? Mengada-ngada. :P Di Hong Kong kalau hendak cari halal food memang tidak banyak choice dan susah jumpa. So kalau hendak makan halal food kena cari kedai India or kedai Arab. Selalunya kalau halal memang ada sticker halal color hijau yang macam kita ada, di pintu kedai.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;After dinner, it was time for us to call it a day.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;**&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size: medium;"&gt;&lt;u&gt;Hong Kong - Day 3!&lt;/u&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;To be honest, this is the part yang paling saya tidak sabar hendak cerita. And this is also the peak of our trip. We went to Disneyland! Yeay! Happy gila. Senyum lebar sampai ke telinga. Serious macam budak-budak. Padahal sudah jadi mak orang, umur sudah late 20s pula. :D&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Woke up at 8am to the phone call of Faiz saying that there was complimentary breakfast for our final 2 days of our stay at the hotel. So we excitedly went down to eat. But please bear in mind, kami berada di Hong Kong so tang makan haruslah sedikit kebal. To those yang tidak lalu tengok pork ham dan baked beans diletakkan sebelah menyebelah, or pork sausage dan scrambled eggs diletakkan sebelah menyebelah di atas buffet table, forget the complimentary breakfast! We took the safe way out by having cereal with milk, and toast with jam and butter. Coffee and orange juice too. Kalau berani like I said earlier, you can also have baked beans, nuggets, potato wedges, hash brown, scrambled eggs, and fried noodles, among others! ;)&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-cuAT6aq-jTg/Tr3f8OUkV0I/AAAAAAAAGzw/nxCpsp9Xf8s/s1600/DSC_0214.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673937331286202178" src="http://4.bp.blogspot.com/-cuAT6aq-jTg/Tr3f8OUkV0I/AAAAAAAAGzw/nxCpsp9Xf8s/s640/DSC_0214.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Myiesha adalah tersangat liat hendak bangun pagi&lt;br /&gt;sepanjang berada di Hong Kong!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Selesai breakfast, kami bersiap dan terus menaiki MTR ke Disneyland. Sangat excited! Hendak ke Disneyland pun ada special coach, equipped with comfortable velvet seats dan tingkap berbentuk Mickey Mouse. Comel gila! Daripada dalam MTR pun sudah terasa keterujaannya. Apabila sampai di sana, lagilah. Keluar dari MTR station, tiba di gerbang Disneyland, telinga sudah disinggah lagu-lagu Walt Disney. Memang heaven! Mengimbau kembali zaman kanak-kanak yang indah, ketika disogokkan dengan kartun-kartun Walt Disney yang semuanya happily ever after. :')&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-ZZeatEj1eQc/Tr3f8Rs4ZeI/AAAAAAAAGz8/79XSWTdqOus/s1600/DSC_0217.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673937332193486306" src="http://1.bp.blogspot.com/-ZZeatEj1eQc/Tr3f8Rs4ZeI/AAAAAAAAGz8/79XSWTdqOus/s640/DSC_0217.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-O9UapmddzmA/Tr3f9opxH3I/AAAAAAAAG0U/h1amQM3ICY0/s1600/DSC_0223.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673937355534311282" src="http://3.bp.blogspot.com/-O9UapmddzmA/Tr3f9opxH3I/AAAAAAAAG0U/h1amQM3ICY0/s640/DSC_0223.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="425" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-q3Euvr6syCM/Tr3f91hN4kI/AAAAAAAAG0g/zk3mdsDc9s4/s1600/DSC_0249.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673937358988108354" src="http://4.bp.blogspot.com/-q3Euvr6syCM/Tr3f91hN4kI/AAAAAAAAG0g/zk3mdsDc9s4/s640/DSC_0249.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Just look at the Mickey Mouse shaped windows!&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Comel gila, kan? :D&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-kz2ADuJ6vj0/Tr3h_5GBoGI/AAAAAAAAG0s/ohbM3AunxDI/s1600/DSC_0261.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673939593330794594" src="http://4.bp.blogspot.com/-kz2ADuJ6vj0/Tr3h_5GBoGI/AAAAAAAAG0s/ohbM3AunxDI/s640/DSC_0261.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Hello Disneyland Hong Kong!&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Wee..~&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-IMBTg5vgNf0/Tr3iA2bE0SI/AAAAAAAAG1E/kWRQhi7ii0Y/s1600/DSC_0281.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673939609793646882" src="http://3.bp.blogspot.com/-IMBTg5vgNf0/Tr3iA2bE0SI/AAAAAAAAG1E/kWRQhi7ii0Y/s640/DSC_0281.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-qRcLk0bo5oU/Tr3iABrxtTI/AAAAAAAAG04/W96hia_ClXU/s1600/DSC_0277.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673939595636618546" src="http://1.bp.blogspot.com/-qRcLk0bo5oU/Tr3iABrxtTI/AAAAAAAAG04/W96hia_ClXU/s640/DSC_0277.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-M1QziNLu1VQ/Tr3iBK6RgqI/AAAAAAAAG1Q/_215je2YZkc/s1600/DSC_0305.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673939615293211298" src="http://1.bp.blogspot.com/-M1QziNLu1VQ/Tr3iBK6RgqI/AAAAAAAAG1Q/_215je2YZkc/s640/DSC_0305.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-L67qhaDb4DQ/Tr3iBZ1TBUI/AAAAAAAAG1c/cT92byyuba4/s1600/DSC_0313.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673939619298870594" src="http://4.bp.blogspot.com/-L67qhaDb4DQ/Tr3iBZ1TBUI/AAAAAAAAG1c/cT92byyuba4/s640/DSC_0313.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-ruyV7vntWOE/Tr3kGH0Pf0I/AAAAAAAAG1o/Onu8cetHpag/s1600/DSC_0315.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673941899385208642" src="http://3.bp.blogspot.com/-ruyV7vntWOE/Tr3kGH0Pf0I/AAAAAAAAG1o/Onu8cetHpag/s640/DSC_0315.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="425" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-mATTNlQ0SJM/Tr3kGTZITGI/AAAAAAAAG10/LUSPIMuW6h0/s1600/DSC_0336.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673941902492716130" src="http://1.bp.blogspot.com/-mATTNlQ0SJM/Tr3kGTZITGI/AAAAAAAAG10/LUSPIMuW6h0/s640/DSC_0336.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-2GYuYMDld4U/Tr3kHGTf0_I/AAAAAAAAG2A/vzVB0P__FiU/s1600/DSC_0339.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673941916159300594" src="http://3.bp.blogspot.com/-2GYuYMDld4U/Tr3kHGTf0_I/AAAAAAAAG2A/vzVB0P__FiU/s640/DSC_0339.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-IPtfJQiogEc/Tr3kHezIAXI/AAAAAAAAG2M/gJ90opf6U0I/s1600/DSC_0347.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673941922734408050" src="http://1.bp.blogspot.com/-IPtfJQiogEc/Tr3kHezIAXI/AAAAAAAAG2M/gJ90opf6U0I/s640/DSC_0347.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Myiesha girang berlari ke sana sini. :D&lt;/span&gt;  &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-YEQEv-SA0x8/Tr3kH0vRvjI/AAAAAAAAG2Y/bBlYQMDs-AU/s1600/DSC_0368.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673941928623849010" src="http://4.bp.blogspot.com/-YEQEv-SA0x8/Tr3kH0vRvjI/AAAAAAAAG2Y/bBlYQMDs-AU/s640/DSC_0368.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-fDDIZ4pPSqg/Tr3oeYff1BI/AAAAAAAAG2k/qn8L_i2nvSc/s1600/DSC_0386.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673946714224972818" src="http://4.bp.blogspot.com/-fDDIZ4pPSqg/Tr3oeYff1BI/AAAAAAAAG2k/qn8L_i2nvSc/s640/DSC_0386.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Walking with attitude! :P&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-DN-JPaTbUs0/Tr3oeuJaTxI/AAAAAAAAG2w/Q49mNGaSjSE/s1600/DSC_0395.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673946720037916434" src="http://4.bp.blogspot.com/-DN-JPaTbUs0/Tr3oeuJaTxI/AAAAAAAAG2w/Q49mNGaSjSE/s640/DSC_0395.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Drama queen menangis apabila didukung.&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Saya terpaksa mendukungnya kerana dia jalan lambat sangat.&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Lepas itu asyik melilau entah ke mana-mana.&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Hahaha.&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-x_C3pNB1DYs/Tr3ofPXROgI/AAAAAAAAG28/LX7VcgAbRqU/s1600/DSC_0398.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673946728954411522" src="http://1.bp.blogspot.com/-x_C3pNB1DYs/Tr3ofPXROgI/AAAAAAAAG28/LX7VcgAbRqU/s640/DSC_0398.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-nCLAPHoqbUI/Tr3ofoDf5bI/AAAAAAAAG3I/-UQEB_JgytI/s1600/DSC_0406.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673946735582373298" src="http://1.bp.blogspot.com/-nCLAPHoqbUI/Tr3ofoDf5bI/AAAAAAAAG3I/-UQEB_JgytI/s640/DSC_0406.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;OK, running here and there again!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-5TIBZ613_TU/Tr3ogXa1NRI/AAAAAAAAG3U/BdcYHOBPuRk/s1600/DSC_0415.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673946748296705298" src="http://2.bp.blogspot.com/-5TIBZ613_TU/Tr3ogXa1NRI/AAAAAAAAG3U/BdcYHOBPuRk/s640/DSC_0415.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Dsmaj5eYC6I/Tr7TOQoUGuI/AAAAAAAAG9M/pR_Y5eC02IQ/s1600/hk4.jpg"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="428" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674204822469090018" src="http://2.bp.blogspot.com/-Dsmaj5eYC6I/Tr7TOQoUGuI/AAAAAAAAG9M/pR_Y5eC02IQ/s640/hk4.jpg" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;The excited guys!&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-f8Jn4iRhiDo/Tr3qsZtWykI/AAAAAAAAG3k/96CTg3XhBZ0/s1600/DSC_0425.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673949154092960322" src="http://3.bp.blogspot.com/-f8Jn4iRhiDo/Tr3qsZtWykI/AAAAAAAAG3k/96CTg3XhBZ0/s640/DSC_0425.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="640" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-Hxvsgj-nTpY/Tr3qsiwE0DI/AAAAAAAAG3w/p0dZBK69K1A/s1600/DSC_0427.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="640" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5673949156520284210" src="http://2.bp.blogspot.com/-Hxvsgj-nTpY/Tr3qsiwE0DI/AAAAAAAAG3w/p0dZBK69K1A/s640/DSC_0427.JPG" style="display: block; margin-bottom: 10px; margin-left: auto; margin-right: auto; margin-top: 0px; text-align: center;" width="425" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-hWPlNZfnEyw/Tr3qtXahwVI/AAAAAAAAG38/po5xjkM_YjU/s1600/DSC_0428.JPG"&gt;&lt;img alt="" border="0" height="425" id="BLO
